Iiiij dag finns ett slags eliiijt som talar liiijte fiiijnare än viiij andra

Dialekter är sällan störande – åtminstone så länge man förstår vad som sägs. Skånska kan vara svårt, och  även Norsjömålet (bondska) är knepigt för en utsocknes. Älvdalsmålet tar kanske priset, men de lärde tvistar (de twistar inte i just detta fall) om huruvida det ska räknas som dialekt eller ett eget språk. UR Play har en kul liten film, ”Älvdalska förklarad”, på YouTube.

Som alla vet har folk olika inställning till vilka dialekter som låter fina, roliga, fula, etc. Min största ”ick” (använder här ett ungdomligt språk från engelska ljudhärmande ”ick” som betyder usch eller blä) är de manierade, oäkta och affekterade i- och y-ljuden, f a hos yngre kvinnor. Deras u-ljud kan också glida lite på ett sätt som även det låter konstlat.

De surrande iii-na, ”jag köpte en viiijt kappa”, har språkvetenskapen känt till länge och då kallat Viby-i, efter en ort vars dialekt de ofta förekom i [iiij]. De finns/har funnits på flera håll sen tidigare, men nu verkar en speciell grupp vara den största användaren, här Wikipedia:

Det lantliga Viby-i:et åtnjuter en annan sociolingvistisk prestige än det urbana Viby-i:et i Göteborg och Stockholm. På landsbygden i Närke och Bohuslän har draget generellt låg prestige och betraktas som ”fult” och ”lantligt” och är generellt typiskt för talare av låg social status. I städerna har ljudet däremot varit utmärkande för talet hos högre sociala skikt och har associerats med en välbeställd samhällsklass, vilket namnet Lidingö-i också vittnar om eftersom Lidingö kommun är en av Sveriges rikaste kommuner. När draget undersöktes av Ulla-Britt Kotsinas på 1990-talet, användes ljudet framför allt av unga kvinnor i stadsdelar i norra Stockholm, som generellt bebos av högre samhällsklasser. I lägre samhällsklasser i södra Stockholm återfanns draget hos unga kvinnor, men hos unga män knappt alls.

För tillfället hör alltså användarna främst till gruppen unga kvinnor, de som är lite fiiijnare än andra. Utan fördomar (höhöhö) skulle jag vilja påstå att en mängd influerare, fotomodeller, sångare och artister hör dit. (Skrev inte diiijt, man ska inte överdriiijva skämt.)

Man tvekar om både ”tweaka” och ”twist”, däremot inte om twista

En gubbe i radion sa att man måste tweaka något. Jag ljuger nu, gubbe är inte sant om man med gubbe menar gammal, detta var en ganska ung man. Tweaka, det lät konstigt, men tvika vore också underligt, kanske sa han tvivla, tänkte jag. Googlade tweaka som passade i sam-

manhanget. D v s detta engelska ord stämde med den i övrigt svenska meningen. En svensk kan ju exempelvis säga ”fixa, småfixa, ordna till, laga, förbättra”. Som tweak betyder.

I inlägget från 29/8 skrev jag ner ett svar från AI-översikten som i sin tur skrivit ”det finns en språklig twist här”, när den försökte förklara att ett nutida poppisord ("övertänka") i svenskan haft en annan betydelse förr. Det var det AI kallade twisten. Tittar man på restaurangutbud och/eller recept finns mängder av mat med ”klassisk twist”, thailändsk dito, eller ”en spännan-

de twist”. Några rätter eller recept har bara ”en twist”. 

Bild av SO:s exempel 2) ”hopplek med resårband”. Wikipedia

De tre svenska stora ordböcker-

na skriver följande om ordet: SAOL enbart ”en dans”. SO är utförlig: 1) ”en starkt rytmisk pardans där de dansande främst utför bålrörelser och inte berör varandra, populär på 1960-talet” 2) ”hopplek med resårband” 3) ”oväntad (positiv) avvikelse från det som är brukligt”.

Det är säkerligen exempel 3 som beskriver maträtterna och recept-

en! SAOB:s artikel om ordet skrevs 2009 och handlar uteslutande om dansen ”twist”.

