”Han skjuts på nära avstånd” (citat från radio eller tv), den meningen kan man också ägna några minuter av sitt liv åt att fundera över. Man och man, förresten, det är jag som gör så. En del av min omgivning säger (på sin bästa svengelska*) om detta engagemang att de ”inte har sin tid för sånt”. Men nu var det ”nära avstånd”, och det lät konstigt. Det alldeles för jobbigt att söka efter förklaringen till varför ”nära håll” låter bättre. Det som låter bättre för en låter sämre för någon annan och frågan om vad som låter bäst kanske inte alls förstås av en tredje.
En sån som skriver dessa rader fortsätter ändå att undra och försöka minnas. Då kan det slå en att man hört folk i engelskspråkiga filmer skjutas ”at close range”. Det är lätt att pinpointa (äh, jag bara pratar som tjejen i första meningen) NÄR man började uppfatta att de som hade otur stup i kvarten sköts ”på nära håll” – som textremsorna kallade det på svenska.
Då ödet ville att jag inte såg nånting (nästan) på tv mellan 1975 och 1995, är det lätt att räkna ut varför de här tankarna dykt upp. Det gick nämligen att med två tv-fria decennier bakom sig, inse att det därefter blivit mer av allt i rutan (fler tv-kanaler och filmer av "modernare" snitt) och, inte minst, att det blivit råare. Den som i lägre tonåren inte fick se serier som Perry Mason och Helgonet ("otäcka", sa föräldrarna), utan skickades i säng, stod inte rustad för allt det våld som dämts upp och efter 1995 vräktes över ens milda och troskyldiga gestalt.
Det är så pass, när minnet rannsakas, att jag inte ens kommer ihåg att någon alls sköts på nära håll (d v s ”close range”) före 1995. Allt det här är förstås snicksnack, men åtminstone har översättningen ”på nära håll”, satt sig längre in i hjärnan, än ”på nära avstånd”. Och det går att fortsätta undra över varför.
*Före engelska inflytandevräkandet sa man nog bara det enkla: "Jag har inte tid med sånt"