The start of an ordinary morning, början på en vanlig morgon

Ens morgon kan börja med att man sätter på radion och vardagen kör i gång med en s k retorisk stilfigur. En av P1-s nyhetsutsändningar började: ”Försvaret förvärvar fyra franska fregatter”. Uppläsare av denna nyhet var Mikael Kulle, en av de stadigare journalisterna/

programledarna i P1.

Någon minut senare uppmanade Ring P1:s programledare lyssnarna med orden ”ring, ring, ring” och tilla: ”Ni behöver inte hålla på med allitteration för att ringa”. Olika slags stilfigurer

är jag inte tillräckligt bekant med, men även om alla tre ”ring-en” börjar på r är de väl ingen allitteration? Snarare en upprepning, en repetition. Däremot är de fyra förvärvade franska fregatterna en glasklar allitteration, vare sig det sas medvetet eller ej.

I samma morgontimma kom snart det alltmer vanliga: stoppa in engelska strax efter ett yttrande på svenska. En person hörde av sig till Ring P1 och sa sig önska ”bättre arbetsvillkor, bättre working conditions, helt enkelt”. Det där är skrämmande. Få är undantagna vad gäller dessa engelskutbrott, jag själv, t ex, som i går kommenterade något till en kompis: ”det här är ju riktigt old school”. Visserligen inte översatt till svenska dessutom, men det är illa nog.

Vad händer med detta in the long run, i det långa loppet? Man kan undra. Statsministern ville i en tidningsintervju tona ner (”spela ner” på modern svenska, efter "play down") senaste tidens gruff mellan några Tidöpolitiker. Han tyckte det var bra att sätta sig ner och prata, det är, sa han, som ”lite familjeliv i en rätt intensiv period, där alla är ganska hårt ansatta. Så take it easy”. Var får honom att inte säga ”så ta det lugnt”? Vad får mig att inte säga ”gammaldags” eller ”som man gjorde förr” etc, i stället för ”old school”. Det kan man fundera på.

Människor som hoppar högt här i världen gör så av olika orsaker

Förutom oräkneligt stora frågor finns de mindre, ointressanta för många, men förvånande för en del. T ex kan man undra över varför så många politiker, experter på allehanda områden etc, skjutsas runt i bil medan de frågas ut. I radion åks bil som en programidé, i televisionen sker detsamma. Det är verkligen ingen stor sak, men det är lättare för lyssnare och tittare att koncentrera sig om objekten sitter i en studio på en stol eller soffa.

För att återgå till bloggens centrala ämnen, de språkliga, måste ett utrop från informanten M citeras (lite utanför de vanliga invändningarna): ”Jamen jag tvivlar ju på allt jag läser snart! Vad står det egentligen?” Den här gången gällde det en sån där sammanfattande mening, som ofta ligger och flyter runt i tv-rutans nedre del. Den började den med namnet på en känd idrottare, jag hittar på ett alias: 

Högre än drömgränsen (hopparen inte den som i texten)? Wikipedia

”Nisse Pjättefors är under drömgränsen men siktar högre”. M undrade vad i alla glödheta: ”Om han är under drömgränsen

är det väl den han borde sikta på? Hur hänger detta ihop?” Och än

en gång: ”Vad står det egentligen? Är inte drömgränsen målet?”

Just det här fallet kan en sportointresserad ändå förstå, men ofta funderar man lite till mans över annat är det rent språkliga. Vi får börja gissa vad som egentligen skrivs och sägs.

På radionyheterna hörde jag häromdagen: ”Det fanns ingen dedikerad utkik på båten”. Uttalat med k, förstås. Men vaddå ”förstås”? För inte många år sen talade man om att dedicera, tillägna någon något, en bok var det ofta. Då uttalades ordet [dedisera] på svenska.

