Tiden går men möglet består, kan en rubrik till detta inlägg lyda

Även om man kan få spader av alla nya ord och begrepp som tränger sig in i språket och ställer till det, så händer också motsatsen: gamla ord som fanns en gång i världen kommer tillbaka och ställer också till det.

Den här intressanta cirkelrörelsen kan man få en hum om av SAOB, den som kallas vår historiska ordbok. Exemplet för dagen kom av AI, en ibland färgstark spelare i vår samtid. Den kan även lägga ut dimridåer, så möjligen krävs det omfattande kunskaper hos användarna. Och ett mått av misstänksamhet.

Men detta fall var glasklart. På en fråga om hållbarheten hos ett visst örtte svarade den artificiella intelligensen att det visst gick att dricka ett jättegammalt te av den speciella sort det gällde, men: ”Om örten luktar muggigt eller ser missfärgad ut bör den dock slängas”.

Muggigt, det skulle ju kunna var ett svenskt ord, tänkte jag, Men tänkte också vidare – att det skulle kunna vara ett engelskt ord som heter ”muggy”. Vad rätt jag tänkt! Först SAOB, där ges synonymer som ”möglad, möglig; unken”. Det senaste belägget är från 1838, och artikeln om ordet skrevs 1945. Man kan sluta sig till att ”muggig” redan 1945 var ett mycket gammalt ord.

Kollar man dess etymologi, ser man att det är besläktat med ”mögel” och har ett ursprung som sträcker sig så långt bakåt att man nästan känner lukten av det det heter! Engelska ”muggy” betyder främst (om jag fattat rätt) ”kvav, fuktig, tryckande” och används m a o om klimat-

fenomen. Därutöver finns en massa ”muggy” som är slang för allt möjligt, men ta med dem vore att överdriva ambitionerna för glosan i fråga.

Detsamma gäller försöken att leta efter barndomens låt om Muggevigge, muggevigge, tuff, tuff. Den heter ibland Mugge Bigge och lär vara skriven efter det att en egen barndom passerats. Detsamma gäller en sång i liknande genre: Hela familjen går ut med geten. Båda tillskrivs samme upphovsman, jag blir förvirrad, men inser att det är dags att inte leta vidare.

Singla ut och plocka körsbär, men Sverige svenska russin har

Bloggen går som en målsökande robot till public service och andra gammelmedier, kan man tycka. Så blir det, det är från de kanalerna en okomplicerad åldring får sina tankar och idéer som ibland rymmer glädje-, oftare vredesutbrott. Den intresserade kan läsa om public services språkpolicy, AI-översikten funkar bra i detta fall.

Undantagen från policyn om språkriktig- och begriplighet, värnandet om svenska språket med fler vackra ”värdeord”, är rätt många. Och det kan väl inte finnas någon som skriver ”singla ut” med en annan innebörd än något som verkligen singlar, tänkte jag efter att ha hört uttrycket häromdan som en översättning av engelskans ”single out”. Det betyder ”välja”, eller ”välja ut”, bland flera alternativ. Så här skrev SVT Nyheter 2024:

Marklund singlar ut VM 2019 som en tid där Lindahl inte bara var bra, utan kanske världens absolut bästa målvakt.

Som ett brev på posten förr i världen tipsade en P1-journalist om appen där man kan ”cherry-

picka det man vill lyssna på.” Det lustiga i kråksången är att även ”cherrypicka” betyder ungefär detsamma som ””singla ut”. Svenskan kan ha ”välja” för bägge, även om det möjligen föreligger en nyansskillnad mellan dem i engelskan.

De säger körsbär, men vi säger russin. Bild Wikipedia

Det skruttans cherrypickandet har använts länge i svenskan, trots en jättebra motsva-

righet: ”plocka russinen ur kakan”. Varför dra in körsbären, då? Engelska ”cherrypicking” blir det otympliga ”körsbärsplockande” på svenska, men originalets ing-form används kanske mest i  överförd, bildlig betydelse.

Ens engelska kunskaper, långt från jättebra, säger att britter säkert inte ”spend their days cherrypicking” om det handlar om riktiga bär, utan ”spend their days picking cherries”. Detta är bara en vag känsla som kan vara fel.

