Men se det så här: om två gamla bekantingar möts på gatan och den ene frågar den andre hur denne mår, kan svaret bli: ”Jorå, fina fisken, huvet upp och fötterna ner”. Sen dör ofta samtalet. Eller så frågar den andre den förste samma sak och svaret blir ett annat: en hel del bekymmer. Med barnen, jobbet, hälsan och så vidare.
Då kan ett intressant samtal utspinna sig – under förutsättning av att man inte ogillar varann från början, förstås. Det negativa kan alltid, om det inte är alltför tragiskt, vara rätt så positivt. Det klagas alldeles för mycket på de klagande, det är vad denna dags epistel går ut på.
Å andra sidan är man inte den som inte kan vända på en femöring. Därför beskriver jag nu en annan sida av just mig. Men det ska inte bli någon vana. Alltnog, det gäller de positiva (glad musik spelas här) åtaganden jag tar på mig, helt frivilligt.
Om jag hör (ser) någon tala på ett ovanligt bra sätt mejlar eller sms-ar jag den personen och säger det. Senast i den raden är Julia Ravanis, doktor i teknikhistoria. Sbråkbloggen brukar ligga lågt med läs- och lyssnartips, övriga världen ger tillräckligt av sådana, så: ett undantag.
Lyssna på henne i senaste God morgon världen i P1. Avsnittet rubriceras ”Bakom algoritmerna gömmer sig hårt, praktiskt arbete” och handlar om en del av digitaliseringens historia, den på 1960-talet. Ämnet är intressant i sig, men Julia R har också den inte helt vanliga talangen att hon berättar så att man verkligen vill lyssna. Dels till själva historien, men inte minst för att hon talar sällsynt väl.