Ambitiöst försök att lära svenskar engelska lyckades inget vidare

En av de nutida fåterna*: att samtidigt som man säger ett ord på engelska också översätta det till svenska (eller tvärtom), är i tilltagande hos mediefolk, även vanligt dito. Ett minne ur den personliga kökkenmöddingen dök upp igår när inlägget bl a handlade om den saken.

I min barndom var det vanligt att mindre bemedlade föräldrar gick på dörrknackande försäljares svada om vikten av att barnen skulle lära sig engelska. Vår familj var en av de många som inte hade råd med språkresor. Försäljarna erbjöd i stället ett band (minns inte hur många böcker som ingick) som hette Naturmetoden.

Denna metod var lite tvivelaktig och gick ut på att ett engelskt ord stoppades in här och där i en text på svenska. Texterna var i sig inte de sämsta. Bröderna Grimms sagor ingick, minns jag.

Efterhand ökades de engelska ordens antal och i sista bandet skrevs hela boken på det främmande språket (tyska fanns också). Hur uttal och grammatik hanterades minns jag inte.

Ej heller hur effekten, d v s resultatet, blev för nyttjarna. Men tänk så roligt det kan vara med modern teknik! På nätet hittar man Gunnar Bernstrups blogg där han skriver om ”en serie böcker” som köptes till hans äldre bror för att denne skulle lära sig engelska:

Klassiska berättelser som Robinson Crusoe, Robin Hood och Ivanhoe ingick säkert. Engelska ord var insprängda i texten lite här och var. I första boken bara enstaka gånger per mening. Efter hand allt oftare och i den sista boken (serien innehöll 20–25 böcker, skulle jag tro) helt och hållet. Då förmodades man kunna läsa fluently. Fungerade det? Tveksamt. Ingen succé i vår familj i alla fall.

Och här kommer genast ett tillrättaläggande: Naturmetoden, trodde jag serien hette, men det tycks vara fel. De ”rätta” böckerna ligger på en auktionssida och de beskrivs så här:

Under 1950-talet gav bokförlaget Niloé ut så kallade NU-böcker. Böckerna var strängt taget språkkurser som såldes av dörrförsäljare på avbetalning och bestod av 50 volymer där delar av texten var på engelska i en serie och tyska i en annan. Kursbrev medföljde. Inslaget av det främmande språket växte efter hand från några ord per sida i volym 1 till att de två sista kapitlen i volym 50 var helt på engelska eller tyska.


*Mer om fåter i morgon

För allt i världen: undvik direkta översättningar från engelskan!

Avstamp tas i dag i ett, som det heter, brett upplagt program/podd i P1. ”Klimatkrisfrågan” uppges vara världens längsta radioenkät. För den intresserade är det förstås ett angeläget och gediget projekt. Men Sbråkbloggen går ofta även vid sidan av ämnen och kollar i detta fall inte enbart klimat- utan även språkpåverkan.

Hur ska en godtyckligt insatt lyssnare (eller läsare) tackla den nya tvåspråkigheten? Det undrar jag. För nån vecka sen gavs i ett program inom ramen för "Klimatkrisfrågan" en variant jag inte hört förr. Det vanliga under intervjuer som förs på engelska är att reportern, med längre eller kortare mellanrum, översätter det viktigaste av vad som sägs. 

Bild: NASA/Apollo 17

Här var det annat och man frågar sig vad det innebär för förståelsen. Ska inte återge mer av projektet här, det är, som sagt, jättestort och lovvärt. Just nu gick det till stor del ut på att be artister och ”kändisar” formulera en personlig fråga som rör klimatförändringarna. 

Patti Smith sa: ”How much are you willing to sacrifice for the greater good?” Reportern översatte hennes fråga med följande ord: ”Hur mycket är du villig att offra för det större bästa, för ett högre syfte?”

Det här är ett mönster. Ofta görs en direktöversättning, i det här fallet ”the greater good” blir ”det större bästa”, därefter kommer den svenska varianten: ”för ett högre syfte”. Som även kan vara ”för ett högre mål, för det allmännas bästa, för allas bästa”, och andra svensksvenska förslag. Men ”det större bästa”, det mest osvenska, nämns i alla fall, och på det här viset normaliseras direkta översättningar.