Så bister är tillvaron att ”twist” för en maträtt eller likande inte har någon bra svensk motsvarighet. Personligen skulle jag lätt kunna säga ”en maträtt med kinesiskt stuk”. Liksom ”hans klädsel har alltid ett visst stuk”. Men det vete fåglarna om ”mitt” stuk är tillräckligt comme-il-faut, passar i dag. Dessutom: språket är inte mitt att tweaka.

PS "Twist" kan även betyda vridning och skruv också. Samt vara en godispåse, säger den hjälpsamma AI-n...

Det är inte precis så att man kommer med nya klagomål i bloggen

"Det här kommer med risktagning”, sa marinchefen. Kanske handlade det om de fyra franska fregatter som försvaret förvärvat, men de leder över till de mer missnöjda tonfallen i denna blogg. Nästa man till rakning: En person från KTH som forskar om digitaliseringens miljöpå-

verkan, talade i ett intressant program. Det är svårt för en vanlig normalmänniska att hänga med, men man får ändå en liten insikt om det som sker. Och som går undan av attan.

Det verkar förstås obehagligt att ”klocka” någon som talar och då använder speciella uttryck, men eftersom exemplen dök upp oväntat och oförblommerat, var det svårt att avstå. Särskilt som ”kommer med” hör till de fraser jag anser låter fel. De har tagits från engelskans ”come with” som betyder ”medför” (innebär, har till följd, leder till, orsakar, resulterar i m fl)

Den AI-insatta personen sa under 40 sekunder: ”kommer med många möjligheter”, och ”i och med den fantastiska beräkningskraft AI kommer med”. Två till: ” …så det kommer med många möjligheter” samt ”men så kommer ju AI även med en kostnad i sig själv”.

Man får lust att kalla det too much. Och då är inte alla andra kommer-konstruktioner nämnda, de som lyder ”kommer i” : ”byxorna kommer i en mångsidig siluett med vida ben och kan stylas för flera olika tillfällen, Black Edition-bilarna kommer i den blanksvarta exteriörfärgen Onyx Black” och ”hattarna kommer i ett set om två”.

Av alla dessa är det egentligen bara bilarna som kommer, de rör ju på sig i bästa fall, men att de kommer i en viss färg är konstigt för oss som inte accepterar att varor ”kommer i” diverse utföranden utan "finns i rött, tillverkas/levereras i set om två”. Vad gäller byxorna har de en mångsidig siluett, de "kommer" inte i den. Även om det också är svårt att föreställa sig en ”mångsidig siluett”. Det senare skriver jag silhuett, men båda funkar fint, säger ordböckerna.

The start of an ordinary morning, början på en vanlig morgon

Ens morgon kan börja med att man sätter på radion och vardagen kör i gång med en s k retorisk stilfigur. En av P1-s nyhetsutsändningar började: ”Försvaret förvärvar fyra franska fregatter”. Uppläsare av denna nyhet var Mikael Kulle, en av de stadigare journalisterna/

programledarna i P1.

Någon minut senare uppmanade Ring P1:s programledare lyssnarna med orden ”ring, ring, ring” och tilla: ”Ni behöver inte hålla på med allitteration för att ringa”. Olika slags stilfigurer

är jag inte tillräckligt bekant med, men även om alla tre ”ring-en” börjar på r är de väl ingen allitteration? Snarare en upprepning, en repetition. Däremot är de fyra förvärvade franska fregatterna en glasklar allitteration, vare sig det sas medvetet eller ej.

I samma morgontimma kom snart det alltmer vanliga: stoppa in engelska strax efter ett yttrande på svenska. En person hörde av sig till Ring P1 och sa sig önska ”bättre arbetsvillkor, bättre working conditions, helt enkelt”. Det där är skrämmande. Få är undantagna vad gäller dessa engelskutbrott, jag själv, t ex, som i går kommenterade något till en kompis: ”det här är ju riktigt old school”. Visserligen inte översatt till svenska dessutom, men det är illa nog.

