Romarna hade lite i skallen och dessutom kunde de bygga broar

Inget mänskligt är mig främmande, heter det. Men nog för att man önskar att lite mänskligt vore en främmande. Ta t ex en dag då man läser tv-tablån. Bara detta är främmande för många av nutidens människor: ”Varför tittar du inte play i stället?” På den frågan finns många svar, men dem hoppar vi över i dag.

Ett program från Vetenskapens värld hade rubriken ”Därför kollapsar broar”. Kanske kunde vara intressant. Samma tid, i grannkanalen, sänds ”Fråga Lund”, där vetenskapsmänniskor och forskare svarar på frågor. En rubrik för det programmet lyder: ”Läkare fjuttar eld på en brakfis”. Tänker man på människans mentala "utveckling" kan man föreslå samma titel som i Vetenskapens värld till ett filosofiskt program: ”Därför kollapsar broar”.  

Bilden, från 900-talet,  sägs föreställa T. Wikipedia

Några som kunde bygga grejer var romarna. Många av deras broar och akvedukter står fortfarande kvar efter ett par tusen år. Det gäller även deras "sägningar", som man i dag kallar talesätt, ordspråk och citat.

För varifrån kommer det där med intet mänskligt som är en främmande, igen? Jo, från den romerske författaren Terentius (Publius Terentius Afer, ca 195–159 f Kr).

Åtminstone tillskriver man honom det nyss nämnda citatet, som i sin helhet och original lyder ”Homo sum: humani nihil a me alienum puto”. Alltså: ”Jag är människa: inget mänskligt är mig främmande”.

På Wikipedia står ett ytterligare citat av T: ”Veritas odium paret”. Det betyder "Sanning skapar hat". Det kan man nog vrida och vända på. Med tanke på allt hat som sägs flöda i vår tid, vid sidan om hot, förnedring och förödmjukelse, måste man ställa sig tveksam till just den terentiuska tesen: då måste det vara väldigt mycket "sanning" i omlopp.