Detsamma skedde med en annan musikers fråga som översattes innan hans egen röst yttrat den: ”Men oljeproducenterna fortplantar sig väl också? Vad tänker de ska hända deras egen avkomma, deras offspring!” Blir detta en hjälp? Det som pågår i stort nu är att både glosor och längre fraser utsägs samtidigt. För en sådan metod finns gamla belägg. Läs den spännande fortsättningen om dessa i morgon!

Är telefonen verkligen "smart"? Har Spotify gått med vinst eller ej?

Jo, visst är man en enformig och enfaldig konversatör, men det är inget mot ens smartphone. Som inte låter så smart. Har börjat ta mer aktiv del av diverse meddelanden i den och insett att den inte skulle må illa av gammaldags skolgång och, exempelvis, få kvarsittning i svenskämnet.

 
Nu är det förstås svårt för en vanlig dödlig att gissa sig till vad som är en väderapp som bor i mobilen, vilka annonsrackare som vistas där likaså: man ser bara diverse meddelanden hoppa opp oombedda. För att reta en, förmodligen.

Den vädergubbe som gömmer sig i telefonen skriver plötsligt: ”Kallare temperaturer”. Korrekturläsaren som bor i en själv säger: ”Temperaturer är inte kalla eller varma, pucko” (det sista säger inte korr-läsaren, förresten). Allt man fått lära sig tycks ha gjort helt om marsch – är inte temperaturer höga eller låga? Samma sak gäller priser som numera kallas ”billiga” eller ”dyra”. De är också höga eller låga, men att påstå sånt är väl elitistiskt. Eller fel – vem törs vara säker på något alls i de dagar vi kallar våra?

En annat intressant påstående dök upp (utanför väderrutan): ”Fler insikter för din portfölj”, stod det. Min portfölj har nog alla insikter den behöver, tänkte jag, och letade inte efter avsändaren. När vi nu ändå rör oss i portföljlivet ska här återges annat ur genren. Det lät som en gåta. Eller ett fel. I alla fall för oss utan så många portföljer:

Spotify krossade förväntningarna under Daniel Eks sista kvartal som vd. Både vinsten och antalet användare ligger klart över musikjättens egna prognoser.

Man tänker först att man är dum i huvet, med vinster ”klart över” prognoser känns inget särskilt krossat. Det här stod på en stoooor tidnings näringslivssidor, där man borde vara noga med dyrt och billigt, högt och lågt samt sånt som är krossat eller tvärtom.

Tog hjälp av översättaren och informanten P som berättade att engelska ”crush” här har ”direktöverförts” till sin vanliga svenska betydelse, ”krossa”, men borde ha översatts med en konstruktion innehållande ”vida översteg”. Till exempel.

Många barn har haft serietidningen Kalle A som svensklärare

Naturligtvis förstår man den del av vuxenvärlden som oroas över att barn och unga inte kan skriva och/eller läsa. Vem gör inte det? Det är metoderna man kan fundera över. Tävla i att läsa så och så många sidor, predikningar om vikten av att ”läsa böcker” – ja, allt som låter överentusiastiskt från lärare och andra vuxna – har man inte varit med om det själv?

Mången äldre människa måste minnas en massa gånger man som barn inte alls var tacksam för alla goda råd och var måttligt mottaglig för hur nyttigt det är med grönsaker. Bland annat. Föregå med gott exempel är ofta det enda raka. Och utan baktankar som lyser igenom: ”När lille Sture ser hur vansinnigt förtjust jag är i att läsa böcker, äta grönsaker och leva moraliskt godtagbart så gör han det snart själv!” 

Sånt gick man väl inte på? Med den egna erfarenheten bortglömd satt man där sen med ett barn som inte gick att locka eller tvinga fram till bokvärldens heliga altare. Men efter ett antal år kom ahaupplevelsen efter att hen fått hållas med sina serietidningar, främst Kalle Anka. Det språk och den allmänbildning som göms i en tidning många fnyst åt, gav resultat efterhand.

