Det är inte alla dagar man känner för att dissa, snarare att hissa*

Nu är det dags för ett kors-i-taket-inlägg. Det betyder pris och inte ris. Den pågående debatten om en svensk författares språk i sin nya roman har varit utmattande att ta del av, kanhända kastar man sig in i det getingboet endera dan. Men eftersom vi språkets grindvakter får så fula tillmälen är det passande med en stund av snäll- och ödmjukhet.

I kanalen Axess TV talade en amerikansk historiker om läget förr och nu. Min egen kunskap och fattningsförmåga sattes som ofta på prov, men det är inte det intressanta i detta fall. Historikern talade hoppfullt om att man kan förvänta sig ett snart skifte (tänker inte skriva paradigmskifte eftersom det tjatas så mycket om såna, skifte räcker väl?)

I ett sådant, sa historikern optimistiskt (det kommande är inte ordagrant) kommer alltfler att känna en törst efter kunskap. Det optimistiska för undertecknad var att han på engelska sa ”hunger for” och att en översättare tänkt. En snabbkoll visar att det nästan är jämnt skägg mellan törst och hunger (i bildliga uttryck) i svenskan, kanske även i engelskan.

För egen del föredrar jag törst, hunger låter av någon anledning som en trängtan efter maktattiraljer av annat slag än, t ex, kunskap. Fast vad vet en människa i dessa dagar? Platt intet, som plattityden säger. Kul tankar, i alla fall.

Och så en rolig-klurig mening från en journalist. Det handlade om rösträkning (aktuellt, lik-

om…) och en förståsigpåare som skulle ge en möjlig analys av vad-det-nu-var, inledde med orden: Det KAN hända att…” Journalisten ville veta mer och frågade: ” Vad kan det KAN-et kunna vara?” Det lät så fyndigt att jag skrev ner det i min anteckningsbok. Och här.


* Poppisfraser som dissa/hissa kommer jag mig sällan för att använda

Dottern spann och tåren rann, aldrig kom den friar’n fram *

Sbråkbloggen går på djupet, åtminstone med privatpersonliga språkuppfattningar – vem kan vara allmän och objektiv i en individuellt insnävad värld? Här kommer alltså subjektiva åsikter om såväl verbet spinna som dess substantiv, spinn.

Långt från att vara en spinndoktor

Gammalt som gatan, kan man gott säga, anorna

börjar på forn-: fornnordiska, fornengelska, forn-

högtyska. Det finns säkert mer svårfunna språk-

frändskap. Ordet ”spinna” frammanar hos en äldre människa bilden av en spinnrock som dock inte har något att göra med dagens haute couture om inte rocktyget är spunnet för hand. (Sisådärskämt…)

Rörelsen hos en glosa som spinn känner de flesta till: något går i spinn, t ex. Det kan vara man själv. Eller en massa grejer inom motor-, fiske- och insektssfären – det går inte att räkna dem alla. Wikipedia berättar om ett speciellt och ganska nytt (?) begrepp, spinndoktor: ”spin doctor eller snurrmästare syftar på en person som professionellt arbetar med att nå mediaupp-

märksamhet för politiska eller andra idéer”.

Tyskarna säger ”du spinnst” till den som snackar skit. Längre orkar jag inte tampas med detta uråldriga ord. Men nu gällde det "spinnet" i sin moderna, överförda bemärkelse, den jag alltså inte uppmärksammat trots att även den snart är uråldrig (från amerikanskan ca 1990-tal enligt halvsäkra källor).

I den artikel som citerades igår skrev reportern ”Spinnet vilar på en missuppfattning om hur regeringar bildas”. På samma ställe stod även: ”Socialdemokraterna har spunnit hårt mot V den senaste veckan”. Dags att röra sig från spinnrocken, här berättar Wikipedia att det ”moderna” verbet spinna är en professionell

retorik för marknadsföringen av politik eller andra idéburna fenomen. Det typiska fallet av spinn är att en politiker vinklar en berättelse för massmedia. En expert på området kan ibland efter amerikanskt mönster kallas spin doctor. Begreppet kommer från USA.

* så lyder det tragiska slutet för den spinnande dottern på bilden

Folk FÅR inte barn längre, de "välkomnar" dem på ett konstigt vis

Ett enda ord kan väcka en underlig vrede i människor. Ja, i alla fall mig, som ibland känner ett svårbeskrivet obehag. Naturligtvis sker det oftare vid inlånade begrepp från engelskan/ameri-

kanskan. Ändå är en hel del inlåningar en västanfläkt, hur man än valt att försvenska dem (eller inte): deleta, svajpa, lajka, dejta, gama (gejma) – de harmlösa glosorna är oräkneliga. 

"Välkomnas" med för svenskan ovanligt språkbruk.
 Bild Brook Balentine. Unsplash

Men ta exemplet om vad som sägs när folk fått barn, framför allt om föräldrarna är kändisar: De välkomnar sina barn! Så meddelas det i medier av alla slag: ”De välkomnar sitt första barn" (det kan även vara andra, tredje osv) och låter så larvigt att alla ens egna synonymer för "larvigt" inte räcker till. Tänker inte ta reda på om detta är modern skit eller gammal. På engelska alltså.

För en tänkande svensk är sådant ordval en omöjlighet om man är mentalt frisk, vid sunda vätskor och lever i en skapligt trygg miljö. Lika illa när folk säger att de älskar sina barn. Nu åker väl ett och annat ögonbryn upp, men det finns i det mänskliga livet storheter som inte går att använda amerikanskt filmstjärnespråk till.

Ord är för fjuttiga i vissa sammanhang och här är det bättre att använda det strama (och tydligen otillräckliga!) ”de har fått barn”. En önskedröm vore också att folk sa ”hejdå” (eller för all del ”bajbaj” – bye-bye) när de avslutar sina telefonsamtal och inte ”älskar dig”!

