En närlyssning av det kulturella Sverige får en att ropa hallå!

Som halvt intresserad av mycket kan man bli samtidigt galen och hänförd. Det är viktigt att försvara ”kulturellt intresserade” människor, särskilt de seriösa. Men hos vissa kan en pretentiös hållning lysa igenom, en som får en att vilja smäda och häda.

Det kan vara den nerv som får många att försvara andra (som de normalt inte har höga tankar om) med alltför många fiender mot sig. I dag gäller det termer som får en (mig) att vilja osäkra pickadollen. Dit hör begreppet ”närläsning”, som kommit i min väg några gånger under livets gång. Finns det närläsning måste det även finnas närlyssning. Den som googlar ordet ser att det existerat länge – trodde jag var först! Tänkte nämligen göra en närlyssning av Babel, kultur-

programmet som ofta erbjuder den dubbla hållning detta inläggs första stycke beskriver.

Att programmet skapat en "läsutmaning" ska inte beskrivas vidare här, det skulle att låta snyggt. Ambitionen denna gång går ut på att kolla den egna (min egen, alltså) åsikt om det språk som används i ett kulturprogram – med den stenhårda sbråkidentiteten som fond!

Att någon sa ”loop” och ”vibbar” störde inte alls utan vittnar om det vanliga: vissa ord smyger in i språket och neutraliseras så småningom. Aningens värre var det med ”sampla lite”, som en av deltagarna sa. Ordet finns med i nya SAOL, och betyder 1) göra stickprovsundersökning samt 2) digitalisera analogt ljud. Som man ser det användas måste det tolkas som att sätta samman ”element” från olika ställen (själv har jag mest hört det om musik) till en ny enhet, kanske gäller det även texter. Och annat.

”Pitcha” är inget man törs använda än, men programledaren i Babel sa: ”Om man nu skulle vilja rekommendera, pitcha, de här böckerna till /…/” Sajten synonymer.se ”översätter” ordet med ”sälja in en idé”. Själv kommer jag inte att pitcha något alls i, som det heter numera, närtid. Programledarens ”ni hade mig redan vid hallå” var vad närlyssnaren mest studsade till av. Läsaren av Sbråk har mig just nu vid adjö: hallået kommer att kräva visst googlingsjobb.

Fågelmat som kommer med snöre, folk som kommer med vrede

Hemgjord "talgkorv" gjuten i ölburk
Bild: John Leffmann, Wikipedia

Plågoris i repris: den tvångsmässiga ”kommer med/i”. Den frasen är så kopierad från engelska att det sjunger om det: ”It comes with a price”. Det brukade på svenska heta t ex: ”har ett pris, har sitt pris, kostar en hel del” .

Sammanhangen där jag först la märke till saken var i försäljning av diverse varor: brödrostar, långbyxor, burkar – ja, all världens ting. Det hette inte längre ”finns i blått” eller ”levereras i en fin presentask”. Nej, grejerna ”kommer i blått, rosa, rött, presentask”.

Det engelska uttrycket gick som vanligt över till de bildliga beskrivningarna: ”det kommer med ett högt pris”. I de fallen betyder det ”innebär”, men det "vanliga" verbet kommer kommer med (ironi, för guds skull!) i sin vanliga innebörd vanligen. Som i: ”kommer med våren, tiden, åldern, båten, posten”.

Däremot kan följande mening ge en spader och sammanbrott: ”Kommer färdig med ett praktiskt snöre”. Det gör inte jag, men jag kommer med en stor vrede. Det gällde fågelmat, talg i ”korvform”, som kan hängas upp i det snöre varan levereras med. Varför inte det enkla ”har ett snöre och

är lätt att hänga upp”. Eller vad tusan som helst som inte heter ”kommer med ett snöre”.

Väl inne på repris av plågoris är det lika bra att ta med ens egen sorg över förlusten av prepo-

sitionen/adverbet ”inför”. Det har nästan försvunnit till förmån för ”framför” som enbart är preposition. I ett program om skolan fick föräldrar rådet: ”bedöm inte skolan framför era barn”.

De borde m a o inte prata illa om skolan så deras barn hör, men framför, vid sidan eller bakom barnen är lika illa. Säger man ”inför” barnen är betydelsen ”större”. Den kan nog förklaras som ”låta bli att göra så när barnen är i närheten”. Att använda ”framför” som är en tydlig läges-

beskrivning låter skrattretande, men så är det bara de som kommer med vrede som tänker.

"Mossa, mossa på er alla människobarn!", som Nicke Lilltroll sa

”Sömnens dedikerade rum” från inlägget i förrgår var inte färdiggenomtröskat. Tror ordet avser avsedd (!) plats/tid för något, eller kanske ”ämnat för” som om man beskrev ett sovrum som "ett rum ämnat för sömn". Rätt fjantigt uttryck, men enligt undertecknad bättre än ”dedikerat”.

Kollar man med amerikanska Merriam-Webster säger den ordboken om adjektivet ”dedicated” att det 1) betyder ”hängiven”. Nja, så står det förstås inte, utan ”devoted to”. En andra betydelse är ”avsedd för, ägnad åt” (eller kanske annat på svenska), som i ”pengar avsedda för semester-

resor”. En vanlig människa skulle kunna säga ”vi satte undan pengar till…”

Nu hoppas här raskt från språkets form till dess innehåll. Det är egentligen inget man kan ägna sig åt så länge världens härskare uttalar sig som hej kom och hjälp! Men nån enstaka gång är det intressant att dyka ner i samtidens tankegods.