SAOL har med adjektivet dedikerad som betyder ”avsedd enbart för viss, speciell typ av användning (om datorutrustning och dylikt)” Som utkiken på båten, alltså. Men ordboken säger även att samma adjektiv betyder ”⟨vardagligt⟩ som är hängiven” och ger exemplet ”en dedikerad sportfantast”. Man kan alltså med framgång säga ”en hängiven sportfantast” och mena samma sak. Förstå varför jag är en dedikerad språkbråkare. Som emellanåt hoppar högt.

Hos tv-deckarna kan övertänkandet få svenskare översättningar

Eftersom språket blitt som det blitt med upprepande av nya irriterande ord, är det anled-

ningen till att Sbråk irriterat upprepar sin irritation. I går gällde det ”övertänka”. Och san-

ningen att säga – en sanning som likaså sägs om och om igen – känns det mer problematiskt när personer man uppfattar ha bra bildning och utbildning går på de nya språkfinterna.

P1:s Filosofiska rummet förannonserades häromdan och en av programledarna/redaktörerna uppmanade lyssnarna att skicka in egna frågor till programmet. Så här föll orden: ”Och övertänk inte om* det är en fråga som räknas som filosofisk, skicka in den istället och låt filosoferna jobba med det.”

Som av en händelse yttrades samma dag ordet ”overthink” i en av alla brittiska deckare jag brukar titta på. Som översättning stod ”överanalysera” som, tycker i alla fall jag, inte är lika störande som ”övertänka”. Övertänkta (!) ordval görs av de återstående, utbildade, mänskliga översättare vi ännu har. De använder glosor och uttryck bekanta för svenskar och som begag-

nats de senaste 50–100 åren, men kanske inte för 300 år sen, och då med andra innebörder!

Över till dagens rättelse. Informanten A hörde av sig och anmärkte på en mening jag skrev 25 dennes. Den löd ”Det är också lätt att vända på en femöring, i synnerhet de som fanns innan 1972.” A:s korrigering låter: ”i synnerhet på dem (!) som fanns...” Sen kommentaren: ”Bara för att det följer ett 'som' blir det inte subjektsform. Det är störande för vi som är noga med språket”. Lägg märke till piken! Såna informanter har man. Som övertänker. Fast har rätt.

*Meningen borde snarare låtit: "Och övertänk inte om huruvida det är en fråga som räknas som filosofisk eller ej..." Jag rättar mig själv så kriarättarna slipper, mutter, mutter...

 

Det inte bara övertänks i bloggen, det överskrivs och överarbetas

AI kommer med både lösningar och problem. Verbet ”kommer” i föregående mening kommer i sig mest med problem. (Mer om det framöver.) Språkhistoriskt uppträder AI-översikten intres-

sant, den slår ofta en bro mellan då och nu. Bron mot framtiden vete tusan hur den ska se ut.

Åter till nuet: Bloggen har kvar en drapa om ytterligare ett av alla ord som snotts från engelska och sen – simsalabim! – bara översatts, ett översättningslån. Eller som AI-översikten säger: ”ett så kallat lånöversättning”. Kongruens är svårt, AI, det heter en lånöversättning! Å andra sidan heter det inte lånöversättning heller, nu lägger sig Wikipedia i:

Översättningslån (ett begrepp som är belagt sedan 1890-talet) kommer in i svenskan genom att ett sammansatt ord översätts ord för ord till motsvarande svenska ordformer.

I dag tog det mig ända hit för att komma fram till ordet i fråga: ”övertänka” (jodå, detta är omtugg, visst har det varit med i bloggen förr, den är som kändisarna i SVT:s underhållnings-

program, samma jeppar om och om igen). Helt normalt ord tänker ni, vilket är att undertänka.