Hoppsan, det vanliga skedde nu, jag skulle skriva om något annat! Ett citat fick mig att reagera, lägg märke till att jag inte säger ”gå i spinn”, det vore lite väl simpelt. Här är citatet: ”Spinnet vilar på en missuppfattning om hur regeringar bildas”. Igår trodde jag mig besitta en småhyfsad allmänbildning (skrev jag i bloggen), men den är inte på långa vägar ens medioker. Varje dag HÄLLS  ord över en, just nu ”spinnet”, som redan använts rätt flitigt i medierna under decen-

nier, och det utan att man märkt dem.

Min nya allmänbildning skrivs: Japaner, japaner, överallt japaner!*

Även den som anser sig ha en hyfsad allmänbildning, kan glömma den saken. Eller hur det ska uttryckas: allmänbildning är något annat nu än den varit. Möjligen gäller det även en själv. I en allmändiskussion som jag inget minns av i övrigt, sa informanten P: ”Det är ju som Mr Miyagi säger". Jag sa förstås: ”vem då sa du”?

P fortsatte: ”Han, mentorn i Karate Kid”. Det var dags att erkänna ett uppenbarligen häpnads-

väckande faktum: ”Jag har aldrig sett Karate Kid”. Informanten P sa, nej, utbrast (och då menar jag UTBRAST): ”Har du inte sett Karate Kid?” Man kontrar: ”Nej, men kan du Kungssången? Eller de vanligaste vilda vår- och sommarblommorna placerade i ungefärlig tid för uppdykan-

de/blomning?" (Även om käppar satts i just de tidsmässiga hjulen.)

Den ca fyra decennier yngre informanten har tappat intresset. Och så här ser stor del av ens kvarvarande tid – och man själv – ut: som ett mycket stort frågetecken. I en artikel om Elon Musk nämndes något som kallades kusliga dalen. Utan citattecken, vilket innebär att begreppet inte är nåt ”särskilt”. Efterforskning visar att det stammar från en tid när man själv var helt ung, mer än ett halvsekel sen. Masahiro Mori skrev 1970 berättelsen ”Kusliga delen”. På Wikipedia beskrivs Moris hypotes om ”kusliga dalen som "det motbjudande

området mellan 'knappt människa' och 'helt och hållet människa'/…/ Namnet fångar upp idén att en robot som "nästan" är en människa kommer att verka kuslig, och därför miss-

lyckas med att väcka den empati som krävs för produktiva människa-robot-interaktioner"

Det svenska uttrycket ”kusliga dalen" började användas i allt högre grad för ett par decennier sen. Till min egen allmänbildning hör f ö mycket få japaner. Och ändå fick jag nyligen lära mig om den världskände animatören/regissören m m, Hayao Miyazaki. Slog upp japanska ordet för "allmänbildning" på Google Translate: 一般常識 Lägg det på minnet!


*Jerringcitatet är inte helt korrekt. Han sa upprepat "japaner, japaner", men AI berättar att slutet på uttrycket är en myt: "Tillägget 'överallt japaner' har lagts till i efterhand i folkmynnet och blivit ett bevingat uttryck". OBS! Det är inte jag som skrivit folkmynnet…

🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖🤖

Tyvärr är det är mycket mer som fortsätter att inte gå ihop, AI, bl a

För att att alla superviktiga tankar i bloggen ska gå ihop, måste en resumé från gårdagens inlägg göras. Det handlade om en författare som i sin roman skrev om en person som sas inte gå ihop. I en recension av boken skriver recensenten att även hen anser att denna romanperson inte går ihop. Vet inte hur andra har det, men i mig bor en spårhund som börjar jobba: Hur kan någon säga att en människa ”inte går ihop”, eller, för all del, att den ”går ihop”?

Eventuellt har jag funnit förklaringen, men i detta gungfly till språkträsk (ja, det var att ta i) vet man ju aldrig. Bakom det konstiga uttrycket ligger eventuellt engelska ”add” (addera), det som sen länge trängt sig förbi matematiken och in i köken: ”addera nu sockret”. Och som kanske går vidare till andra svenska sammanhang där "lägga till" varit det naturliga att säga. Jag har sett och hört meningar som "blablabla, adderade han", d v s "la han till".

Ett engelskt idiomatiskt uttryck är "add up", ofta med svenska innebörden "stämma" eller "är korrekt/riktigt". Tog fasta på det och vände mig denna gång till Google Translate med frasen ”he doesn’t add up”, och fick svenska: ”Han går inte att bli klok på”. Mycket glädjande – det känns som en precis och exakt beskrivning av en knepig människa. På ren svenska. Idiomatisk!

Men säg den glädje som varar. När jag en dag senare (i dag) skriver exakt samma mening på GT blir översättningen till exakt samma engelska mening: ”Det går inte ihop med honom”. Men det ska bli värre. När jag frågar  AI-översikten (eller om det heter AI-läge) hur "he doesn't add up" översätts, svarar den "han går inte ihop". Drabbad av svår raptus svarar jag med en arg kom-

mentar i samma "diskussion". Här är resultatet av "samtalet":

Jag: Men hallå där! "Han går inte ihop" är inte svenska!!!

AI-n: Du har helt rätt, det blev en direktöversättning som lät helt galen på svenska! Det är bara saker som "ekvationen" eller "historien" som kan gå ihop på svenska – inte en person. Tack för att du röt ifrån!

Vad  känna när AI "tackar" för att man "röt ifrån"? Bli glad? Nej, jag fortsätter att vara skiträdd.

Får det inte att gå ihop fast det låter enkelt: "Han går inte ihop"

Alla vet hur det är: vid sällsynta fall för man plötsligt en dialog med sig själv. Det började i dag med ordet ”meningslös”. Jag hade lagt ut texten för någon om varför jag för denna blogg (förr förde man dagbok). Personen sa att en sån syssla (denna blogg) är ganska meningslös.