Det här hände för över trettio år sen och aversionen mot Kalle A satt kvar hos en del gamla (progg-)föräldrar. Långt om länge gick det upp för denna generation vilken språkskatt tidningen var. Och hela tiden varit. Översättningarna har, sen Kalle A började utkomma i Sverige (1948), skötts av enormt bildat och fantasifullt folk. Som sker än med Stefan Diös.

Bloggen har skrivit förr om denna tidnings påverkan på barns språkutveckling. Nyligen berättade en informant, P, boende i Tyskland, om hur högt ansedd Kalle A:s översättare är i landet. Sak samma där, m a o. Om Erika Fuchs (1906–2005) skriver AI: ”Hennes översättningar var kända för sin intelligenta språkanvändning, ofta med ordvitsar och referenser till klassisk litteratur”.

Hon är fortfarande högt skattad, och det team som översätter serietidningen numera har ”hennes” språk som ledstjärna. I en intervju lär hon ha sagt: ”Man kan inte vara nog utbildad/bildad för att översätta serietidningar”. (AI-översikt)

Så här känns det att vara stridslysten och uppgiven samtidigt!

Vissa ”nyheter” återkommer, t ex de om nyttan av rödvin, fet mat, kaffe, vinterbad och annan mänsklig verksamhet. Ibland är det ros, ibland ris och någon gång ett jaså (vinterbad). Det blir kortare mellan varven om de olika buden. Dit hör larmet som gäller barns och ungas läs- och skrivförmåga. Och inget händer, förstås. SvD skrev häromdagen:

Elevernas handstil är oläslig, stavningen usel och versaler och gemener blandas i en enda röra. Skolan har drabbats av en skrivkris, menar flera svenska lärare.

Återkommande nyhet, som sagt. Men här är tillfället för undertecknad att skriva mer om de uttjatade läsningsfrämjande åtgärder som upprepas och där företrädarna har något fromt predikande i stämman. Själv blir man lika repetitiv när man värjer sig, i och för sig. Men vi är antagligen långt bortanför möjligheter att ”laga” det som brustit i skolan. Problemet är väl att hela tillvaron (i alla fall i vår del av världen) brustit. Mänskliga färdigheter har nonchalerats läääänge, för att lämna plats åt andra aktiviteter, låt oss säga mer åt konsumtionshållet.

Och nu kommer en egen, högstämt sorgsen känsla av förlusten. När den här bloggen startade, för sådär åtta år sen, var avsikten att sbråka om nonchalansen inför svenska språket. Den är utbredd (med hjälp att s k ny teknik) hos framför allt medier och alla institutioner/myndigheter som förr i världen la vikt vid sättet att meddela sig på till medborgarna.

Den bloggambitionen är givetvis ett löjligt tilltag: allt som sägs och skrivs i dag blir mer och mer obegripligt. Radioprogram, kanske egentligen ämnade för en större publik, kan enbart förstås av dem som är helt inne i den nya svenskan. Totally. Ofta är en mycket stor andel engelska, eller tillfälliga trendspråk med livslängd som dagsländors och vattenloppors.

I bloggens början skrev jag häcklande övermodigt om de ”språkprogram (i radio, vanligen) som inte vågade vara i närheten av normerande språk eftersom ”brukarna”, vi, bestämmer själva.

I sådana program (med ”folkbildande” syfte) diskuteras istället ”ofarligare” varianter som dialekter, talesätt och ordspråk. Diskussionerna måste stanna på den lite skojsigt exotiska nivån. Den som önskar stramare språktyglar placeras mot sin vilja i felaktiga politiska fack. 

Bloggen har sen ett bra tag tillbaka kantrat över i annat babbel än rena språkfrågor, och det kommer nog att fortsätta. Mer om de läsfrämjande stridsropen i morrn.

