Just idag kändes det rätt att sticka ut med oviljan mot skriva fram

Partikelverb – de är en av många stötestenar för dem som vill (måste) lära sig svenska. Medhåll får man på hemsidan Albrechts kommunikation, där ett stycke för intresserade har rubriken ”En utmaning med det svenska språket: partikelverb”. En titt på det avsnittet kan få t o m en svensk att tänka ”hjälp ett sånt språk”:

Partikelverbet hitta på kan betyda att uppfinna (“mamman hittade på en berättelse för sin dotter under sagostunden”), ljuga (“det där hittar du bara på”) eller att göra något tillsammans (“ska vi hitta på något?”).

Som ”Albrecht” skriver ”finns ingen bakomliggande logik" till varför vissa partiklar ger upphov till vissa betydelser. (Kanske om man gräver långt ner i språkarkeologiska marker, om det nu är möjligt.) Med svenska som modersmål har man i allmänhet inte mycket ont av partikelverben utom om man, som jag, tycker att det blivit alldeles för gott om dem. Särskilt såna som tagit vägen från konkret till bildlig betydelse.

Det är ingen nyhet för eventuella läsare av Sbråks litanior att ”sticka ut” är ett av ilskeobjekten (hatobjekt är att ta i, ordet ”hat” används alltför frivolt). Normal användning ä rexempelvis att ”något sticker ut ur/från avgasröret, en balk sticker ut ur väggen”. Det är det här uttrycket ”sticker ut”, och inget mer, som sticker i mina ögon och öron.

Under en Ekot-sändning (20 minuter) häromdan använde tre olika journalister i tre olika inslag frasen ”sticker ut”. Det finns en massa annat att använda i stället för det modernslappa språket (ursäkta att man låter som 1950-talet, men det är ju från den tiden man kommer). Låt oss ta en exempelmening: ”På vilket sätt sticker det här ut?”. Det kan utan stor ansträngning uttryckas: ”Vad är speciellt med det här? Utmärker det här sig på något sätt? På vilket sätt skiljer sig det här från /…/?”

Vårt omåttligt populära ”sticka ut” har säkert tagits från engelska ”stand out”. Det kan vi inte översätta ”rakt av”, för då blir det ju "stå ut". Och stå ut är vad jag håller på med utan att direkt sticka ut. Det finns ett likartat, "litterärt", gissel som håller på att trötta ut en, och det har inte partikeln ”ut”, ej heller ”upp”, en annan lågoddsare. Nej, det senaste tycks vara ”fram” i förbindelse med ”skriva”. Nu får folk snart sluta ”skriva fram berättelser” i vilka de ”skriver fram ”kvinnor, män, samhällen”! Här skriver en uttråkad sbråkbloggare fram den leda och trötthet om framkallats av fantasilösheten.