Slikt tal är inte sårande, för vad är meningslöst egentligen? Man kan ju lika gärna fråga sig vad som är meningsfullt? För vem och vad i bägge fallen? Ska bespara läsarna längre pladder om självklarheter: gör man saker så gör man saker. Det är därför en del informanter ägnar sig åt, exempelvis, döda språk.

Latin (✟), som informanten A lägger många timmar på, är en sån syssla. En annan studerar gammalgrekiska. Ytterligare en stickar och virkar utav bara den, men hör till dem som inte får uppmaningen: Gör nåt meningsfullt i stället!

Detta var som vanligt den långa inledningen på en ännu större fråga, en som sannerligen inte saknar existentiell tyngd, nämligen: vad betyder ”gå ihop”? Jo, att vissa människor, djur, kläder (?) går ihop (eller inte) är en sak, här gäller det en människa som ”inte går ihop”. Punkt. Men förfäras ej du lilla hop*, detta är bara början på en lång utläggning om de två i sig enkla orden.

Och här kommer en del av denna början: I en bokrecension (SvD) återgav recensenten hur huvudpersonen Adrian beskrevs så här av en annan person i romanen (”Elena”): ”Han går inte ihop”. Längre fram i texten visade sig recensenten ”hålla med” och skriver ”som Elena tycker jag inte att Adrian går ihop/…/” Den meningen kan grammatikintresserade fundera över, men själv fick jag i förstone googla utav bara den angående ”gå ihop”, som i ”han går inte ihop”.

*Första raden i den s k Gustav Adolfs fältpsalm lyder ”Förfäras ej du lilla hop”. AI-översikten skriver om ursprunget att raden på tyska går "Färe dich nicht, du lilla Häuflein klein". Det kunde jag inte låta bli att citera, men söker man nu har intelligensen korrigerat sig och tagit bort svenska ”du lilla”.

Mer än en munfull gap medan klyftor både kan öka och försvinna

”Börsen stängde upp två procent”. Vi som är enkla själar kan ännu skratta åt formuleringen, fast den säkert är jättegammal. Vi har även roligt åt stänga ner eftersom vi bara nyligen vant oss (trots att också det uttrycket har flera decennier på nacken) om det, förutom börsen ,gäller butiker eller andra verksamheter. I våra enkla liv har vi bara sagt stänga, ner ingår liksom i paketet. Även affärer och kaféer öppnar fast de själva ofta envisas med att öppna upp.

Och så såg jag en annan, fast likartad variant: någon som ”tummade upp”. Det betyder inte tumma på något, utan är en talad variant av👍. En del tummar ner saker och ting och då ser det ut så här: 👎.

Under en sådan period som en hetsig och tjatig tid före valet (nu) kan en språkilsken lägga märke till att engelska ”gap” i betydelsen ”klyfta” ersatt klyfta nästan helt och hållet. Betyder inte orden samma sak? undrar jag på Google, och guden AI, som har hela tillvaron i sin hand, svarar ”Jo, det stämmer. Ordet gap betyder i många sammanhang samma sak som klyfta”. 

  Typiskt öppet munsgap? Bild: Harrybalais, Wikipedia         

ChatGPT svarar likadant på samma fråga, men båda ger givetvis exempel där det ena eller andra är att föredra. De oändliga opinionsmätningarnas långrandiga språk använder bara gap, gap, gap. 

Informanten P, en arbetare inom den i värsta fall utdöende professionen översättare, påpekade (apropå mina klagomål) att man nästan alltid använder det ”gamla” klyfta i frasen ”klyftorna har ökat”.

Måste slutligen citera AI-översiktens utläggning när den beredvilligt förklarar de få och små skillnader som ibland uppträder angående klyfta/gap. Den skriver:

En klyfta är ofta något djupt och långsmalt i naturen (som en bergsklyfta). Ett gap förknippas mer med en stor, öppen öppning (som ett öppet munsgap).

Inget rör sig längre långsamt, nu pågår ett räserlopp* mot botten

Med valspråk menas på denna plats och just nu något annat än ett valspråk, ett sånt som bl a kungen har: ”För Sverige – i tiden”. Personligen bakåtsträvare skulle jag ha: ”För svenskan – hela tiden”. Den ligger risigt till, det är då ett som är säkert. Raskt över till valspråket i dagarna.

En partiledare som debatterade (ooooo, tänk att valet snart är över!) med en annan dito om svenska biståndet, sa: ”Nu pågår ett race to the bottom”. De där halva meningarna eller instoppade fraserna på utrikiska börjar gå en på nerverna, även om man själv faller i samma grop emellanåt. Det vore nästan bättre att säga ”now there is a race to the bottom”. Detta halvbabbel påminner om de korkade ”läroböcker” i engelska som välmenande föräldrar köpte för dyra pengar till sina barn på 50- och 60-talen.

De innehöll texter av välkända författare och var utdrag ur sagor och spännande romaner.

Här och där – med långsamt ökande frekvens – stod ett par engelska ord (senare allt längre meningar) insprängda i den svenska texten. Nåt facit längst bak i boken översatte dessa brott-

stycken som inte skänkte stora grammatiska insikter. Läste man med gott mod framåt var avsikten att det skulle lära en engelska.

Ska man göra detsamma i talspråket nu är det väl bättre att använda hela meningar – så det blir nån mening (😄) med eländet. Hur som helst dök ytterligare en partiledare upp i ett annat sammanhang och utbrast om något, vad det nu var: ”It is unheard of!” Där fick man i alla fall ett helt uttryck, vilket jag sen sökte varierade översättningar/synonymer till.

Dessa var bl a ”Det är oerhört, det är otänkbart, det saknar motstycke, det har aldrig hänt tidigare”. En infödd svensk kan fylla på med att det är ”obegripligt, ofattbart, oförståeligt” eller ett orimligt stort antal individuella variationer på samma utsaga.



