Det går att förbättra (maximera) så mycket. Ibland med fryst gurka

Med tanke på den hastighet med vilken stilar, trender och fäblesser sveper över jorden, får vi se hur långvarig den pågående ”Chinamaxxingen” blir. Fast hellre den än varianten ”looks-

maxxing” som pågått några år. Slår man upp det ordet får man lära sig om f a mäns ansträngningar att ”förbättra” sina utseenden. Det är på tiden (ironi…) med tanke på alla kvinnor som slitit och kastat ut pengar på att ”förbättra” sina utseenden.

Ordet ”maxxing” sägs komma från Generation Z (födda mellan 1995 och 2012). Det är inget särskilt med det utom att det ser kul ut med två x bredvid varann. En svensk kan säga ”maximering”, eller ”förbättring” bakom ”utseende” (looks).

Kommen ur generationen Baby Boomers kan man anse att det där med förbättring är sisådär. De utseendeförbättrade kvinnorna i offentligheten, ingen nämnd och ingen glömd, kan ju skrämma slag på en med sina skråpuksansikten och övriga tillbehör (eller brist på).

Och många män visar nu också upp en ”förbättring” som vittnar om en ny estetisk hållning (blä). Rekommenderar ingen att googla på något kön vad gäller utseendemaximering. Lite roligt dock med en text från BBC om en ung man som i sin ”hudvårdsrutin” gnuggar fryst gurka över ansiktet. Han säger att förfarandet minskar plufsighet, finnar och gör hans hud klarare.

Vi hade kunnat språka med varann, han och den tonåring jag var på 60-talet. Gurka på ögonlocken hade också vi medvetna flickor som plågades svårt av svullna ögonlock. Samt satt med armbågarna i citronhalvor för att göra dem (armbågarna) mjukare och vackrare. Allt detta ledde till stor framgång.

Vad gäller kläder ropade en klädesannons nyligen ut det märkliga ”Jacka upp!” Också en maximering, men hur? För över ett decennium skrev Språktidningen om ”jacka upp” och ”jacka ner”. Det handlade mest om priser som gick upp eller ner eller ficks att gå upp eller ner. ”Lönsamhetsexperten” Karin Klerfelt anser sig vara först med frasen ”jacka upp”, skriver hon på sin blogg. Annonsen med ”Jacka upp!” visar en kvinna i en jacka. Jättekul, tycker säkert en hel hoper människor, i alla fall ekonomer. Va? tänker kanske lika många andra. Eller fler.

Mikro resp maxi i kubik! Vanligt folk kan längta efter ljummet lagom

Duanju, mikrodramer från Kina (se gårdagens inlägg) är inget man ramlat över ännu, och antagligen inte heller gör i framtiden. Ett svenskt produktionsbolag, The Line, ligger i start-

groparna beträffande mikrodramer så de är snart över oss. Så här säger bolaget, bl a:

Vi tror att framtidens fiktion är snabb, tillgänglig och direkt. Microdrama är en global rörelse — från Asien till USA — där berättelser anpassas till hur människor konsumerar innehåll i dag: på mobilen, i farten, med kort uppmärksamhet. Nu tar vi det till Norden med svenskt och nordiskt innehåll.

För oss som inte ”konsumerar innehåll” låter det här ändå inte som de tidigare vanliga framtidsorden ”spetskompetens” och ”framkant”. Man blir inte heller imponerad av ”modellens” beskrivning. ”Vår modell” skriver bolaget och listar:

Vertikalt format — skapat för mobilen
Avsnitt på 60 sek — 3 min
Snabb dramaturgi, starka känslor, maximalt tempo — cliffhanger i varje episod
Produktion byggd för att vara flexibel, effektiv och skalenlig — utan att tumma på kvalitet

OK, utan att tumma på kvalitet, hm. I ett Facebook-inlägg från svenska Yle beskrivs mikro-

drame-ambitionerna. En journalist säger generellt om filmer: ”roligt att de växer åt andra hållet också”. Han menar att det är intressant hur den här miniminitrenden går att ställa mot många av dagens långfilmer som på senare tid varit verkligt långa, tre timmar och längre ändå.

Komiskt också att den nya ”jag-vill-vara-kines-trenden” kallas Chinamaxxing (med generation Z:s slang, skriver någon upplyst). Det ska (förutom de korta dramerna) gå ut på att vilja "bada" i kinesisk kultur. Ironiskt att denna trend är särskilt stor i det land som i övrigt satsar på att bli störst och bäst! Det lär vara främst unga amerikaner som vill ”vara kineser” och ta till sig kul-

turen: mat, drycker (te!) och kläder (tofflor!). Sbråks cliffhanger: mer maxat innehåll i morgon!

Vertikalt, snabbt mikrodrama med maxeffekt, gissa regissören!