Känslan för mitt modersmål kan också gå fel, för all del, men nog känns den mer tillförlitlig att luta sig mot. Eller ja, den KÄNDES säkrare att luta sig mot, nu vete katten. Now the cat knows…

Bloggen naturupplevelse: från svampskogen till floskelträsket

Där var det igen, trattkantarellsyndromet! Och med det menar jag en intressant iakttagelse ur svampskogen. Personer som aldrig plockat trattkantareller – alltså folk som vant sig vid att det som heter kantarell lyser gult i mossan och gräset – klagar först över att de inte hittar några. Jag vet detta av egen erfarenhet.

Det tar ett tag innan man är med på svampens utseende, ungefärliga växtplatser och lite hokuspokus – och vips, som man sa förr, så står man där med trattkantarellögon. Det här händer med allt möjligt: gravida ser plötsligt en massa gravida människor, de som börjat använda käpp ser plötsligt andra som går med käpp.

Denna företeelse har säkert ett psykologiskt namn, men inte heter den multifaktoriell. Så löd däremot ordet som nu sköt upp som svampar ur jorden (jag tar i lite, men bara lite). Har hört det ofta nyligen och det var dags att leta uppgifter om det ur mänsklighetens gömmor. Största användningsområdet är medicinens. Där finns mycket. Multifaktoriell (med samma innebörd som hos dem som inte har med i-et: multifaktorell) betyder i de sammanhangen att en sjuk-

domsbild utgörs av flera åkommor – ofta samverkande och som gör diverse tillstånd svårare.

Men ordet förekommer även utanför medicinens område och då anar man ett nytt populärt babbelibabbelbegrepp. I Tidskrift för politisk filosofi hittar man: ”dagens kriminologer skulle knappast gå med på att det finns en orsak till gatubrottsligheten och att det inte går att få fram en multifaktoriell förklaring med bäst empiriskt stöd”.

Och just i dag talade ett par skönlitterära översättare om sin verksamhet i ett kanonintressant program. Programledaren (en av P1:s bättre) kommenterade något de medverkande sa. Det lät ungefär så här: ”…/och många multifaktorellt – som man brukar säga – det är många saker som inverkar framåt”.

Det talspråkliga ”hackandet” är inte besvärande, men multifaktorellt är sannerligen – som man också brukar säga tack vare pizzeriorna – extra allt. Våra ordböcker föreslår för ”faktor”

bl a synonymen ”omständighet”. Multi betyder mycket/många, så innebörden blir ”många omständigheter”. Eller som programledaren la till: ”det är många saker som inverkar framåt”.

Gammal är äldst, heter det, men det är bara de äldre som vet det

Vad än många yngre (och en del äldre) tycks tro går det inte att dölja sin ålder. Och det är inte åldern det är fel på, utan att man har så många erfarenheter av sånt som liksom tappat sitt värde eller som de yngre omkring en inte tror existerar. Därför talar de till en som om man var en bräcklig knäppgök. Jag klagar inte, utan minns vad man själv tänkte och kände som ung. En del av ens kamrater säger att de inte alls känner igen det, de hycklarna! 

Gammal är oftast äldst. Bild Tom Morbey, Unsplash

För egen del skäms jag postumt (kom inte på nåt bättre ord) – det hade varit prima att vara lite gammal redan som ung (inte lillgammal, ett tillstånd som inte alltid hjälper). Summa summarum: Det är skitsvårt att sätta sig in i sådant man aldrig varit med om. Nog med känslopjunk, nu till verkligheten.

En av de språkvetare jag helst vänder mig till är jämnårige professorn em, Lars-Gunnar Andersson. I en krönika från förra året i GP (som så vänligt låter även icke-prenumeranter läsa hans texter) skriver han så här:

Som pensionär kan man konstatera att man blivit en del av språkhistorien. Och det på två sätt. Dels har man ett eget språkbruk, både i tal och skrift, som skiljer sig från de yngres. Dels är man delaktig i språkförändringen genom att förändra sitt eget språk. Man är alltså både observatör och deltagare i språkförändringen.

Han är inte lika sur som undertecknad: ibland typiskt för dem som har mer på fötter kunskapsmässigt. Även om jag är fajn med mycket i det nya språket känner jag mig lika ofta malträterad. Från sitt ödmjuka mellanläge vet L-G A ändå hur det påverkar en:

Äldre säger kommer å göra och skriver kommer att göra. Yngre håller sig till kommer göra i både tal och skrift. Aldrig i livet att jag kommer att ändra mitt språkbruk på den här punkten. Äldre skiljer på var och vart, och det kommer de att fortsätta med. Många yngre säger vart för både riktning och befintlighet.