* Räser – En äldre, försvenskad stavning som ibland används skämtsamt eller i slang (t.ex. "räserbil"). Den rekommenderas inte i formell text. (Skriver AI-översikten, och jag skriver att detta inte är en särskilt formell text…)

Mer och mindre uppblåst om såväl språk som kartbilders relevans

Det blir tråkigt att varenda dag upprepa AI:s flyktiga ord, men just i dag är bara just en enda dag, så… Ofta hör man uttrycket ”sprida ordet”. En normalfuntad person (t ex jag) tänker ”spread the word, hm” och känslan säger att frasens ursprung är religiöst (kristet): sprida ordet om Jesus, Gud etc. Ställd inför frågan ”är sprida ordet svenska”? svarar AI något i och för sig sant: ”Ja, ”sprida ordet” är en korrekt svensk fras”. Ingen förvånas, men vad har vi brukat säga? Finns/fanns ett idiomatiskt uttryck? Antagligen ”sprid budskapet” eller kanske ”meddelandet”, jag tror inte så mycket på ”ordet”.

Men formulerar man frågan ”kommer inte 'sprida ordet' från engelska?” svarar samme AI: ”Uttrycket 'sprida ordet' är i sig en direkt låneöversättning (så kallad kalering*) från engelskans spread the word". På samma fråga ett par dar senare blir svaret: ”Ja, uttrycket 'sprida ordet' (från engelskans spread the word) betraktas i dag ofta som en anglicism – det vill säga ett lån eller en direktöversättning från engelskan som har blivit vanligt i svenskan”.

Som om det inte vore nog fortsätter AI-översikten:

På traditionell svenska har man oftare sagt att man ska berätta det för andra, låta det gå vidare eller säga till i bekantskapskretsen. Uttryck som "göra det känt" eller äldre fasta fraser har funnits, men den specifika formen "sprida ordet" har exploderat i svenskan på grund av inflytande från engelska i media och marknadsföring.

Bild Bayleigh Olson, Unsplash

AI ska nog inte berätta så initierat om ”traditionell svenska”. Nu till en liten slut-

kläm om den nya världskarta som nyligen presenterades och väckte glädje, förundran samt ilska beroende på vem man är. En professor i kulturgeografi berättade varför en ny sådan karta var viktig. Förklaringarna gick förbi mig, okunnig som få i naturvetenskaper.

Men när han beskrev anledningarna till den gamla kartbildens felaktiga proportioner sa han att det är på grund av dessa som ”allt

som är nära Nordpolen kommer att blåsas upp” – då kände jag mig hemma igen: blåsas upp** kommer antagligen från engelska blow upp, "förstoras", i detta fall.

*AI menar "kalkering", ovanlig term i sammanhanget

** Informanten A, mer slängd i naturvetenskaperna än undertecknad, störs inte lika mycket av "blåsas upp. En koll med SAOB visar att det fast sammansatta verbet, "uppblåsa", i hög grad kunde betyda "förstora" i gamla tider. Och A är även slängd i ett äldre språkbruk, så det är bara att böja sig för di gamle. Och man själv kallar den "uppblåst" som gör sig större än den är 

Endast avsett för vissa nördar med visst språkhistoriskt intresse

I valtider går det undan. Dagligen presenteras nya mätningar som visar opinionsläget inför valet och vidhängande ämnen. I radionyheterna presenterades följande (ett par gånger, dess-

utom): ”Åtta nya kandidater för V har strukits…” Vilka nya kandidater? undrade man, tills andra medier klargjorde: Det gällde ytterligare kandidater förutom dem som redan strukits.

Det ovannämnda är ett typiskt och vanligt fel som inte har att göra med engelskt inflytande. Men det har det nya uttrycket ”ducka frågan/problemet” om saker folk har börjat ducka. 

Innan detta ”ensamma” verb togs in i ”Ärans och hjältarnas språk”, som Esaias Tegnér kallade svenskan 1817 i en dikt, har man sagt de idiomatiska ”ducka för” eller "undvika".

Tegnérs dikt om modersmålet fortsätter så här: ”Hur ädelt och manligt du rör dig!” Jag ber att få avvika, som svensken säger skämtsamt. Nu följer (tyvärr för läsaren) en fortsättning där återigen AI-översikten ska få schavottera. Och varför inte, den yttrar följande om sig själv och risken att göra fel: ”Eftersom tekniken är ny kan den ibland ge felaktig information”.

Till saken: Jag skrev nyss en mening man hör skämtare svara om de inte delar någons åsikt: ”Jag ber att få avvika”. Då har man gnuggat ihop engelska ”I beg to differ” med svenska ”jag har en avvikande åsikt”. Differ betyder inte alltid avvika i samma konkreta bemärkelse som på svenska. Och då låter det lustigt. En svensk kan snarare utbrista det mindre roliga ”jag måste avvika” och enbart mena att hen måste gå, avlägsna sig, dra. Om man skriver in sin undring på Google huruvida "I beg to differ" går att översätta till svenska svarar översikts-AI-n:

Det engelska uttrycket "I beg to differ" kan mycket riktigt översättas till "jag ber att få avvika" (i betydelsen avvika från din åsikt), men det låter ofta lite ålderdomligt eller formellt på svenska. Beroende på hur formell du vill vara, finns det flera bra alternativ.

Klart att en gammal bloggare inte vet allt, men förhoppningsvis är min invändning rätt, den säger att meningen bör lyda ”jag är av /en/ annan åsikt” (ett av de föreslagna ”alternativ” som AI ger). Enligt SAOB har vi inte ens haft ett avvika som ”låter ålderdomligt”, d v s ett med den bildliga betydelsen i vilken man "ber att få avvika".

