Det goda dåliga

Det finns en hel del språkskräp som inte går att anklaga engelskan för. Förresten är det knappast engelskan själv jag anklagar, utan brukarna som det kommit att heta i en mängd sammanhang. Med brukare menar jag just här inhemska talare. Och med inhemska menar jag svenskar.

Det kan ju bli rätt hemskt utan engelska. Populära i språket är även kontaminationer. Det betyder inte bevismaterial som sabbats av klantiga utredare eller gör det kanske det? Den grammatiska termen kontamination betyder uttryck som blandats ihop. På ett felaktigt sätt, som vi sa förr i tiden när inte allt var rätt. Kontaminera betyder smitta ner, förorena och/eller – sammanblanda.

Är det nåt klockan borde klämta för så är det synden

Tidigare har jag skrivit om "komma till bukt med" som är en blandning av ”komma till rätta” och ”få bukt" med. Något som retar alla utom nollåttor (jag skämtar en aning, anmäl mej inte för kränkning av stockholmare…) är frasen ”ta självmord”, för det ”begår” man. Eller så tar man livet av sig.

På samma sätt förhåller det sig med återfall, det tror jag inte att man ”tar” utan ”får”.
Men vad vet jag? Mindre och mindre för var dag, tycks det mig.

Hur som helst har ju även språkorenheter en motsatt kvalité i sig. Förutom att reta upp en så kan de också göra en full i skratt och glad.
Det här gäller annat i livet: mat, godis, alkohol, 

tobak – ja, mängder av försyndelser!

Tråkiga är de ofta inte. Men konsekvenserna…

Somt är bara roligt och med en sådan formulering avslutas dagens predikan. I en tidning som ville påminna om att det nu var dags att ställa fram klockan (och vissa möbler) fanns rubriken: 

Klockan klämtar för sommartid.

Skämtet är svårtytt. Jag har brukat tolka "klockan klämtar för" någon/något som att tråkigheter är att vänta. Kanske jag fattat helt fel. Och engelskan kan jag som vanligt inte anklaga, möjligen Hemingway. Det här tarvar undersökningar.