Blandkompott av språk, moral, berömmelse, skvaller och dumhet

Formuleringen ”det ryser i” någon, är kanske inte vanlig, men inte heller helfel. Jag reagerade (se gårdagens inlägg) som de många miljoner som vet att det DE kan, har lärt sig, är övertygade om o s v – är hela den sanna världsbilden. Exempel finns hos kreti, pleti, presidenter och även dem med ännu högre IQ än så!

Rätt ska vara rätt och den skribent jag syftade på igår, som ”det ryste i” av kungens rakvatten, hade inte själv formulerat sig exakt så i krönikan, snarare låg en rubriksättare bakom det. Vilket lät ovant i mina öron, men ju mer jag skriver om frasen, desto mer bekant verkar den. Och det i sig är väl exempel på ens – antingen – glömska, eller osäkerhet av ett osäkert språk.

Men om krönikans skribent, en beundrad och omhuldad författare, har jag några mer ”fastlåsta” invändningar. Dessa gäller inte enbart just den personen utan alla författare (film-

makare, m fl) som tjänar multum, i både pengar och berömmelse, på att sälja ut familjemed-

lemmars privatliv. Och inte bara föräldragenerationens, nej, här förekommer även "gedigen” insikt i mor- och farföräldrars tankar, liv och leverne.

Att fabulera kring döda människor skulle inte kännas bra. Naturligtvis har var och en av oss egna minnen och tolkningar, det må så vara, men med tanke på den mänskliga hyenemen-

taliteten ”vinner” de skildringar som har stora mått av skandaler och sensationer i sig.

Det går kanske t om att sätta om än inte datum, så decennium på när känslan (som delas av några, men långt från alla) uppstod. Det var nog redan i slutet av 80-talet. Någon påstod (i ett sammanhang, vilket det nu var) att ”så här skulle Tage Danielsson (1928–1985) ha sagt”.

Många tror sig få/ha tydliga bilder av författares, konstnärers, politikers med fleras tankar och åsikter. Folk lägger saker i munnen på beundrade (eller avskydda) personer, åratal efter deras död! Att göra sig till talesman för döda borde man vara försiktig med.