De äldsta belägg (250–300 år gamla) som AI måste hakat upp sig på har inte alls haft samma slags användning. En text från 1723 skriver att ”Ridderskapet ock Adelen/…/ stå faste vid sin utlåtelse, ock therifrån icke en fot bred afvika”. På ett ställe från 1746 står: ”Konungen hade så ofta ifrån sin ed afvikit”. Ingen gång har, enligt SAOB, någon ”bett att få avvika (i åsikter)”. Eller har det svenska språket fortsatt att röra sig ädelt och manligt, och detta blivit resultatet?

Med massor av ord förklarar AI vad de flesta anser vara självklart

Ibland är det svårt att återge de problem en sbråkbloggare kan råka ut för, men med inte alltför mycket mellan öronen brukar jag ändå lockas försöka. Det hela började med en radioreporter som är mycket svår (för mig) att lyssna på eftersom vederbörande har en märkligt konstlad och tillgjord dialekt.

Googlade lite för att få medhåll och fann något åt hållet på Flashback, där en person kallade sättet att tala för en ”huvetpåsnedröst”. Jag tyckte att det var en både kul och träffande beskriv-

ning av den kvinnliga stämma som stört många av oss sen flickåren: De vuxna amerikanska filmstjärnor som pratade med småbarnsröster fick oss att häpna då, för snart hundra år sen.

Nu gick denna iakttagelse betydligt längre, ut i den nya AI-sfären. För att se om det fanns fler användare av "huvetpåsnedröst" sökte jag på Google och strax stod AI-översikten i givakt och gav sitt svar, det som i ena stunden ser ut på ett sätt, i den andra stunden på ett annat. I sitt första svar kallade intelligensen det frejdigt ett ”svenskt uttryck” och förklarade med sin egen "röst", en sån som säger självklarheter som vore frågeställaren ett mycket litet barn.

Detta ”svenska uttryck” som inte är annat än en språkligt kreativ människas påhitt, står icke att finna på nätet – de få träffarna kommer från en och samma persons inlägg. AI-n håller lägger sen ut texten på det sätt man själv och flera tusen andra skulle kunna genom uttryckets roliga och träffande karaktär. AI:

Uttrycket "huvudet på sned-röst" beskriver den typ av röst, tonfall och röstläge man ofta reflexmässigt tar till när man pratar med någon man vill visa extra mycket empati, omsorg, tröst eller medkänsla för.
Det är tätt sammankopplat med det fysiska kroppsspråket att lägga huvudet på sned, vilket signalerar ödmjukhet, att man lyssnar aktivt och att man inte utgör något hot.

Därefter följer det ursmarta tillägget om ”Användningsområden: Rösten används ofta till småbarn, sällskapsdjur eller till en vuxen vän som går igenom något svårt och behöver tröst".

För att bevara det lilla kvarvarande förståndet är det bäst att avstå från såna hobbyarbeten

 (d v s kolla AI-översiktens svar), men något säger att detta är allvarligt – förutom allt de AI-kunniga varnar för. Det här visar enbart på att vi antagligen dräneras allt fortare på egentänkta tankar. Avog mot truismer och klyschiga uttryck skrev jag följande i Google: ”Varför säger folk att de vill krypa upp i en soffa på hösten, dricka te och läsa en god bok?”

Gör gärna detsamma och få en uppsats som förklarar den eviga klyschan med längden av en uppsats. Ändra gärna om frågan lite och få ett annorlunda formulerat svar med självklarheter.

Iiiij dag finns ett slags eliiijt som talar liiijte fiiijnare än viiij andra

Dialekter är sällan störande – åtminstone så länge man förstår vad som sägs. Skånska kan vara svårt, och  även Norsjömålet (bondska) är knepigt för en utsocknes. Älvdalsmålet tar kanske priset, men de lärde tvistar (de twistar inte i just detta fall) om huruvida det ska räknas som dialekt eller ett eget språk. UR Play har en kul liten film, ”Älvdalska förklarad”, på YouTube.

Som alla vet har folk olika inställning till vilka dialekter som låter fina, roliga, fula, etc. Min största ”ick” (använder här ett ungdomligt språk från engelska ljudhärmande ”ick” som betyder usch eller blä) är de manierade, oäkta och affekterade i- och y-ljuden, f a hos yngre kvinnor. Deras u-ljud kan också glida lite på ett sätt som även det låter konstlat.

De surrande iii-na, ”jag köpte en viiijt kappa”, har språkvetenskapen känt till länge och då kallat Viby-i, efter en ort vars dialekt de ofta förekom i [iiij]. De finns/har funnits på flera håll sen tidigare, men nu verkar en speciell grupp vara den största användaren, här Wikipedia:

Det lantliga Viby-i:et åtnjuter en annan sociolingvistisk prestige än det urbana Viby-i:et i Göteborg och Stockholm. På landsbygden i Närke och Bohuslän har draget generellt låg prestige och betraktas som ”fult” och ”lantligt” och är generellt typiskt för talare av låg social status. I städerna har ljudet däremot varit utmärkande för talet hos högre sociala skikt och har associerats med en välbeställd samhällsklass, vilket namnet Lidingö-i också vittnar om eftersom Lidingö kommun är en av Sveriges rikaste kommuner. När draget undersöktes av Ulla-Britt Kotsinas på 1990-talet, användes ljudet framför allt av unga kvinnor i stadsdelar i norra Stockholm, som generellt bebos av högre samhällsklasser. I lägre samhällsklasser i södra Stockholm återfanns draget hos unga kvinnor, men hos unga män knappt alls.

För tillfället hör alltså användarna främst till gruppen unga kvinnor, de som är lite fiiijnare än andra. Utan fördomar (höhöhö) skulle jag vilja påstå att en mängd influerare, fotomodeller, sångare och artister hör dit. (Skrev inte diiijt, man ska inte överdriiijva skämt.)