Häromdagen, 20 mars, använde jag en mycket gammal kommentar från min far (död sen mer än tre decennier). Den var ibland riktad till min mor, ibland till mig (i tonåren): ”Du sitter ju i telefon hela dagarna”. Föga anade han HUR mycket folk skulle komma att ”sitta i telefon”.

I 20-marsinlägget beskrevs hur uppmärksamheten flyttats från de stora skärmarna till de pyttesmå. Inte mig emot, vid första konfrontationen med nåns jätte-tv fick jag en chock. Minnet av den tennismatch som stod och gick i detta monster kommer aldrig att ge vika, närbilden av spelarnas svett och pormaskar. Nu slipper man det.

Å andra sidan är besattheten kring det ”vertikala" pytteformatet lika konstigt. Vad hände med lagom? Nej, det är förstås för att man genom telefonen har allt på fickan. Allt. Nyheten om mikrodramer har smugit sig på, och nu var det dags att spörja Google, och där Wikipedia:

Mikrodrama är en form av dramaserie som kännetecknas av mycket korta avsnitt på endast några få minuters speltid. De produceras i stående format för att konsumeras på en smartmobil. En mikrodramaserie kan innehålla uppemot 100 avsnitt. Formatet har sitt ursprung i Kina, där det kallas duanju, kort drama. Genren slog igenom brett i Kina under 2020 och har därefter fått viss internationell spridning, inledningsvis i USA.

Intressant med den inledande spridningen i USA. Man kan ju göra en snabbanalys här och jämföra de korta samt många delarna i dramerna med den nuvarande presidentens taktik. Där går det undan. Men samtidigt med de mååånga avsnitten har hans drag visat sig få maxeffekt, en intressant dikotomi.

Krav på svalor: inte uppträda ensamma, samt ska äta på rätt höjd

Här flyger en ensam svala utan att göra nån sommar. Bild Frank Ooasterbaan, Unsplash

    

Blir man uppmärksam på något ser man naturligtvis också mer av detta något. Eller hör. En välkänd radioröst yttrade det vanliga talesättet ”en olycka kommer sällan ensam”, men la lite för starkt tryck på ordet ”olycka”. Det blir knas, för det är ”en” som ska betonas mer.

Detsamma gäller det likartade ”en svala gör ingen sommar”. Där menas också verkligen ”en” och då betonar man det (och hör sen). Det är idén: en enstaka svala betyder inget, är de flera kan man dra slutsatsen om sommaren. Huruvida det där med vädret – beroende på hur högt eller lågt de flyger – stämmer, känns lite osäkert, enligt min mening. Högt = fint väder, lågt = regn, allt beroende på hur svalornas mat, insekterna, flyger, ska vara själva tecknet i skyn!

Bara att konstatera: svenskar har inte bara dålig kläm på ordval och stavning, uttalet är också rätt svajigt. Anledningen är svår att förstå, och särskilt – som vanligt – när det gäller journalisters. Redan 2010 skrev signaturen Alf G till programmet Språket:

Fundering mitt i snöskottningen: Det förekommer en åkomma hos tv-folk, främst väder-

rapportörer och sportpresentatörer (men det tycks sprida sig till andra grupper), att vara så upptagna av sin text, att de glömmer vilka ord som egentligen är bärande och viktiga. I en väderleksrapport kan det låta: Det HAR kommit in ett lågtryck från Baltikum som DRAR sig långsamt upp över landet och det GER nog en decimer snö. Detta verbala verbbetonande blir tröttsamt och låter rätt så löjligt i längden. Det som borde betonas i satsen är förstås LÅGTRYCK, LÅNGSAMT och SNÖ, eftersom det är där den viktiga informationen finns.

Det hade varit kul att höra Språket svara – 2010 var inte det mesta OK bara för att ”brukarna” (modersmålstalande svenskar) säger så. Alfs fråga ska ha varit med 17 februari 2010, men där låg inget program. Och det från 16 februari handlade om annat. Man KAN bli besviken.

Följande inlägg är en lång essä om det lilla men viktiga ordet ”en”

Vad gäller språkdetaljer kan man (= jag) gå hur djupt som helst. Och säger som radions P1 Morgon, som presenterar ”de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där: Vi tar nyheterna djupare”. Bland det fler svenskar borde gå på djupet med är den obestämda artikeln en (ett).

I en bildtext stod att ”Ann Heberlein är en författare och teologie doktor i etik”. Man håller med, hon är inte två författare, eller tre osv. I svenskan heter det att någon ”är författare”. Nu hör man tyvärr ofta att barn vill bli en läkare eller en lokförare. Lika skojigt det, alltså inte fem lokförare. I vårt uttryck används inte en framför yrken, titlar och vad det kan vara. Man ska akta sig för AI-översikten som säger:

"Han är en lärare" är en svensk mening som betyder "He is a teacher". Den används för att beskriva en mans yrke och innebär att han undervisar, handleder eller delar med sig av kunskap

Samma översikt fortsätter: ”På svenska säger man "en lärare" (med artikel) när man beskriver yrket efter "är", till skillnad från engelskan som ibland kan ha en annan struktur.” Vete faderuttan vad AI menar, vi tycks ha gått i olika skolor. Man säger ”he is a teacher” på engelska, hos oss ”han är lärare”. Men följer  ett ”som”, blir det ”han är en lärare som engagerar", t ex.

