Inga problem med fågelsång, men fy för sms-pling och ljudmattor

Ibland bör man – hör och häpna – variera sig. Så här: Som bekant finns inte bara skrivet språk utan talat. Sen några decennier också ett bildspråk som inte är detsamma man talade om förr. I detta sammanhang gäller det e-mojierna.

Vad gäller det talade språket ska det gå lite vid sidan om det vanliga pratandet och handla om ljud – som ofta stör vad som sägs. Ett litet sattyg är de ständiga ljudillustrationer som får en att känna sig dum i huvet. Talar någon om åska (detta gäller främst radio) så illustreras det med muller. Japp, man vet hur det låter. Men får höra regn, nyårsraketer, forsar, fågelkvitter och alla möjliga ljud. 

Lövsångaren stör inte alls.    Bild Rob Zweers, Wikipedia

Beträffande det senare så är givetvis naturprogram undantagna. En relativ nykomling i ljudillustrationerna är när någon i en berättelse säger: ”Så kom där ett sms”, vilket följs av ett sms-pling. Skulle vara roligt att veta hur många äldre – ja, alla med sämre hörsel – som springer och letar efter mobilen.

I själva verket läggs ”onödig” ljudillustration i bakgrunden på diverse radioprgram. Det spelar ingen roll hur vacker musik det är fråga om, många har det väldigt svårt att s a s skilja ut talet ur det blandläte som uppstår. Så sabbas även dokumentärer i tv. Rädslan för tystnad tycks enorm.

Nu slutar dagens drapa på övligt vis: e-mojierna hinns inte med om texten inte ska bli olidligt lång. För den som skriver ett litet (gnäll)stycke varje dag är det dock ingen nackdel att ha morgondagens tema klart. Och minnes: Bloggen skrivs enbart som ett folkligt nedslag i språkförändringarna. Samt för att slippa plåga omgivningen. Den får så det räcker, f ö, av ämnen som inte ”toppar” (”ligger högst på”, sa vi förr) listan av folks intressen.