Tyvärr är det är mycket mer som fortsätter att inte gå ihop, AI, bl a

För att att alla superviktiga tankar i bloggen ska gå ihop, måste en resumé från gårdagens inlägg göras. Det handlade om en författare som i sin roman skrev om en person som sas inte gå ihop. I en recension av boken skriver recensenten att även hen anser att denna romanperson inte går ihop. Vet inte hur andra har det, men i mig bor en spårhund som börjar jobba: Hur kan någon säga att en människa ”inte går ihop”, eller, för all del, att den ”går ihop”?

Eventuellt har jag funnit förklaringen, men i detta gungfly till språkträsk (ja, det var att ta i) vet man ju aldrig. Bakom det konstiga uttrycket ligger eventuellt engelska ”add” (addera), det som sen länge trängt sig förbi matematiken och in i köken: ”addera nu sockret”. Och som kanske går vidare till andra svenska sammanhang där "lägga till" varit det naturliga att säga. Jag har sett och hört meningar som "blablabla, adderade han", d v s "la han till".

Ett engelskt idiomatiskt uttryck är "add up", ofta med svenska innebörden "stämma" eller "är korrekt/riktigt". Tog fasta på det och vände mig denna gång till Google Translate med frasen ”he doesn’t add up”, och fick svenska: ”Han går inte att bli klok på”. Mycket glädjande – det känns som en precis och exakt beskrivning av en knepig människa. På ren svenska. Idiomatisk!

Men säg den glädje som varar. När jag en dag senare (i dag) skriver exakt samma mening på GT blir översättningen till exakt samma engelska mening: ”Det går inte ihop med honom”. Men det ska bli värre. När jag frågar  AI-översikten (eller om det heter AI-läge) hur "he doesn't add up" översätts, svarar den "han går inte ihop". Drabbad av svår raptus svarar jag med en arg kom-

mentar i samma "diskussion". Här är resultatet av "samtalet":

Jag: Men hallå där! "Han går inte ihop" är inte svenska!!!

AI-n: Du har helt rätt, det blev en direktöversättning som lät helt galen på svenska! Det är bara saker som "ekvationen" eller "historien" som kan gå ihop på svenska – inte en person. Tack för att du röt ifrån!

Vad  känna när AI "tackar" för att man "röt ifrån"? Bli glad? Nej, jag fortsätter att vara skiträdd.

Får det inte att gå ihop fast det låter enkelt: "Han går inte ihop"

Alla vet hur det är: vid sällsynta fall för man plötsligt en dialog med sig själv. Det började i dag med ordet ”meningslös”. Jag hade lagt ut texten för någon om varför jag för denna blogg (förr förde man dagbok). Personen sa att en sån syssla (denna blogg) är ganska meningslös.

Slikt tal är inte sårande, för vad är meningslöst egentligen? Man kan ju lika gärna fråga sig vad som är meningsfullt? För vem och vad i bägge fallen? Ska bespara läsarna längre pladder om självklarheter: gör man saker så gör man saker. Det är därför en del informanter ägnar sig åt, exempelvis, döda språk.

Latin (✟), som informanten A lägger många timmar på, är en sån syssla. En annan studerar gammalgrekiska. Ytterligare en stickar och virkar utav bara den, men hör till dem som inte får uppmaningen: Gör nåt meningsfullt i stället!

Detta var som vanligt den långa inledningen på en ännu större fråga, en som sannerligen inte saknar existentiell tyngd, nämligen: vad betyder ”gå ihop”? Jo, att vissa människor, djur, kläder (?) går ihop (eller inte) är en sak, här gäller det en människa som ”inte går ihop”. Punkt. Men förfäras ej du lilla hop*, detta är bara början på en lång utläggning om de två i sig enkla orden.

Och här kommer en del av denna början: I en bokrecension (SvD) återgav recensenten hur huvudpersonen Adrian beskrevs så här av en annan person i romanen (”Elena”): ”Han går inte ihop”. Längre fram i texten visade sig recensenten ”hålla med” och skriver ”som Elena tycker jag inte att Adrian går ihop/…/” Den meningen kan grammatikintresserade fundera över, men själv fick jag i förstone googla utav bara den angående ”gå ihop”, som i ”han går inte ihop”.

*Första raden i den s k Gustav Adolfs fältpsalm lyder ”Förfäras ej du lilla hop”. AI-översikten skriver om ursprunget att raden på tyska går "Färe dich nicht, du lilla Häuflein klein". Det kunde jag inte låta bli att citera, men söker man nu har intelligensen korrigerat sig och tagit bort svenska ”du lilla”.