Nä, äsch, jag kommer som vanligt inte fram till dagens exempel – men håll kvar ett av dem i huvet till imorgon: ”multifaktoriellt”. Just nu går det inte att låta bli att citera mer av språkmänniskan L-G A, även om det har gjorts förr i Sbråk:

Sedan är naturligtvis människor förändringsbenägna i olika utsträckning. En del äldre börjar använda typ eller hänga i betydelse ’umgås, hålla till’. Andra är mer avhållsamma.
Men ändå: vi blir alla ofrånkomligen en del av språkhistorien, både som observatörer och deltagare. Sanningen är förstås den att även unga blir en del av historien, men de tänker inte på det, inte ännu.

Det var också det som detta inlägg ändå skulle utmynna i: man vet inget förrän man vet det!

Vet vi vilka vi är, vilka andra var och vilka vi kan bli? Man häpnar

Vid våldsamma och tragiska händelser vill människor numera ge ifrån sig sympatikänslor ut mot omvärlden. Då säger de ”jag är” före namnet på den/de utsatta. Första gången jag la märke till det var efter attentatet mot en fransk tidskrift 2015. På olika språk sa de medkännande: ”je suis/I am/jag är Charlie Hebdo”.

Därefter har folk använt ”jag är” om fler privatpersoner och grupper som utsatts för dödligt våld. Min invändning, som är språklig, går ut på att uttrycket som signalfras är banalt och inte på långa vägar i paritet med den våldsamma händelsen i fråga.

Kanadensisk-amerikanske journalisten David Brooks, länge skribent på The New York Times, skrev om saken kort efter Parishändelsen, under rubriken: ”I Am Not Charlie Hebdo”. Hans ganska komplicerade resonemang väckte såväl förståelse som vrede.

Nu rör sig Sbråk till en ”lägre”, vardaglig, nivå, där också det korta ”I am” direktöversatts. Hur modersmålstalare hanterar sina engelska idiomatiska uttryck kan ingen invända mot. Det är däremot mycket märkligt att svenskar valt att ta över ett så kort uttryck med en ibland fundamentalt annan innebörd. Svenskar kan presentera sig så här: ”Jag är Anette”. Det sedan vikingatiden (jag skämtar lite, förstår läsaren) svenska, idiomatiska uttrycket har varit ”Jag heter Anette”. Fast på den tiden kanske hon hette Asfrid.

Men bloggen sysslar inte bara med vad man ÄR och eventuellt VAR – nej, här ska även noteras vad man kan BLI. En högskolas rop efter studenter kom från busshållplatsens reklampelare. Det var svårt att bli klok på budskapet. Först kunde man läsa ”Luleå tekniska universitet”, med en något mindre stil, sen det blaffiga ”BECOME YOU”. Man tänker vadnudå, går hem och googlar. Så här är det, ”BECOME YOU” har lanserats som ett ”nytt koncept”. Hör bara:

Tanken är att fylla varumärket med värden som berättar att här, på LTU i Luleå, kan du bli du. Vinters team som utvecklade konceptet byggde kommunikationen på just drömmen om vad du kan bli. Uppdraget för universitetet sträcker sig över flera år och konceptet ska fungera som huvudlinje för all kommunikation.

Man sitter och gapar. Efter detta dravelbabbel följer ett citat i samma stil, från vem framgår ej:

”På Luleå tekniska universitet har många jag blivit till. Drömmar och önskningar har blivit sanning. Ingenjör, ekonom, forskare, sambo, skibum eller rockstjärna. Som tur är utesluter det ena inte det andra. Oavsett vilken dröm du bär på, kan vi vara en del av din resa. När du ska bli du. Luleå tekniska universitet – Become you”

De flesta vill gärna äga prylar, men sakfrågor är skönt att slippa

I P1:s Nyheter från vetenskapsradion, intervjuades en docent, forskare i metaforskning: forskning om forskning. Här följer reflektioner (dubbelmetaforskning) från Sbråkbloggen. Docenten sa att det publiceras en mängd resultat från studier som bekräftar de hypoteser forskarna jobbat med. De händer även vanligt folk (mig) som googlar fram de svar de vill ha.

