Om ändå modersmålstalande svenskar kunde sluta klicka i boxar

Klicka eller ticka i boxar är detsamma som kryssa för eller fylla i! Bild Raimond Spekking, Wikipedia

  

Innan årets nobelpristagare avslöjades, talade man i Vetenskapsradion om tänkbara mottagare av medicinpriset, tror jag det var. Kanske fysikpriset. I alla fall diskuterades olika forsknings-

områden och namn som skulle kunna komma i fråga. En vetenskapsjournalist nämnde något som ansågs möjligt och sa: ”Det klickar i alla boxar för ett nobelpris”. Det är ett uttryck som retat gallfeber på mig – och hur många andra? – under flera år. Ingenting i världen (alltså inte heller allt smör i Småland) skulle få mig att säga att något ”klickar i” några boxar.

Och förresten är den menighet som använder uttrycket långt från överens om vad det bör heta: ”Klicka i? Ticka i? Eller bara ”ticka” och så "boxarna", då. Förhoppningsvis känner alla använ-

dare till bakgrunden, att ”boxarna” är de rutor som finns på olika slags listor eller formulär, och där uppgiften är att ”kryssa för” de olika ”svar” som är rätt, relevanta eller önskvärda.

Svenskar har så länge jag minns (men jag är uppenbarligen ingen konstant – oföränderlig storhet) kryssat, bockat för eller fyllt i rutor på sådana listor. AI-översikten, småfarlig att lita på, hade i alla fall en kort och halvt klyftig kommentar: ”Uttrycket ’det klickar i alla boxar’ betyder att någonting uppfyller precis alla krav, önskemål eller förväntningar”.

Nu används den här klick- och tick-formuleringen mest i ”opersonliga” sammanhang, få säger ”jag/han/vi klickade i boxarna”. Ännu. Uppenbarligen är det fråga om två slags ”klickande/

tickande”, det ena kan vara ”hon fyllde i enkäten”, det andra ”huset uppfyllde våra krav”. Lite knepigt, men det vore glädjande om populasen avstod från alla underliga formuleringar när det finns möjligheter att inte översätta engelska för sin vanliga vardagssvenska.

Kommer "hamna på efterkälken" tillbaka efter de missade tågen?

Ibland kan man höra språkliga saker som inte stämmer en i moll. Först bakgrunden. Antingen har jag hittat på, eller så talar jag sanning om "nya" observationer från de två, tre, fyra senaste decennierna. Här kan en person nämnas som exempel, den förste jag såg (samt hörde) sitta och tala (skrika) i en mobil. Det var på ett tåg. 

Slut som språklig bild? Michal Balig, Unsplash

Apropå tåg minns jag även en tid (80-tal?) när folk ofta sa att det var viktigt att ”inte missa tåget”. Då hade våra nya effektiva (mja) liv börjat prägla oss. Den bildliga betydelsen av att ”inte missa tåget” eller ”vara med" på det, gällde moderniteter av tekniskt slag. Vi missa-

de dem inte, utan sitter nu fast på de "tågen".

Åter till inledningens mening: vad är det som får en gammal gnällspik att se en strimma språkligt ljus? Jo, det gjorde den person som häromdagen talade om att det är viktigt att ”inte komma på efterkälken”. Tänk, va!? Det handlar väl om samma sak egentligen: att inte hänga med. Men det var just "efterkälken" som framkallade glädjen, att man slapp "tåget" alla var tvungna att ”vara med på”.

 
Just när denna efterkälke nämndes – uttrycket är flera hundra år gammalt – slog det mig att tågmetaforen inte hörts på länge. Nu handlar det säkert inte om det faktum att tåg inte längre

(i den verkliga världen) utgör en bra bild av sånt som går framåt och i tid. Men språkliga klichéer brukar inte bry sig om dylikt, så jag tänker fortsätta vara glad för efterkälken.

PS Det finns bilder på efterkälkar, bl a hos Kalmar läns museum. Är osäker på om/ hur man får använda deras illustrationer. Googla KLM 45150, och se en sån kälke i museets digitala arkiv.

Man riktar sin ilska åt alla håll, men medmänniskorna tycks nöjda

När rubriker i tidningar skriker med kraftiga bokstäver (”krigsrubriker” sa man förr, innan det var så gott om krig), ser man tydligt hur larvig ”så-journalistiken” är. Detta ropades nyligen ut: ”Så greps den tidigare underrättelsechefen”.

Rubrikvarianten har varit vanligare i dem jag fortsätter kalla boulevardtidningar och har brukat lyda ”Så mycket tjänar…, Så gör hon/han för att komma i form/koppla av” – ja, formuleringen torde vara bekant för var och en. Vad gäller underrättelsechefen kan ens tankar dra åt ett mycket konkret håll: Hurdå ”så”? Kastade man ett nät över honom? Satte krokben när han lämnade hemmet? Eller riggade upp snubbeltråd utanför hans dörr?