Via en krokig väg från väder- och musikord hamnade Robban här

När ens hjärna börjar bete sig som en sönderhackad hårddisk kan det bli spännande. I går handlade det igen om det nya meteorologspråket och snö som ”flingar” ur molnen. Jodå:

Det tog inte lång tid innan den gamle sångaren Robban Broberg började sjunga inne i ens hjärna (konstigt, men sant): ”Fling, fling”

En av hans hittar från 1991 heter ”Det som göms i snö” och första versen (det heter nog egentligen strof om man ska vara noga med poesin!) går så här:

Robban Broberg (1940-2015)
 Foto Bo Gabrielsson

Fling fling
Det som göms i snö kommer upp i tö, fling fling
Liten fågel hittar gammalt brö, fling fling
Allting lever upp vill aldrig dö
Det som göms i snö kommer upp i tö

Kanske inte min favoritmusik, men en sak är säker: hörde man bara låten ett par gånger satte sig detta ”fling fling” fortare än tyska prepositioner (nja, ingen bra liknelse, de är ju fler och två heter inte likadant). Det här upprepandet av en kort fras, bara ett par ord, är ju rätt vanligt. Yeah, yeah! Kallas det något? 

Studiefrämjandets Musikakuten svarar:

En hook är en detalj som gör att lyssnare känner igen och kommer ihåg låten. Det kan vara ett sound, ett riff, ett speciellt ackord, en textfras eller en melodislinga. Hooken kan naturligtvis finnas i alla delar av låten.

Termen hook är förstås engelska och betyder hake/krok, vilket det lika gärna skulle kunna heta i Sverige. Men man ska väl inte vara sån, "refräng" kommer närmast från franskan via latin. Italienskan har också bidragit med en mängd musiktermer. Fast då brukar det handla om annan slags musik. Fling, fling.

Nya tider: snön flingar ur molnen, ljummet vatten rinner ur kranen

Bäst som man ondgjort sig över den digitala eran, kommer den och hjälper en, åter i form av Språknördarnas Högkvarter på Facebook! Den senaste tiden har det i meteorologernas värld varit ett väldigt ”flingande ur molnen”. (Som rapporterats i denna blogg.) Inom yrkesgruppen tycks det vara en smitta: det är inte bara hos en enskild meteorolog som det flingar.

Även om det låter vackert och poetiskt är det nåt som inte stämmer. På Språknördarnas HK finns det också folk som går till botten med språkgrejer, slår upp och har sig. Någon kommen-

terade det intressanta: ”flinga” som verb finns inte i svenska ordböcker. Ordet existerar bara som substantiv.

I likhet med undertecknad kollade en annan språknörd det engelska verbet ”fling”, som relevant misstanke om flingandets härkomst, men engelska ”fling” ligger inte åt det poetiska hållet. Det handlar mer om att kraftfullt ”kasta, slänga” och ”vräka iväg” saker.

Min egen misstanke är konspirationsteoretisk: alla meteorologer har varit på kick-off, samma upp-peppningskurs. Och fått uppslag. Det ymniga flingandet i deras yrkesjargong påminner om det man fick sig till livs på kurser under min egen yrkesverksamhet. På den tiden brukade det vara Kay Pollak som skulle liva upp oss vid såna evenemang.

En mening från dessa skulle återkomma (den ska dock inte tillskrivas K P, men säker kan man aldrig vara) och den löd: ”Det kinesiska tecknet för kris betyder också möjlighet”. Sann eller ej, det gick att ana framtiden redan första gången den uttalades. Mycket riktigt, dessa ord skulle upprepas tusentals gånger!

Minns en annan kul grej från tiden för denna plastiga samhällsomvandling: Vårt jobb skulle på ”konferens”: mat, potatis, alkohol, dans och hallabalaj. Vi delades upp på två tillfällen. När första gruppen varit där frågade vi en kollega om innehållet i kursen (det som skedde dagtid). Han tänkte efter ett tag, sen kom det lite tvekande: "Jo, vi fick lära oss att om man t ex har en tvättställsblandare med två kranar: en med kallt vatten och den andra med varmt och om man vrider på kranarna samtidigt och ungefär lika hårt, så blir resulatet ljummet vatten".

Vi frågade förstås vad det var en bild för. Kollegan skakade på huvudet, det mindes han inte.