Ja, jisses, en bare löver å löver: lovar runt och håller tunt. Likt en samtida amerikansk president som gör ett antal utfästelser per dag och sen glömmer dem. Och på denna plats i förrgår, stod det om en fortsättning som skulle ha publicerats i går. Vad ska bloggens fem läsare tycka?
Nå, tråden från senaste inlägget tas upp. Min egen ariadnetråd, alltså, inte de nya trådar som numera skapas i olika forum (som vi kallade fora förr). Läs förresten på Wikipedia om grekiska mytologins Ariadne och hennes knep för att få Theseus att hitta ur en grotta dit han skickats på ett uppdrag. Begreppet Ariadnetråd är, skriver W, ”synonymt med ledtråd, ett hjälpmedel för att komma ur svårigheter som man invecklats i”. (Lite som Hans och Greta fast de hade otur med sina knep*)
Jo: det fenomen jag anser vara ganska nytt är att barn och ungdomar talar engelska med varann. På bussar, gator och torg ropar de sina OH MAJ GADD! och sen förklaringar (också på engelska) till vad det är de fått dåndimpen av. Det här gäller såvitt jag begriper (tjuvlyssnar och tjuvstuderar ju som bekant) såväl svensksvenska ungdomar som unga från andra länder med modersmål som varken är svenska eller engelska.
Facktidskriften Vi lärare tog upp ämnet i januari 2022 med artikeln ”Barn talar engelska hellre än svenska”. Där beskriver lärare denna intressanta/hemska företeelse att unga ofta samtalar med varann på ett andra, eller tredje, språk, och ofta från förskoleålder. Det är nästan omöjligt att ha åsikter om saken, och föräldrar är ofta imponerade över barnens färdigheter i engelska eftersom de själva inte är så bra på språket i fråga). Den här vågen av ett språkbyte på väg går inte att hejda, modersmålet mister sin mentala klangbotten.
Och jag inser, tro inget annat, hur larvigt det är att sitta här och värna om ett språk som snart är gånget åt fanders. Men man kan, med samma intensitet som de barn och ungdomar som väljer ett annat språk för sina kommunikationer, fortsätta på sin egen väg. Envetet. VSB.
* Hans och Greta föstes iväg från hemmet, men hade råkat höra föräldrarnas hemska planer och smart nog samlat vita stenar. Dem kastade de efter sig när de tvingades ut i skogen och kunde med stenarnas hjälp hitta tillbaka. Barnen slängdes ut på nytt utan chans att få tag i fler stenar. I stället kastade de brödsmulor efter sig, men dem åt fåglar upp. Hans och Greta gick vilse igen och hamnade hos en häxa, som tänkte äta upp dem. Sen gick det ändå bra på nåt vis, vad man minns.