Svenska.tre reagerar så här: SAOL har med ”övertänka” som togs in i år, 2026, och det utan kommentar. I SO finns det inte alls. Dock i SAOB, se nedan kursiverade stycke. Jag ställde ingen fråga utan skrev ilsket rätt ut i Google ”övertänka är nyss snott från engelskan”. Här

AI-översiktens (långa) kommentar:

Det stämmer att den moderna användningen av "övertänka" är ett direktlån (ett så kallat lånöversättning eller kalkerande) från engelskans overthink. Men ordet i sig är faktiskt inte helt nytt i svenskan. Det finns en språklig twist här:
Den gamla betydelsen: Ordet "övertänka" har funnits i svenskan i århundraden (bland annat i Dalin ordbok från 1870). Då betydde det helt enkelt att "noga tänka igenom, överväga eller besinna". Det hade alltså en positiv eller neutral klang, som att göra en grundlig analys.
Den nya betydelsen: Det du syftar på – att fastna i ett destruktivt, maniskt och kontrapro-

duktivt analyserande – är helt och hållet importerat från engelskan under de senaste decennierna.
Att återuppliva ett gammalt ord men ge det en ny innebörd baserad på engelskan är mycket vanligt i modern svenska. Traditionellt har vi i Sverige snarare använt ord som "älta, grubbla" eller "överanalysera" för att beskriva samma sak.

Nu är det åter jag som skriver. Inte direkt förbluffad men full i skratt. Kollade först med SAOB som ju AI-n plankat (den beter sig som en fuskande skolelev). Här sätter den (AI, Andra Intelli-

gensen, inte jag) fingret på det ganska knepiga: att ord väller in som funnits i svenskan för flera hundra år sen (språkvetarna hoppar härvid jämfota av glädje) men då haft en annan innebörd än de importerade engelska direktöversättningarna. "Övertänka" på svenska är o-idiomatiskt.

Det spännande svaret på varför jag började övertänka på övertänka kommer i morgon. Eller i möra, som man sagt i hundratals år på olika ställen i Sverige. (Usch, vad långt det blev i dag.)

Motsvar låter som ett användbart ord, men varför finns det inte?

Oberoende fortsättning från i går, temat är ”varifrån kommer egentligen dessa konstiga ord som inte finns i svenskan?” Jag har redan skrivit så mänga skämtsamma kommentarer om ordet ostoppbar att det rimligen blir svårt att även kalla denna underliga ordflod ostoppbar.

En nyhetsuppläsare (en van sådan!) berättade häromdagen att Kanada kommit med ett motsvar på Trumps nya, eller vad de kan kallas, tullar. Ett motsvar? Man letar i sin fatabur (som även kan stavas fatbur, vilket låter skojigt) och finner inget motsvar. Inte ens ett vanligt svar. AI, som gärna accepterar det mesta som ”svenska uttryck”, blir så att säga både jakande och nekande i svaret på min fråga huruvida ”motsvar är ett svenskt ord”:

Ja, motsvar är ett svenskt ord, men det används nästan enbart i bestämd form som motsvaret eller i sammansättningar. 
Betydelse: Det betyder något som motsvarar något annat, det vill säga en motsvarighet eller likvärdig del.
Exempel: "Priset är ett motsvar till den höga kvaliteten" eller oftare som "det svenska motsvaret till...".

Utan att vara hundraprocentigt säker (vem törs det?) misstänker jag att AI-översikten snackar skit. ”Motsvar” finns inte i SAOL eller SO. Däremot i SAOB, vars text om ord på ”mot-” skrevs 1945. För sammansättningen ”motsvar” skriver ordboken: ”(†) gensvar, genmäle, svar”. Korset inom parentes är där för att beteckna ”föråldrad betydelse eller användning”. 

Första belägget är från 1740 och sista från 1911. ”Motsvar” var alltså jättegammalt "redan 1945! Vad Kanada kom med var nog en "reaktion, motdrag" eller något jag inte kommer på just nu.

Ens hejdlösa framfart kan äntligen bli galopperande ostoppbar!

Den envetna kampen mot väderkvarnar är kämpig. Språkrådets Frågelådan svarar en person som undrar över uttrycket ”slåss mot väderkvarnar” så här:

Ursprungligen har det betytt "att föra en lönlös och löjeväckande kamp mot inbillade fiender". I dag används slåss mot väderkvarnar också i betydelsen "föra en lönlös kamp; ha ett oöverstigligt motstånd"

Löjeväckande kamp, det är bloggen det. Fast det vore ta i att kalla det en kamp, se det mer som en hobby, om än en bekymrad sådan. Bland alla löjeväckande tilltag finns den harmsna attity-

den gentemot ord som adopterats lite för lättsinnigt från engelskan.