Man bör inte ta enstaka resultat från en studie på stort allvar ”förrän det har blivit replikerat av nån annan”, enligt docenten. Man kan ha åsikter om ”replikerat”, men kör i vind. Däremot kan en lyssnare behöva mer stöd av uttal hos, exempelvis, reportrar. Denna kanske ville ”förtydliga”, för hen replikerade ”en studie är ingen studie”, med jämn betoning i meningen.

Man ska väl inte överdriva, men om det gällde förtydliga borde ”en” ha betonats rejält. Som bekant låter det ofta så här i medier: ”vi HAR inte sett henne” och ”de ÄR hemma nu”. Sånt låter underligt, men får inga direkta konsekvenser, men här måste tryckas till, nämligen:

”EN studie är ingen studie”. Annars blir det konstigt. Nästa exempel är hämtat ur företagsfloskelfloran och även här stod en akademiker (professor) för snacket. Han sa:

Man behöver också vinna sakfrågeägarskapet kring ekonomifrågan och bevisa att man har ett starkt alternativ och att väljarna har förtroende för ens ekonomiska politik

Det är i och för sig så här många talar i dag, speciellt i höga platser. Nu direktöversatte jag lite skälmaktigt ”in high places”. Bara sådär, ”just like that”. Det engelska ord som förekom hos professorn är etablerat så det visslar om det, nämligen ”äga”, som kommit att sträcka sig lååångt utanför det materiella ägandet.

Minns när barn (som väl är medelålders i dag) började säga ”jag äger”. Få kommer nog ihåg att detta "ägande" kommer från engelskan. Av dataspelsungarna blev det kvinnor och män i staten och industrin. Det är f a de som ”äger frågor”. Eller inte, utan måste "vinna sakfrågeägarskapet kring ekonomifrågan”. Tänker man efter finns det många sakfrågor i ens liv man inte äger.

Ska inte göra mig överdrivet lustig, språket har gått den här vägen, men visst är det också överdrivet många bokstäver i exempelmeningen? Det skulle gott gå att skippa första tredjedelen och enbart säga: ”man behöver bevisa att man har ett starkt alternativ och att väljarna har förtroende för ens ekonomiska politik”. Åtminstone hade undertecknad fattat det bättre och inte behövt skriva om saken här. Och bena, som de nya människorna säger. Utan ut, med i.

Ibland är det molnklart, men hos vett- och etikettfolk blir det dimma

Det togs upp så trista uttryck i går att man känner för något som kan jämna ut saken, en uppvägningsprincip kanske. Det ordet som finns inte på Google: så ta för er, alla floskeltalare! Som sagt, tacka vet jag De Moderna Väderleksrapporterna. Nja, ibland använder även meteoro-

logerna knepiga ord, men ofta dyker det upp poetiska nyheter i deras vetenskaps ordbok.

Dessa lyriska begrepp brukar särskilt finnas i ens mobil, en språkmaskin utan mänsklig hjärna, men som kan få till de tjusigaste rader om vädret. I vintras skrev jag om ordet ”snöansamling”, liksom ”snöbyar varvat med klara stunder”. Men denna gång står en människa för poesin med ett uttryck som kanske använts länge, men jag uppmärksammade det först nu.

En tv-meteorolog sa att det skulle bli ”molnklart” under natten. Inte det gamla vanliga ”molnfritt”, utan molnklart. Visst låter det vackert? Det ger en ny syn på natten, rentav. Man tänker sig den bara svart – när den lika gärna (ibland, i alla fall) kan vara molnklar.

Så var det även klart och färdigt med positiva språkvibbar, vi återgår till de andra. Ett av alla P1-program tog avstamp i den urvattnade hjärtsymbolen, den alltför använda emojin. Inte bara trött på allt gammalt utan även uttjatad-trött av allt nytt, fick sig lyssnaren utläggningar av en

s k vett- och etikettexpert till livs.

Experten var en ganska ung och säkert trevlig människa, men ändå föreställer man sig att Magdalena Ribbing vänder sig i sin vett- och etiketthimmel. Om hjärtemojin sa experten, att den ofta är ”förinställd som default i appen /…/ och hjärtat har blivit ’goto’-symbolen för uppskattning, välvilja, allmänt pepp”. Begreppet ”go-to” har bloggen tagit upp förr (ett otal gånger) och betyder något som också kan kallas/skrivas/stavas ”favoritsymbol”.