Man tvekar om både ”tweaka” och ”twist”, däremot inte om twista

En gubbe i radion sa att man måste tweaka något. Jag ljuger nu, gubbe är inte sant om man med gubbe menar gammal, detta var en ganska ung man. Tweaka, det lät konstigt, men tvika vore också underligt, kanske sa han tvivla, tänkte jag. Googlade tweaka som passade i sam-

manhanget. D v s detta engelska ord stämde med den i övrigt svenska meningen. En svensk kan ju exempelvis säga ”fixa, småfixa, ordna till, laga, förbättra”. Som tweak betyder.

I inlägget från 29/8 skrev jag ner ett svar från AI-översikten som i sin tur skrivit ”det finns en språklig twist här”, när den försökte förklara att ett nutida poppisord ("övertänka") i svenskan haft en annan betydelse förr. Det var det AI kallade twisten. Tittar man på restaurangutbud och/eller recept finns mängder av mat med ”klassisk twist”, thailändsk dito, eller ”en spännan-

de twist”. Några rätter eller recept har bara ”en twist”. 

Bild av SO:s exempel 2) ”hopplek med resårband”. Wikipedia

De tre svenska stora ordböcker-

na skriver följande om ordet: SAOL enbart ”en dans”. SO är utförlig: 1) ”en starkt rytmisk pardans där de dansande främst utför bålrörelser och inte berör varandra, populär på 1960-talet” 2) ”hopplek med resårband” 3) ”oväntad (positiv) avvikelse från det som är brukligt”.

Det är säkerligen exempel 3 som beskriver maträtterna och recept-

en! SAOB:s artikel om ordet skrevs 2009 och handlar uteslutande om dansen ”twist”.

Så bister är tillvaron att ”twist” för en maträtt eller likande inte har någon bra svensk motsvarighet. Personligen skulle jag lätt kunna säga ”en maträtt med kinesiskt stuk”. Liksom ”hans klädsel har alltid ett visst stuk”. Men det vete fåglarna om ”mitt” stuk är tillräckligt comme-il-faut, passar i dag. Dessutom: språket är inte mitt att tweaka.

PS "Twist" kan även betyda vridning och skruv också. Samt vara en godispåse, säger den hjälpsamma AI-n...

Det är inte precis så att man kommer med nya klagomål i bloggen

"Det här kommer med risktagning”, sa marinchefen. Kanske handlade det om de fyra franska fregatter som försvaret förvärvat, men de leder över till de mer missnöjda tonfallen i denna blogg. Nästa man till rakning: En person från KTH som forskar om digitaliseringens miljöpå-

verkan, talade i ett intressant program. Det är svårt för en vanlig normalmänniska att hänga med, men man får ändå en liten insikt om det som sker. Och som går undan av attan.

Det verkar förstås obehagligt att ”klocka” någon som talar och då använder speciella uttryck, men eftersom exemplen dök upp oväntat och oförblommerat, var det svårt att avstå. Särskilt som ”kommer med” hör till de fraser jag anser låter fel. De har tagits från engelskans ”come with” som betyder ”medför” (innebär, har till följd, leder till, orsakar, resulterar i m fl)

Den AI-insatta personen sa under 40 sekunder: ”kommer med många möjligheter”, och ”i och med den fantastiska beräkningskraft AI kommer med”. Två till: ” …så det kommer med många möjligheter” samt ”men så kommer ju AI även med en kostnad i sig själv”.

Man får lust att kalla det too much. Och då är inte alla andra kommer-konstruktioner nämnda, de som lyder ”kommer i” : ”byxorna kommer i en mångsidig siluett med vida ben och kan stylas för flera olika tillfällen, Black Edition-bilarna kommer i den blanksvarta exteriörfärgen Onyx Black” och ”hattarna kommer i ett set om två”.

Av alla dessa är det egentligen bara bilarna som kommer, de rör ju på sig i bästa fall, men att de kommer i en viss färg är konstigt för oss som inte accepterar att varor ”kommer i” diverse utföranden utan "finns i rött, tillverkas/levereras i set om två”. Vad gäller byxorna har de en mångsidig siluett, de "kommer" inte i den. Även om det också är svårt att föreställa sig en ”mångsidig siluett”. Det senare skriver jag silhuett, men båda funkar fint, säger ordböckerna.

The start of an ordinary morning, början på en vanlig morgon

Ens morgon kan börja med att man sätter på radion och vardagen kör i gång med en s k retorisk stilfigur. En av P1-s nyhetsutsändningar började: ”Försvaret förvärvar fyra franska fregatter”. Uppläsare av denna nyhet var Mikael Kulle, en av de stadigare journalisterna/

programledarna i P1.

Någon minut senare uppmanade Ring P1:s programledare lyssnarna med orden ”ring, ring, ring” och tilla: ”Ni behöver inte hålla på med allitteration för att ringa”. Olika slags stilfigurer

är jag inte tillräckligt bekant med, men även om alla tre ”ring-en” börjar på r är de väl ingen allitteration? Snarare en upprepning, en repetition. Däremot är de fyra förvärvade franska fregatterna en glasklar allitteration, vare sig det sas medvetet eller ej.

I samma morgontimma kom snart det alltmer vanliga: stoppa in engelska strax efter ett yttrande på svenska. En person hörde av sig till Ring P1 och sa sig önska ”bättre arbetsvillkor, bättre working conditions, helt enkelt”. Det där är skrämmande. Få är undantagna vad gäller dessa engelskutbrott, jag själv, t ex, som i går kommenterade något till en kompis: ”det här är ju riktigt old school”. Visserligen inte översatt till svenska dessutom, men det är illa nog.

Vad händer med detta in the long run, i det långa loppet? Man kan undra. Statsministern ville i en tidningsintervju tona ner (”spela ner” på modern svenska, efter "play down") senaste tidens gruff mellan några Tidöpolitiker. Han tyckte det var bra att sätta sig ner och prata, det är, sa han, som ”lite familjeliv i en rätt intensiv period, där alla är ganska hårt ansatta. Så take it easy”. Var får honom att inte säga ”så ta det lugnt”? Vad får mig att inte säga ”gammaldags” eller ”som man gjorde förr” etc, i stället för ”old school”. Det kan man fundera på.

