 |
| Från de tidiga förebilderna inom underklädesuppträdanden, affisch från 1890 av Toulouse-Lautrec. Wikipedia |
Får man saker på hjärnan stannar de – det är väl f ö vad ”få på hjärnan” betyder? Gårdagens ”kvart över elva, halv tolv” häftade fast sig. Ytterligare fenomen från förr dyker upp, gammal reklam, tex. En halstablett trallades fram med samma trudelutt, antagligen var det 50-tal och några år framåt. ”Hälsan för halsen – Bronzol” såldes med ”kvart över elva, halv tolv”-melodin och sitter ännu som berget i äldres minne. Tillsammans med andra reklamsloganer.
Bronzol-låten sjöngs av Owe Thörnqvist. Förutom detta såldes den även på vanligt sätt med hjälp av kvinnokött. Ett par våpiga flickor i baddräkt dansade runt OT och fyllde i sången med späda röster (reklamen finns på Youtube). Musiker och sångaren själv har, också på vanligt sätt, kläder från topp till tå.
När man ser det här nu kan man lägga märke till en intressant sak (som inte har med språk eller melodier att göra). På den tiden hörde de ”lättklädda” flickorna vanligen till baletter, medan artisterna själva var mer påklädda. De manliga hade ju heltäckande klädsel, förstås.
I vår tid uppträder även enskilda sångare/artister av kvinnligt kön i så lite kläder som möjligt. Det är väl som optimisterna menar ett tydligt fall framåt, för alla kan ju "klä sig som de vill" och de här artisterna har trosor eller baddräkt (body, heter det nog) som arbetskläder. Kvinnorna fortsätter i EXAKT samma tradition som alltid, t o m mer avklädda än förr.
”Du vill säkert att även män sjunger och agerar utan kläder”, säger de trögtänkta belackarna. Men hör då på en otidsenlig synpunkt: att artister har kläder på sig känns respektfullt inför publiken. Man kan också anta att de som tycker om att gå på konserter gillar att lyssna på sången och musiken utan inslag av pornografiska koreografier.
*”Ensamt ålande” är inte alltid förhanden, en hel skock lika oklädda kvinnor som artisten brukar också ingå i samma koreografi som nämndes i inlägget.