Det här kan Google Translate. Skriver man in ”hon är politiker” översätter GT till ”she is a politician”. Engelskan har som sagt artikel framför yrken o dyl, inte vi. Det här är idiomatiska uttryck. Man ska ge fan i att översätta ord för ord, då blir det inte bra. Som hos  AI. Och när vi felaktigt säger ”hon är en astronaut” låter ”en” som sin andra funktion: räkneord. Det är därför det låter roligt (för många) att någon bara är en astronaut och inte fler. Men bloggen tar det lilla ordet en ännu djupare! I morgon om hur även uttalet kan sabba förståelsen.

”Du sitter ju i telefon hela dagarna”, suckade ens far på 60-talet

Tidigare fanns uttrycket ”hänga med i vad som händer”. I dag kan ingen ”hänga med” längre, ingen människa i alla fall. Även AI hugger i sten ibland. Som i ett tv-program där det berättades att ramadan snart skulle vara slut. Det markeras av högtidsdagen Eid al-Fitr, och programledarens sa: ”Då ska det festas ordentligt. Det är ju Eid al-Fitr som knackar på dörren de här festdagarna som det faktiskt handlar om”. AI-n som skötte textningen i programmet skrev att det var ”Adolf Hitler som knackar på dörren”.

Men nu gäller det mitt eget ”hänga med” som inte är så alert. Några yngre informanter i omgivningen uppdaterar en emellanåt, även om företeelserna det gäller redan funnits i många år. Jag är upprörd av den senaste ”nyheten”, så här kommer den senfärdigas berättelse med klagande stämma.

Youtube lanserade för ett par år sen ett nytt format (herregud vad många format som trätt in på världsscenen, f ö) som kallas shorts (”kortisar” ungefär). Dessa små filmsnuttar ska (enligt en av informanterna) konkurrera med plattformen TikTok, kort och snabb som attan. Facebook och Instagram har tydligen också såna där små vertikala snuttar, de heter ”reels”.

Informanten P säger de här minigrejerna införts för att lättare kunna ses i telefonen: ”de fyller en vertikalt hållen telefon”. Det är väl bara några gamlingar som sitter med datorer som har sladdar i väggen. Samt STORA skärmar. Det vertikala föredras, enligt P, trots att man KAN få en större bildyta om man vänder telefonen till horisontellt läge.

Men, ser ni, då blir det jobbigt att skrolla i sidled (varför fattar inte jag, men jag hör inte till de fattande). Alla filmsnuttar, korta som långa, får alltså detta format för att det människorna nu vill är att ha allt sitt jox i telefonen. Helst ska det gå undan och vara snabbskrollat också. Suckarna, stönandet och klagandet härifrån får anstå några timmar.

Språket i våra samtida medier kräver mycket av en vanlig svensk

Det är bara att acceptera att man måste slå upp VÄLDIGT mycket av det som berättas i vanliga medier. Nu var det nån som sa sig vara inne i en bra streak, eller kanske var det ett bra streak. Uttalet kunde i alla fall få en att förstå att det inte handlade om en bra strejk.

Det visade sig drälla av folk på nätet som är inne i en bra, eller dålig, streak. Det säger förstås nåt om ens ålder när den enda företeelse man känner till, och som stavas likadant, är streaking. Den som Wikipedia beskriver så här:

Streaking, även kallat nakenchock eller nakenprotest, innebär att man utan förvarning klär av sig kläderna och springer naken rakt in på allmänna evenemang, till exempel sportevene-

mang, bröllop eller begravningsgudstjänst. Att utföra streaking kallas att streaka och den som gör det är en streakare.

Den här nya och kanske mer påklädda varianten måste man förstå som ”ett bra flyt” – det uttrycket är också rätt nytt, men duger väl inte längre. Det finns annat för den som är språkligt påhittig: ”det mesta går mig i händerna nu, jag är inne i en bra period med träningen” (eller vad det nu gäller) eller det simpla ”mycket går bra nu”.

Nej, istället beskriver folk sin vardag så att man får sitta här och gissa eller slå upp vad de säger. Det är så att man blir tacksam för vanliga felsägningar som är lätta att tolka. ”Morgonen började grya”, sa en svensk journalist i radion, och det var både enkelt och rätt kul.

Så har vi sportjournalisten (men såna är ju i och för sig kända för sitt lattjolajban-språk) som sa: ”Det är mycket som hänger på spel”. Det gör inget att man inte är sportintresserad, man vet att grabben ville säga att det är ”mycket som står på spel”. Hänger är vad dagens människor gör när de umgås med varann.