Människor som hoppar högt här i världen gör så av olika orsaker

Förutom oräkneligt stora frågor finns de mindre, ointressanta för många, men förvånande för en del. T ex kan man undra över varför så många politiker, experter på allehanda områden etc, skjutsas runt i bil medan de frågas ut. I radion åks bil som en programidé, i televisionen sker detsamma. Det är verkligen ingen stor sak, men det är lättare för lyssnare och tittare att koncentrera sig om objekten sitter i en studio på en stol eller soffa.

För att återgå till bloggens centrala ämnen, de språkliga, måste ett utrop från informanten M citeras (lite utanför de vanliga invändningarna): ”Jamen jag tvivlar ju på allt jag läser snart! Vad står det egentligen?” Den här gången gällde det en sån där sammanfattande mening, som ofta ligger och flyter runt i tv-rutans nedre del. Den började den med namnet på en känd idrottare, jag hittar på ett alias: 

Högre än drömgränsen (hopparen inte den som i texten)? Wikipedia

”Nisse Pjättefors är under drömgränsen men siktar högre”. M undrade vad i alla glödheta: ”Om han är under drömgränsen

är det väl den han borde sikta på? Hur hänger detta ihop?” Och än

en gång: ”Vad står det egentligen? Är inte drömgränsen målet?”

Just det här fallet kan en sportointresserad ändå förstå, men ofta funderar man lite till mans över annat är det rent språkliga. Vi får börja gissa vad som egentligen skrivs och sägs.

På radionyheterna hörde jag häromdagen: ”Det fanns ingen dedikerad utkik på båten”. Uttalat med k, förstås. Men vaddå ”förstås”? För inte många år sen talade man om att dedicera, tillägna någon något, en bok var det ofta. Då uttalades ordet [dedisera] på svenska.

SAOL har med adjektivet dedikerad som betyder ”avsedd enbart för viss, speciell typ av användning (om datorutrustning och dylikt)” Som utkiken på båten, alltså. Men ordboken säger även att samma adjektiv betyder ”⟨vardagligt⟩ som är hängiven” och ger exemplet ”en dedikerad sportfantast”. Man kan alltså med framgång säga ”en hängiven sportfantast” och mena samma sak. Förstå varför jag är en dedikerad språkbråkare. Som emellanåt hoppar högt.

Hos tv-deckarna kan övertänkandet få svenskare översättningar

Eftersom språket blitt som det blitt med upprepande av nya irriterande ord, är det anled-

ningen till att Sbråk irriterat upprepar sin irritation. I går gällde det ”övertänka”. Och san-

ningen att säga – en sanning som likaså sägs om och om igen – känns det mer problematiskt när personer man uppfattar ha bra bildning och utbildning går på de nya språkfinterna.

P1:s Filosofiska rummet förannonserades häromdan och en av programledarna/redaktörerna uppmanade lyssnarna att skicka in egna frågor till programmet. Så här föll orden: ”Och övertänk inte om* det är en fråga som räknas som filosofisk, skicka in den istället och låt filosoferna jobba med det.”

Som av en händelse yttrades samma dag ordet ”overthink” i en av alla brittiska deckare jag brukar titta på. Som översättning stod ”överanalysera” som, tycker i alla fall jag, inte är lika störande som ”övertänka”. Övertänkta (!) ordval görs av de återstående, utbildade, mänskliga översättare vi ännu har. De använder glosor och uttryck bekanta för svenskar och som begag-

nats de senaste 50–100 åren, men kanske inte för 300 år sen, och då med andra innebörder!

Över till dagens rättelse. Informanten A hörde av sig och anmärkte på en mening jag skrev 25 dennes. Den löd ”Det är också lätt att vända på en femöring, i synnerhet de som fanns innan 1972.” A:s korrigering låter: ”i synnerhet på dem (!) som fanns...” Sen kommentaren: ”Bara för att det följer ett 'som' blir det inte subjektsform. Det är störande för vi som är noga med språket”. Lägg märke till piken! Såna informanter har man. Som övertänker. Fast har rätt.

*Meningen borde snarare låtit: "Och övertänk inte om huruvida det är en fråga som räknas som filosofisk eller ej..." Jag rättar mig själv så kriarättarna slipper, mutter, mutter...

 

Det inte bara övertänks i bloggen, det överskrivs och överarbetas

AI kommer med både lösningar och problem. Verbet ”kommer” i föregående mening kommer i sig mest med problem. (Mer om det framöver.) Språkhistoriskt uppträder AI-översikten intres-

sant, den slår ofta en bro mellan då och nu. Bron mot framtiden vete tusan hur den ska se ut.

Åter till nuet: Bloggen har kvar en drapa om ytterligare ett av alla ord som snotts från engelska och sen – simsalabim! – bara översatts, ett översättningslån. Eller som AI-översikten säger: ”ett så kallat lånöversättning”. Kongruens är svårt, AI, det heter en lånöversättning! Å andra sidan heter det inte lånöversättning heller, nu lägger sig Wikipedia i:

Översättningslån (ett begrepp som är belagt sedan 1890-talet) kommer in i svenskan genom att ett sammansatt ord översätts ord för ord till motsvarande svenska ordformer.

I dag tog det mig ända hit för att komma fram till ordet i fråga: ”övertänka” (jodå, detta är omtugg, visst har det varit med i bloggen förr, den är som kändisarna i SVT:s underhållnings-

program, samma jeppar om och om igen). Helt normalt ord tänker ni, vilket är att undertänka.