Mer än en munfull gap medan klyftor både kan öka och försvinna

”Börsen stängde upp två procent”. Vi som är enkla själar kan ännu skratta åt formuleringen, fast den säkert är jättegammal. Vi har även roligt åt stänga ner eftersom vi bara nyligen vant oss (trots att också det uttrycket har flera decennier på nacken) om det, förutom börsen ,gäller butiker eller andra verksamheter. I våra enkla liv har vi bara sagt stänga, ner ingår liksom i paketet. Även affärer och kaféer öppnar fast de själva ofta envisas med att öppna upp.

Och så såg jag en annan, fast likartad variant: någon som ”tummade upp”. Det betyder inte tumma på något, utan är en talad variant av👍. En del tummar ner saker och ting och då ser det ut så här: 👎.

Under en sådan period som en hetsig och tjatig tid före valet (nu) kan en språkilsken lägga märke till att engelska ”gap” i betydelsen ”klyfta” ersatt klyfta nästan helt och hållet. Betyder inte orden samma sak? undrar jag på Google, och guden AI, som har hela tillvaron i sin hand, svarar ”Jo, det stämmer. Ordet gap betyder i många sammanhang samma sak som klyfta”. 

  Typiskt öppet munsgap? Bild: Harrybalais, Wikipedia         

ChatGPT svarar likadant på samma fråga, men båda ger givetvis exempel där det ena eller andra är att föredra. De oändliga opinionsmätningarnas långrandiga språk använder bara gap, gap, gap. 

Informanten P, en arbetare inom den i värsta fall utdöende professionen översättare, påpekade (apropå mina klagomål) att man nästan alltid använder det ”gamla” klyfta i frasen ”klyftorna har ökat”.

Måste slutligen citera AI-översiktens utläggning när den beredvilligt förklarar de få och små skillnader som ibland uppträder angående klyfta/gap. Den skriver:

En klyfta är ofta något djupt och långsmalt i naturen (som en bergsklyfta). Ett gap förknippas mer med en stor, öppen öppning (som ett öppet munsgap).

Inget rör sig längre långsamt, nu pågår ett räserlopp* mot botten

Med valspråk menas på denna plats och just nu något annat än ett valspråk, ett sånt som bl a kungen har: ”För Sverige – i tiden”. Personligen bakåtsträvare skulle jag ha: ”För svenskan – hela tiden”. Den ligger risigt till, det är då ett som är säkert. Raskt över till valspråket i dagarna.

En partiledare som debatterade (ooooo, tänk att valet snart är över!) med en annan dito om svenska biståndet, sa: ”Nu pågår ett race to the bottom”. De där halva meningarna eller instoppade fraserna på utrikiska börjar gå en på nerverna, även om man själv faller i samma grop emellanåt. Det vore nästan bättre att säga ”now there is a race to the bottom”. Detta halvbabbel påminner om de korkade ”läroböcker” i engelska som välmenande föräldrar köpte för dyra pengar till sina barn på 50- och 60-talen.

De innehöll texter av välkända författare och var utdrag ur sagor och spännande romaner.

Här och där – med långsamt ökande frekvens – stod ett par engelska ord (senare allt längre meningar) insprängda i den svenska texten. Nåt facit längst bak i boken översatte dessa brott-

stycken som inte skänkte stora grammatiska insikter. Läste man med gott mod framåt var avsikten att det skulle lära en engelska.

Ska man göra detsamma i talspråket nu är det väl bättre att använda hela meningar – så det blir nån mening (😄) med eländet. Hur som helst dök ytterligare en partiledare upp i ett annat sammanhang och utbrast om något, vad det nu var: ”It is unheard of!” Där fick man i alla fall ett helt uttryck, vilket jag sen sökte varierade översättningar/synonymer till.

Dessa var bl a ”Det är oerhört, det är otänkbart, det saknar motstycke, det har aldrig hänt tidigare”. En infödd svensk kan fylla på med att det är ”obegripligt, ofattbart, oförståeligt” eller ett orimligt stort antal individuella variationer på samma utsaga.