Vad händer med detta in the long run, i det långa loppet? Man kan undra. Statsministern ville i en tidningsintervju tona ner (”spela ner” på modern svenska, efter "play down") senaste tidens gruff mellan några Tidöpolitiker. Han tyckte det var bra att sätta sig ner och prata, det är, sa han, som ”lite familjeliv i en rätt intensiv period, där alla är ganska hårt ansatta. Så take it easy”. Var får honom att inte säga ”så ta det lugnt”? Vad får mig att inte säga ”gammaldags” eller ”som man gjorde förr” etc, i stället för ”old school”. Det kan man fundera på.

Människor som hoppar högt här i världen gör så av olika orsaker

Förutom oräkneligt stora frågor finns de mindre, ointressanta för många, men förvånande för en del. T ex kan man undra över varför så många politiker, experter på allehanda områden etc, skjutsas runt i bil medan de frågas ut. I radion åks bil som en programidé, i televisionen sker detsamma. Det är verkligen ingen stor sak, men det är lättare för lyssnare och tittare att koncentrera sig om objekten sitter i en studio på en stol eller soffa.

För att återgå till bloggens centrala ämnen, de språkliga, måste ett utrop från informanten M citeras (lite utanför de vanliga invändningarna): ”Jamen jag tvivlar ju på allt jag läser snart! Vad står det egentligen?” Den här gången gällde det en sån där sammanfattande mening, som ofta ligger och flyter runt i tv-rutans nedre del. Den började den med namnet på en känd idrottare, jag hittar på ett alias: 

Högre än drömgränsen (hopparen inte den som i texten)? Wikipedia

”Nisse Pjättefors är under drömgränsen men siktar högre”. M undrade vad i alla glödheta: ”Om han är under drömgränsen

är det väl den han borde sikta på? Hur hänger detta ihop?” Och än

en gång: ”Vad står det egentligen? Är inte drömgränsen målet?”

Just det här fallet kan en sportointresserad ändå förstå, men ofta funderar man lite till mans över annat är det rent språkliga. Vi får börja gissa vad som egentligen skrivs och sägs.

På radionyheterna hörde jag häromdagen: ”Det fanns ingen dedikerad utkik på båten”. Uttalat med k, förstås. Men vaddå ”förstås”? För inte många år sen talade man om att dedicera, tillägna någon något, en bok var det ofta. Då uttalades ordet [dedisera] på svenska.

SAOL har med adjektivet dedikerad som betyder ”avsedd enbart för viss, speciell typ av användning (om datorutrustning och dylikt)” Som utkiken på båten, alltså. Men ordboken säger även att samma adjektiv betyder ”⟨vardagligt⟩ som är hängiven” och ger exemplet ”en dedikerad sportfantast”. Man kan alltså med framgång säga ”en hängiven sportfantast” och mena samma sak. Förstå varför jag är en dedikerad språkbråkare. Som emellanåt hoppar högt.

Hos tv-deckarna kan övertänkandet få svenskare översättningar

Eftersom språket blitt som det blitt med upprepande av nya irriterande ord, är det anled-

ningen till att Sbråk irriterat upprepar sin irritation. I går gällde det ”övertänka”. Och san-

ningen att säga – en sanning som likaså sägs om och om igen – känns det mer problematiskt när personer man uppfattar ha bra bildning och utbildning går på de nya språkfinterna.

P1:s Filosofiska rummet förannonserades häromdan och en av programledarna/redaktörerna uppmanade lyssnarna att skicka in egna frågor till programmet. Så här föll orden: ”Och övertänk inte om* det är en fråga som räknas som filosofisk, skicka in den istället och låt filosoferna jobba med det.”

Som av en händelse yttrades samma dag ordet ”overthink” i en av alla brittiska deckare jag brukar titta på. Som översättning stod ”överanalysera” som, tycker i alla fall jag, inte är lika störande som ”övertänka”. Övertänkta (!) ordval görs av de återstående, utbildade, mänskliga översättare vi ännu har. De använder glosor och uttryck bekanta för svenskar och som begag-

nats de senaste 50–100 åren, men kanske inte för 300 år sen, och då med andra innebörder!

