Tanken dök upp när en informant, P (i 40-årsåldern), kallade något ”slabbigt”. I just det sammanhanget skulle jag ha sagt ”slarvigt” eller, eventuellt, ”slafsigt”. En annan informant, M (i 75-årsåldern), ansåg att ”slabbigt” är detsamma som ”snubbigt” (och hänförde ordet till sin barndoms dagar i huvudstadsregionen).
Där började en högintressant diskussion om ”slabbigt” och ”snubbigt”, som inte säger undertecknad någonting (möjligen som substantiv, ”snubba”). De tre stora svenska ordböckerna är rätt så ense om ”slabbig” som de ger synonymerna ”blöt, smutsig, slafsig”. Det ”snubbiga” fick inget gehör utom i den stora SAOB, som ansåg det innebära ”kort, tvär, avklippt” och liknande.
Alla tre hade dock med ”snubba”. Dels som substantiv, ”tillsägelse, tillrättavisning”, och verb med den följdriktiga innebörden ”tillrättavisa”. Det var akademin, det. Märkligt kanske att SAOB är den enda som tagit med adjektivet ”snubbig” och att SAOL samt SO avstått. Liksom för all del Wordprogrammet som stryker under det med rött.
Kollar man vad ”språkbrukarna” gör kan man hamna hos Slangopedia där ordet ”snubbe” (kille) uppenbarligen varit utgångspunkt. Där beskrivs ”snubbig” på följande sätt: "När en person gör något som är typiskt manligt, ofta med betoning på negativa aspekter av könsnormativa manliga och maskulina beteenden". Och så ges exempel: Ville du inte gå på en dejt till med honom? Nej, han hade ett väldigt snubbigt sätt att prata.
Så ser det ut, det som proffsen omtalar som ”språk förändras med tiden”. Man frestas lägga till att språkförändringar numera sker otroligt mycket snabbare än förr. Det sker med hjälp av den digitala världens förvridning av det som kallats språk.