* Räser – En äldre, försvenskad stavning som ibland används skämtsamt eller i slang (t.ex. "räserbil"). Den rekommenderas inte i formell text. (Skriver AI-översikten, och jag skriver att detta inte är en särskilt formell text…)

Mer och mindre uppblåst om såväl språk som kartbilders relevans

Det blir tråkigt att varenda dag upprepa AI:s flyktiga ord, men just i dag är bara just en enda dag, så… Ofta hör man uttrycket ”sprida ordet”. En normalfuntad person (t ex jag) tänker ”spread the word, hm” och känslan säger att frasens ursprung är religiöst (kristet): sprida ordet om Jesus, Gud etc. Ställd inför frågan ”är sprida ordet svenska”? svarar AI något i och för sig sant: ”Ja, ”sprida ordet” är en korrekt svensk fras”. Ingen förvånas, men vad har vi brukat säga? Finns/fanns ett idiomatiskt uttryck? Antagligen ”sprid budskapet” eller kanske ”meddelandet”, jag tror inte så mycket på ”ordet”.

Men formulerar man frågan ”kommer inte 'sprida ordet' från engelska?” svarar samme AI: ”Uttrycket 'sprida ordet' är i sig en direkt låneöversättning (så kallad kalering*) från engelskans spread the word". På samma fråga ett par dar senare blir svaret: ”Ja, uttrycket 'sprida ordet' (från engelskans spread the word) betraktas i dag ofta som en anglicism – det vill säga ett lån eller en direktöversättning från engelskan som har blivit vanligt i svenskan”.

Som om det inte vore nog fortsätter AI-översikten:

På traditionell svenska har man oftare sagt att man ska berätta det för andra, låta det gå vidare eller säga till i bekantskapskretsen. Uttryck som "göra det känt" eller äldre fasta fraser har funnits, men den specifika formen "sprida ordet" har exploderat i svenskan på grund av inflytande från engelska i media och marknadsföring.

Bild Bayleigh Olson, Unsplash

AI ska nog inte berätta så initierat om ”traditionell svenska”. Nu till en liten slut-

kläm om den nya världskarta som nyligen presenterades och väckte glädje, förundran samt ilska beroende på vem man är. En professor i kulturgeografi berättade varför en ny sådan karta var viktig. Förklaringarna gick förbi mig, okunnig som få i naturvetenskaper.

Men när han beskrev anledningarna till den gamla kartbildens felaktiga proportioner sa han att det är på grund av dessa som ”allt

som är nära Nordpolen kommer att blåsas upp” – då kände jag mig hemma igen: blåsas upp** kommer antagligen från engelska blow upp, "förstoras", i detta fall.

*AI menar "kalkering", ovanlig term i sammanhanget

** Informanten A, mer slängd i naturvetenskaperna än undertecknad, störs inte lika mycket av "blåsas upp. En koll med SAOB visar att det fast sammansatta verbet, "uppblåsa", i hög grad kunde betyda "förstora" i gamla tider. Och A är även slängd i ett äldre språkbruk, så det är bara att böja sig för di gamle. Och man själv kallar den "uppblåst" som gör sig större än den är 

Endast avsett för vissa nördar med visst språkhistoriskt intresse

I valtider går det undan. Dagligen presenteras nya mätningar som visar opinionsläget inför valet och vidhängande ämnen. I radionyheterna presenterades följande (ett par gånger, dess-

utom): ”Åtta nya kandidater för V har strukits…” Vilka nya kandidater? undrade man, tills andra medier klargjorde: Det gällde ytterligare kandidater förutom dem som redan strukits.

Det ovannämnda är ett typiskt och vanligt fel som inte har att göra med engelskt inflytande. Men det har det nya uttrycket ”ducka frågan/problemet” om saker folk har börjat ducka. 

Innan detta ”ensamma” verb togs in i ”Ärans och hjältarnas språk”, som Esaias Tegnér kallade svenskan 1817 i en dikt, har man sagt de idiomatiska ”ducka för” eller "undvika".

Tegnérs dikt om modersmålet fortsätter så här: ”Hur ädelt och manligt du rör dig!” Jag ber att få avvika, som svensken säger skämtsamt. Nu följer (tyvärr för läsaren) en fortsättning där återigen AI-översikten ska få schavottera. Och varför inte, den yttrar följande om sig själv och risken att göra fel: ”Eftersom tekniken är ny kan den ibland ge felaktig information”.