Ett av dem har varit på bloggens tapet länge: ”ostoppbar”. Kreti och pleti använder det gladeligt och gärna fast det bara nyligen togs med i SAOL, också pigg på det nya! Sajten synonymer.se, som inte är ett lexikon eller en ordbok bygger på användarnas bidrag, såvitt man förstår, och dessa ger för ”ostoppbar” synonymerna ”hejdlös, oundviklig, lavinartad”.

Försätter man sin stolta gång som loppan på rullgardinen (klatschig låt att göra omgivningen galen med) och letar efter synonymer för ”hejdlös” får man av nyss nämnda sajt (ägd av företaget Keesing Sverige) ”måttlös, omåttlig, ohejdad, ohämmad, otyglad, gränslös, besinningslös, betvingande, exorbitant, galopperande, komplexfri, oemotståndlig, sanslös, stormande, utan hejd, ostoppbar”.

Alla dessa ord anser användare av synonymer.se vara passande för ”hejdlös”. Och ”ostoppbar” i sin tur är alltså ett ord som tidigare inte ”funnits” på svenska. Tar jag inte fel gläds nu de flesta språkproffsen åt vår ordskatts ymniga tillflöde: svenskan blir bara rikare och rikare.

Engelska adjektivet unstoppables första belägg i en amerikansk samt en brittisk ordbok är från 1836. Först nu kom denna så lätt och behändigt direktöversatta glosa hit. Ens litterära framfart har äntligen blivit ostoppbar.

Det är lätt att vända på gamla femöringar utan att kacka i eget bo

Bild Henryk Kotowski. Wikipedia

Så jättejobbigt att både avsky andras echaufferade språk och samtidigt ha egen fallenhet för att stå på gasen gällande samma slags försök! Men i alla fall. Det är också lätt att vända på en femöring, i synnerhet de som fanns innan 1972. Häng med i svängarna!

I de trätsjuka tider som nu är – politikernas tonfall mot varann i valtider – sa en minister om en partiledare som ansågs svika ”laget, teamet, sidan” eller vad de nu använder för sina konstellationer: ”Vårt fokus behöver ligga på motståndarsidan och inte att pissa in i det egna tältet”.

Undertecknad är inte rätt person att ge sig på andras råbarkade språkbruk, i synnerhet inte om människor jonglerat med fler språk sen barndomen. Men det är ändå intressant att diskutera vissa uttryck, som det ovan. Det finns ett åldrigt svenskt talesätt som i sin tur kan knytas till ett gammalt verb.

I SAOB har artikeln om ”kacka” skrivits 1935 och redan då beskrevs det så här: ”(numera blott arkaiserande och skämtsamt) göra sitt tarv, träcka”. Första belägget är från 1640. Det uttryck som ännu lever kvar lyder ”kacka i eget bo”, d v s: det är inget man bör göra. SAOB skriver att det innebär ”tala illa om eller nedsätta eller förringa sitt eget”.

Varianten att ”pissa i det egna tältet”, är förstås något man kan tolka på samma sätt som kack-

andet, men som vanligt blir det alltid intressant med prepositionerna. Det där med "pissa in i det egna tältet" får en riktigt övertydlig innebörd på något vis, och påminner om de scener man kan se längs vägarna, där en del män inte orkar gå så långt från bilen för att lätta på trycket.

Slutsatsen blir i alla fall den vanliga: de typiska fraser och mängder av idiomatiska uttryck man lärt sig som äldre är på väg att försvinna, tappa innebörd och kraft. Ett viktigt tillägg är att det inte direkt har att göra med hur personer med andra modersmål behandlar svenska språket. Det sker med allas goda minne, vad det verkar.

PS Rubriken? Tja, den kommer ur min hjärnas plasticitet och är inget att bry sig om