Som vanligt är det bara privatpersonlig fantasi som skapar utbrott som mina. Efter utmattning av så-rubrikerna. Förresten säger Wikipedia om boulevardpress att den brukar kallas kvälls-

press i Sverige. Men de nedsättande begreppen har bleknat, skvallerpress uppfattas inte som så skum längre: Den har samtidigt (enligt några av mina informanter) ”mycket bra journalister”. Detsamma sägs om tyska publikationer som Bild-Zeitung: skvaller och skräp, men jättebra journalistik! Här är Wikipedia igen, om Bild:

Tidningen liknar till innehållet en kvällstidning och har beskrivits som "ökänd för sin blandning av skvaller, inflammatoriskt språk och sesationalism" och har ett enormt inflytande på tyska politiker.

Det här får undertecknad att upprepa sin tragiska tanke: Man måste vada genom skit för att hitta det värdefulla. Nu nåt annat. Bland mina samlade anteckningar finns meningen ”Vi måste vara ägaren av tekniken”. SÅ HÄR OMÄRKLIGT ÄNDRAS DET SVENSKA SPRÅKET! Den bestämda formen hos ägaren, är plankad från engelska idiomet (the owner), en svensk skulle säga ”vi måste vara ägare av tekniken”. Eller varför inte ”vi måste äga tekniken”. Men det är ett fritt (?) land, OCH alla säger vad de vill. Samt läser vad de så vill och önskar.

Så lätt kan NIMBY förvandlas till IIMS i ens inskränkta (?) värld

Ett intressant nutida och tilltagande fenomen är människor som översätter sig själva. Åt båda håll, verkar det. Man hör ibland ett svenskt ord eller uttryck omedelbart kompletteras med den engelska varianten. Eller tvärtom, man väljer engelska först, för att sen översätta till moders-

målet. Bra i någon mening, mycket konstigt i en annan.

Utgångspunkten för dagens inlägg är en diskussion (i radio eller tv, vem minns?) om byggandet av datahallar (serverhallar), aktuellt i dagarna. Några experter (får man anta) var inbegripna i ett livligt samtal om saken och enades om det som alltid dyker upp när byggnader av alla slag ska uppföras: Många anser dem nödvändiga, men ingen vill ha dem i närheten. Vindkraftverk är ett av många exempel.

Men nu gällde det datahallarna, och en person (nr 1) sa att folk som vanligt tycker ”men inte där jag bor”. I nästa sekund hände något märkligt och skrämmande. Från två andra deltagare kom samstämmigt, och det lät nästan som ett tvångsmässigt förtydligande: ”Not in my back-

yard”. Det atypiska just här var att person nr 1 inte använt slentrianöversättningen ”inte på min bakgård”, utan en mer idiomatisk svensk variant: ”men inte där jag bor”.

I mina efterforskningar som på övligt sätt visar att man alltid är flera år efter sin tid, fann jag en kommentar om den engelska formuleringen som, givetvis, också ”skänkts” en förkortning: NIMBY. Så här skrev Valdemar Möller i Tidningen Syre för sex år sen:

Not in my backyard (nimby) brukar man kalla fenomenet att många vill att det byggs nya bostäder med mera, var som helst men bara inte i ens eget närområde. Nimby är dock inte bara ett stadsbyggnadsfenomen utan återfinns på en rad olika områden.

Lite genant. Ofta tycker och tänker jag nämligen: Not in my language. IIMS=Inte i mitt språk.

"Krypa ner" må vara hänt, "mysa ner", knappast. Oavsett tilltugg

Ja, var hittar man allt? Svaret är: överallt! I många sammanhang finns maskinöversatta texter, och de blir bara fler. Följande rader står att läsa hos SVT Play som under rubriken ”brittiska serier” skriver: ”Streama brittiska serier av högsta klass! Mys ner med te och scones och titta på spännande deckare, roliga komediserier och gripande draman från de brittiska öarna”.

Man ställer sig frågan varför Sveriges Television Aktiebolag – ett svenskt massmedieföretag som har riksdagens och regeringens uppdrag att självständigt bedriva televisionsverksamhet i allmänhetens tjänst (Wikipedia) – använder en sådan konstig text och varifrån den kommer. Kanske är den förresten inte maskinöversatt: i dag kan allmänheten (i vilkens tjänst SVT är) själv skriva lite vad som helst.

Hur ihållande och tröttsam man än låter, måste återigen ett faktum beskrivas. Det går så här: svenska skolan ligger inte särskilt bra till när det gäller läsförståelse, bl a. Den som hör och ser hur barnens omkringliggande samhälle låter och ser ut, vill inte kritisera enbart skolan. Svens-

kan har väl varit kass väldigt länge? Och det går allt snabbare utför.

Men nu for mina tankar iväg i den typiska riktningen! Läsaren kanske vill veta vad som menas med försklaget ”mys ner med te och scones”? Om man (SVT) var bara lite larvig kunde man använda sån där fjantexotism, ”vad gör folk i Storbritannien”, och skriva ”mys med te och scones”. Som skulle låta rätt.

Ner-et är som den uppmärksamme vet en variant av upp-et: där engelskan har ett verb plus ”upp” eller ”ner” och vi inte säger så, väljer människor som gått länge i svensk skola ändå att kopiera den engelska formuleringen.