Till saken: Jag skrev nyss en mening man hör skämtare svara om de inte delar någons åsikt: ”Jag ber att få avvika”. Då har man gnuggat ihop engelska ”I beg to differ” med svenska ”jag har en avvikande åsikt”. Differ betyder inte alltid avvika i samma konkreta bemärkelse som på svenska. Och då låter det lustigt. En svensk kan snarare utbrista det mindre roliga ”jag måste avvika” och enbart mena att hen måste gå, avlägsna sig, dra. Om man skriver in sin undring på Google huruvida "I beg to differ" går att översätta till svenska svarar översikts-AI-n:

Det engelska uttrycket "I beg to differ" kan mycket riktigt översättas till "jag ber att få avvika" (i betydelsen avvika från din åsikt), men det låter ofta lite ålderdomligt eller formellt på svenska. Beroende på hur formell du vill vara, finns det flera bra alternativ.

Klart att en gammal bloggare inte vet allt, men förhoppningsvis är min invändning rätt, den säger att meningen bör lyda ”jag är av /en/ annan åsikt” (ett av de föreslagna ”alternativ” som AI ger). Enligt SAOB har vi inte ens haft ett avvika som ”låter ålderdomligt”, d v s ett med den bildliga betydelsen i vilken man "ber att få avvika".

De äldsta belägg (250–300 år gamla) som AI måste hakat upp sig på har inte alls haft samma slags användning. En text från 1723 skriver att ”Ridderskapet ock Adelen/…/ stå faste vid sin utlåtelse, ock therifrån icke en fot bred afvika”. På ett ställe från 1746 står: ”Konungen hade så ofta ifrån sin ed afvikit”. Ingen gång har, enligt SAOB, någon ”bett att få avvika (i åsikter)”. Eller har det svenska språket fortsatt att röra sig ädelt och manligt, och detta blivit resultatet?

Med massor av ord förklarar AI vad de flesta anser vara självklart

Ibland är det svårt att återge de problem en sbråkbloggare kan råka ut för, men med inte alltför mycket mellan öronen brukar jag ändå lockas försöka. Det hela började med en radioreporter som är mycket svår (för mig) att lyssna på eftersom vederbörande har en märkligt konstlad och tillgjord dialekt.

Googlade lite för att få medhåll och fann något åt hållet på Flashback, där en person kallade sättet att tala för en ”huvetpåsnedröst”. Jag tyckte att det var en både kul och träffande beskriv-

ning av den kvinnliga stämma som stört många av oss sen flickåren: De vuxna amerikanska filmstjärnor som pratade med småbarnsröster fick oss att häpna då, för snart hundra år sen.

Nu gick denna iakttagelse betydligt längre, ut i den nya AI-sfären. För att se om det fanns fler användare av "huvetpåsnedröst" sökte jag på Google och strax stod AI-översikten i givakt och gav sitt svar, det som i ena stunden ser ut på ett sätt, i den andra stunden på ett annat. I sitt första svar kallade intelligensen det frejdigt ett ”svenskt uttryck” och förklarade med sin egen "röst", en sån som säger självklarheter som vore frågeställaren ett mycket litet barn.

Detta ”svenska uttryck” som inte är annat än en språkligt kreativ människas påhitt, står icke att finna på nätet – de få träffarna kommer från en och samma persons inlägg. AI-n håller lägger sen ut texten på det sätt man själv och flera tusen andra skulle kunna genom uttryckets roliga och träffande karaktär. AI:

Uttrycket "huvudet på sned-röst" beskriver den typ av röst, tonfall och röstläge man ofta reflexmässigt tar till när man pratar med någon man vill visa extra mycket empati, omsorg, tröst eller medkänsla för.
Det är tätt sammankopplat med det fysiska kroppsspråket att lägga huvudet på sned, vilket signalerar ödmjukhet, att man lyssnar aktivt och att man inte utgör något hot.

Därefter följer det ursmarta tillägget om ”Användningsområden: Rösten används ofta till småbarn, sällskapsdjur eller till en vuxen vän som går igenom något svårt och behöver tröst".

För att bevara det lilla kvarvarande förståndet är det bäst att avstå från såna hobbyarbeten

 (d v s kolla AI-översiktens svar), men något säger att detta är allvarligt – förutom allt de AI-kunniga varnar för. Det här visar enbart på att vi antagligen dräneras allt fortare på egentänkta tankar. Avog mot truismer och klyschiga uttryck skrev jag följande i Google: ”Varför säger folk att de vill krypa upp i en soffa på hösten, dricka te och läsa en god bok?”

Gör gärna detsamma och få en uppsats som förklarar den eviga klyschan med längden av en uppsats. Ändra gärna om frågan lite och få ett annorlunda formulerat svar med självklarheter.