Svenska.tre reagerar så här: SAOL har med ”övertänka” som togs in i år, 2026, och det utan kommentar. I SO finns det inte alls. Dock i SAOB, se nedan kursiverade stycke. Jag ställde ingen fråga utan skrev ilsket rätt ut i Google ”övertänka är nyss snott från engelskan”. Här

AI-översiktens (långa) kommentar:

Det stämmer att den moderna användningen av "övertänka" är ett direktlån (ett så kallat lånöversättning eller kalkerande) från engelskans overthink. Men ordet i sig är faktiskt inte helt nytt i svenskan. Det finns en språklig twist här:
Den gamla betydelsen: Ordet "övertänka" har funnits i svenskan i århundraden (bland annat i Dalin ordbok från 1870). Då betydde det helt enkelt att "noga tänka igenom, överväga eller besinna". Det hade alltså en positiv eller neutral klang, som att göra en grundlig analys.
Den nya betydelsen: Det du syftar på – att fastna i ett destruktivt, maniskt och kontrapro-

duktivt analyserande – är helt och hållet importerat från engelskan under de senaste decennierna.
Att återuppliva ett gammalt ord men ge det en ny innebörd baserad på engelskan är mycket vanligt i modern svenska. Traditionellt har vi i Sverige snarare använt ord som "älta, grubbla" eller "överanalysera" för att beskriva samma sak.

Nu är det åter jag som skriver. Inte direkt förbluffad men full i skratt. Kollade först med SAOB som ju AI-n plankat (den beter sig som en fuskande skolelev). Här sätter den (AI, Andra Intelli-

gensen, inte jag) fingret på det ganska knepiga: att ord väller in som funnits i svenskan för flera hundra år sen (språkvetarna hoppar härvid jämfota av glädje) men då haft en annan innebörd än de importerade engelska direktöversättningarna. "Övertänka" på svenska är o-idiomatiskt.

Det spännande svaret på varför jag började övertänka på övertänka kommer i morgon. Eller i möra, som man sagt i hundratals år på olika ställen i Sverige. (Usch, vad långt det blev i dag.)

Motsvar låter som ett användbart ord, men varför finns det inte?

Oberoende fortsättning från i går, temat är ”varifrån kommer egentligen dessa konstiga ord som inte finns i svenskan?” Jag har redan skrivit så mänga skämtsamma kommentarer om ordet ostoppbar att det rimligen blir svårt att även kalla denna underliga ordflod ostoppbar.

En nyhetsuppläsare (en van sådan!) berättade häromdagen att Kanada kommit med ett motsvar på Trumps nya, eller vad de kan kallas, tullar. Ett motsvar? Man letar i sin fatabur (som även kan stavas fatbur, vilket låter skojigt) och finner inget motsvar. Inte ens ett vanligt svar. AI, som gärna accepterar det mesta som ”svenska uttryck”, blir så att säga både jakande och nekande i svaret på min fråga huruvida ”motsvar är ett svenskt ord”:

Ja, motsvar är ett svenskt ord, men det används nästan enbart i bestämd form som motsvaret eller i sammansättningar. 
Betydelse: Det betyder något som motsvarar något annat, det vill säga en motsvarighet eller likvärdig del.
Exempel: "Priset är ett motsvar till den höga kvaliteten" eller oftare som "det svenska motsvaret till...".

Utan att vara hundraprocentigt säker (vem törs det?) misstänker jag att AI-översikten snackar skit. ”Motsvar” finns inte i SAOL eller SO. Däremot i SAOB, vars text om ord på ”mot-” skrevs 1945. För sammansättningen ”motsvar” skriver ordboken: ”(†) gensvar, genmäle, svar”. Korset inom parentes är där för att beteckna ”föråldrad betydelse eller användning”. 

Första belägget är från 1740 och sista från 1911. ”Motsvar” var alltså jättegammalt "redan 1945! Vad Kanada kom med var nog en "reaktion, motdrag" eller något jag inte kommer på just nu.

Ens hejdlösa framfart kan äntligen bli galopperande ostoppbar!

Den envetna kampen mot väderkvarnar är kämpig. Språkrådets Frågelådan svarar en person som undrar över uttrycket ”slåss mot väderkvarnar” så här:

Ursprungligen har det betytt "att föra en lönlös och löjeväckande kamp mot inbillade fiender". I dag används slåss mot väderkvarnar också i betydelsen "föra en lönlös kamp; ha ett oöverstigligt motstånd"

Löjeväckande kamp, det är bloggen det. Fast det vore ta i att kalla det en kamp, se det mer som en hobby, om än en bekymrad sådan. Bland alla löjeväckande tilltag finns den harmsna attity-

den gentemot ord som adopterats lite för lättsinnigt från engelskan.

Ett av dem har varit på bloggens tapet länge: ”ostoppbar”. Kreti och pleti använder det gladeligt och gärna fast det bara nyligen togs med i SAOL, också pigg på det nya! Sajten synonymer.se, som inte är ett lexikon eller en ordbok bygger på användarnas bidrag, såvitt man förstår, och dessa ger för ”ostoppbar” synonymerna ”hejdlös, oundviklig, lavinartad”.

Försätter man sin stolta gång som loppan på rullgardinen (klatschig låt att göra omgivningen galen med) och letar efter synonymer för ”hejdlös” får man av nyss nämnda sajt (ägd av företaget Keesing Sverige) ”måttlös, omåttlig, ohejdad, ohämmad, otyglad, gränslös, besinningslös, betvingande, exorbitant, galopperande, komplexfri, oemotståndlig, sanslös, stormande, utan hejd, ostoppbar”.

Alla dessa ord anser användare av synonymer.se vara passande för ”hejdlös”. Och ”ostoppbar” i sin tur är alltså ett ord som tidigare inte ”funnits” på svenska. Tar jag inte fel gläds nu de flesta språkproffsen åt vår ordskatts ymniga tillflöde: svenskan blir bara rikare och rikare.

Engelska adjektivet unstoppables första belägg i en amerikansk samt en brittisk ordbok är från 1836. Först nu kom denna så lätt och behändigt direktöversatta glosa hit. Ens litterära framfart har äntligen blivit ostoppbar.