Över till dagens rättelse. Informanten A hörde av sig och anmärkte på en mening jag skrev 25 dennes. Den löd ”Det är också lätt att vända på en femöring, i synnerhet de som fanns innan 1972.” A:s korrigering låter: ”i synnerhet på dem (!) som fanns...” Sen kommentaren: ”Bara för att det följer ett 'som' blir det inte subjektsform. Det är störande för vi som är noga med språket”. Lägg märke till piken! Såna informanter har man. Som övertänker. Fast har rätt.

*Meningen borde snarare låtit: "Och övertänk inte om huruvida det är en fråga som räknas som filosofisk eller ej..." Jag rättar mig själv så kriarättarna slipper, mutter, mutter...

 

Det inte bara övertänks i bloggen, det överskrivs och överarbetas

AI kommer med både lösningar och problem. Verbet ”kommer” i föregående mening kommer i sig mest med problem. (Mer om det framöver.) Språkhistoriskt uppträder AI-översikten intres-

sant, den slår ofta en bro mellan då och nu. Bron mot framtiden vete tusan hur den ska se ut.

Åter till nuet: Bloggen har kvar en drapa om ytterligare ett av alla ord som snotts från engelska och sen – simsalabim! – bara översatts, ett översättningslån. Eller som AI-översikten säger: ”ett så kallat lånöversättning”. Kongruens är svårt, AI, det heter en lånöversättning! Å andra sidan heter det inte lånöversättning heller, nu lägger sig Wikipedia i:

Översättningslån (ett begrepp som är belagt sedan 1890-talet) kommer in i svenskan genom att ett sammansatt ord översätts ord för ord till motsvarande svenska ordformer.

I dag tog det mig ända hit för att komma fram till ordet i fråga: ”övertänka” (jodå, detta är omtugg, visst har det varit med i bloggen förr, den är som kändisarna i SVT:s underhållnings-

program, samma jeppar om och om igen). Helt normalt ord tänker ni, vilket är att undertänka.

Svenska.tre reagerar så här: SAOL har med ”övertänka” som togs in i år, 2026, och det utan kommentar. I SO finns det inte alls. Dock i SAOB, se nedan kursiverade stycke. Jag ställde ingen fråga utan skrev ilsket rätt ut i Google ”övertänka är nyss snott från engelskan”. Här

AI-översiktens (långa) kommentar:

Det stämmer att den moderna användningen av "övertänka" är ett direktlån (ett så kallat lånöversättning eller kalkerande) från engelskans overthink. Men ordet i sig är faktiskt inte helt nytt i svenskan. Det finns en språklig twist här:
Den gamla betydelsen: Ordet "övertänka" har funnits i svenskan i århundraden (bland annat i Dalin ordbok från 1870). Då betydde det helt enkelt att "noga tänka igenom, överväga eller besinna". Det hade alltså en positiv eller neutral klang, som att göra en grundlig analys.
Den nya betydelsen: Det du syftar på – att fastna i ett destruktivt, maniskt och kontrapro-

duktivt analyserande – är helt och hållet importerat från engelskan under de senaste decennierna.
Att återuppliva ett gammalt ord men ge det en ny innebörd baserad på engelskan är mycket vanligt i modern svenska. Traditionellt har vi i Sverige snarare använt ord som "älta, grubbla" eller "överanalysera" för att beskriva samma sak.

Nu är det åter jag som skriver. Inte direkt förbluffad men full i skratt. Kollade först med SAOB som ju AI-n plankat (den beter sig som en fuskande skolelev). Här sätter den (AI, Andra Intelli-

gensen, inte jag) fingret på det ganska knepiga: att ord väller in som funnits i svenskan för flera hundra år sen (språkvetarna hoppar härvid jämfota av glädje) men då haft en annan innebörd än de importerade engelska direktöversättningarna. "Övertänka" på svenska är o-idiomatiskt.

Det spännande svaret på varför jag började övertänka på övertänka kommer i morgon. Eller i möra, som man sagt i hundratals år på olika ställen i Sverige. (Usch, vad långt det blev i dag.)