För mig blev det till att leta en smula för att komma upp eller ner (det är bara ilskan som låter) med ett svar. På engelska kan man säga ”snug down” vilket (här gissar jag utan riktig kunskap) nog innebär ”slå dig ner och mys med” vad det nu är man förväntas mysa med.

Eftersom uttrycket kombinerats med brittiska serier, te och scones undrar man förstås vad amerikaner gör som använder ordet ”snug”. I ordboken Merriam Webster finns tacknämligt nog exemplet ”snug down for bed” och gammal omodern svenska skulle kanske kunna lyda ”krypa ner i sängen”. Man skulle dock antagligen inte mysa ner i sängen. Och förresten heter det dramer i plural på svenska.

Många engelska uttryck är färdiga att greppa tag i för den som vill

Ser mig ibland som översättare av svenska till svenska. ”Vafalls!” utropar någon, ”svenska till svenska”!? Ja, en myckenhet av den moderna ”svenskan” är som alla vet inte längre jättesvensk. Först är dock bäst att leka public service och säga att svenskan minsann inte bara är, eller har varit, enhetlig och statisk. Visst, visst, visst. Men den som observerat språket i ett trekvartsekels tid, kanske har rätt att notera hur mycket fortare förändringar sker? Eller va?

Nu ska ett par såna översättningar levereras om någon råkar ha missat vad de annars kompe-

tenta och roliga människorna i P1:s Spanarna sagt/menat (senaste avsnittet). De är språkve-

tare/kulturpersonligheter, grupper som likt många journalister lagt sig till med ett lingo som kan förarga förpäpplade åldringar och några enstaka anakronister. (F ö tycks bara AI-över-

sikten och undertecknad våga ta sig för att bilda ett personbetecknande ord, ”anakronist”, efter substantivet ”anakronism”.)

En spanare utropade vid ett tillfälle: ”Up for grabs”. Är man skaplig på engelska går det att lista ut, men det kändes säkrast att slå upp. Svenska uttryck för utländska slangliknande diton är inte bara att skaka ur rockärmen. Cambridge-lexikonet förklarar “up for grabs”: available and ready to be won or taken. Kryckigt översatt: ”tillgängligt och klart/färdigt att erhållas eller tas/

greppas”. Kanske är andra inte lika långsamma: själv fick jag tänka rätt länge för att komma fram till det väldigt enkla ”bara att ta”. Man skulle även kunna säga ”gratis!” eller andra inhemska formuleringar.

En annan spanare talade om att ”jinxa”. Man nu får man genast ta till latin: mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa, d v s jag ber hundra gånger om tusen, (menar ”ursäkt”): verbet "jinxa" finns i Svenska Akademiens ordlista och betyder ”råka framkalla otur, utmana ödet”. Samma spanare utbrast om något otäckt och äckligt: ”ijou, ijou, ijou”! Nästan som EU uttalas på engelska och som, på samma språk, stavas ew. Om man vill skriva ner interjektionen i fråga.

Är fem enheter alkohol lika mycket som fem standardglas? Eller?

Hur är det med alkoholmängden i fem glas? Eller i fem enheter? Foto: Arda Kuru, Unsplash

Förvirringen är om inte total så enorm. Och här sitter en annan och spär på problemen genom att kalla prylar devajser (som i gårdagsinlägget). Vad gäller engelska ”device” kan det hända – man ska betala nåt i sin dataapparat och ”gå in” på banken, t ex – att man får olika val, bl a: ”mobilt bank-ID på annan enhet”. Och ”enhet” är en av en massa betydelser för ”device”.

Men det finns även olika enheter. En ung modersmålstalande svensk sa att hen en kväll druckit fem enheter i en bar. Fem drinkar av nåt slag kan man tolka det som. Men för oss som går till botten även med drinkar måste sägas att en enhet, ”unit”, i vissa engelsktalande länder, betyder 8 g ren alkohol. De ”standardglas” Systembolaget talar om innehåller 12 g alkohol.

Och då är ändå ett standardglas vin (det enda som säger mig något) ett fjuttigt litet glas. Så de fem ”enheter” ungdomen talade om var kanske inte så hemskt mycket, när allt kommer omkring. Det intressanta är att man dock inte kan kalla drinkarna för devajser, fast en ”device” kan kallas ”enhet”.

Från drinkar till programmet Plånboken i P1. Det handlade bl a om svårigheterna för dem med skyddade personuppgifter (folk utsatta för hot eller våld). Priset för detta skydd kan medföra försenade fakturor och kallelser från vården. I diskussionen om hur detta skulle kunna avhjälpas kallade en av ”experterna” i programmet en metod ”lite ett one-fits-all-upplägg”.

Det får en att grubbla över de engelska fraser människor lägger sig till med och som ibland blir svårbegripliga för andra. Tänk om man kunde få se en lista på samtliga dessa godtyckliga (”random”) engelska uttryck, korta eller långa, som hela befolkningen skulle kunna bidra med. Är alla svenskar överens om vilka engelska fraser var och en av oss förväntas förstå?