I dag skriver en av Sveriges stora tidningar om en psykolog som tipsar om sysslor att hålla på med när man känner sig ”lite låg, dagen efter att mästerskapet är slut? ” Ja, som tur är drabbas inte alla i landet av just den lågheten, men det kan vara bra att påminna sig ”om att livet består av mer än OS”. Det kommer fler uppmuntrande ord och tips från psykologen:

Pusta ut! Kom ihåg att det du känner känner du för att du haft roligt./…/ Hör av dig till den där kompisen som kanske inte är så sportintresserad. Ta hand om dig, ät något mer än hamburgare. Gå och lägg dig i tid istället för att titta på alla ishockeymatcher.

Avslutningsvis ges rådet att ”ta tillbaka livet”. Nan blir djupt sorgsen för egen och tidigare generationers del! Aldrig var det nån som berättade att man skulle höra av sig till en kompis och äta annat än hamburgare när man kände stor tomhet efter någon begivenhet.

Det finns ett annat bra tips som en reporter på en annan stor tidning skrev om apropå hur vi fastnat i annat,  nämligen algoritmerna. Rådet var att bete sig riktigt subversivt, inte skriva några likes utan bara vara tråkig, allt för att reta algoritmerna. Slutklämmen är suverän: ”Gå offline och läs en bok om mossa”.

PS Rubriken är långsökt och sökt: Nicke Lilltroll var huvudperson i ett barnprogram från slutet av 1950-och några år in på 1960-talet. Minnet av trollets hälsningsfras, som löd som rubriken, kom logiskt nog farande när jag skrev slutordet "mossa"

Den enda tröst som finns att få kommer från det artificiella hållet

Ooooo, så många hang-ups (käpphästar) man kan ha! Under en några timmar lång bilfärd tvangs passageraren lyssna på OS-radio, det fanns inget att välja på om man ville åka med. Som ofrivillig åhörare fanns inget annat att göra än att notera hur illa det är på prepositionsfronten.

Dra mig baklänges på en liten kärra! är allt man kan säga om/på/till/över/mot saken. Den senaste och oroande nyheten om skolbarn (och andra) som varken kan skriva, läsa eller lyssna, är snart glömd. Det är svårt att räkna ut hur man ska kunna backa bandet, som man sa när det kom bandad musik och filmer.

Nu finns ju inga band kvar, så det är bra med det/ bra på det/ om det/ i det – välj och vraka i prepositionernas multiglada skara! Sittande i en bil var det inte lätt att skriva ner exempel (för den som inte antecknar i sin telefon) och det hade inget tjänat till.

Lyssnar man lite längre än tio minuter på radio, tv, sin omgivning eller var som helst kan man få höra alla möjliga varianter. Det finns besviken, ledsen, glad på/om/över/för/i med flera. En eller ett par av de här prepositionerna var rätt efter respektive adjektiv till för kort tid sen, nu är det shit the same. "Kan ingen prepositioner längre?" ropade jag lite felaktigt formulerat ut i rymden och sepåfan, först att svara var AI! Som visade sig vara en vänligt förlåtande själ:

Det är väldigt vanligt att prepositioner känns svåra, eftersom de sällan följer logiska regler utan snarare handlar om "språkkänsla" och fasta uttryck. /…/ Här är en snabbguide och tips för att återta kontrollen över de vanligaste prepositionerna.

Sen följde en lång lista att plugga in för den som inte kan placera rätt preposition på rätt ställe. Inte nog med den artificiella intelligensens hjälpsamhet, den uppmuntrar en som avslutning: ”Det är inget ovanligt att glömma bort dem, men med lite träning på de vanligaste uttrycken kommer de snabbt tillbaka!”

Ska skicka massor av tummen-upp- och hjärt-emojier till AI, med denna gullig- och omtänksamhet bör nog såväl små som stora snart lära sig det språk som är modersmålet.

Sbråk-problem: Dagens text lirar inte precis med det dedikerade

Apropå gårdagens ”ditcha” handlade bloggen 26 december 2025 om det aningens likalydande verbet ”lira”. Ska därför inte göra en större affär av det just nu, men den lilla affär man ändå kan göra är lägga märke till att det förekommer oftare och oftare i folkets språkbruk. Dags för att stoppa in det i svenska ordböcker, m a o, även om jag inte tycker att den vrålsnabba acceptansen för nya ord lirar med det som borde vara Akademiens ambitioner.

Men ”lira” (med något) är inte engelska märkligt nog, utan ett svenskt gammalt slangord för spela (boll, musik). På Slangopedia har Jan-E, 10 augusti 2011, lämnat en annan betydelse hos lira: ”Något som fungerar väl” och dessutom gett exemplet ”Det här samarbetet lirar klockrent”.

Just den innebörden tycks stämma för den ökande, ganska nya, användningen av lira. Ett exempel från SvD (2022): ”Men det lirar inte med den ryska så kallade fake news-lagen, som kan innebära upp till 15 års fängelse för spridning av information om kriget”. I konkurrenten DN skrev en krönikör 2023: ”Men så länge de fungerar ska solglasögon vara stora, jag inbillar mig att det lirar med min stora käft.

Ja, suck, tråkiga ord dräller det av. Som i den här meningen ur en TT-text: ”I och med folkhemmet blev det också vanligare att sömnen fick ett dedikerat rum”. Hm. Knappt har man vant sig vid att dedikerad betyder ”hängiven, mycket intresserad” (exempel: ”han var en dedikerad entreprenör”) så läser man om dedikerade rum!

SAOL och SO ger följande förklaring för dedikera: ”avsätta (tid, t ex)” och ”tillägna någon något”. Den senare betydelsen är rätt gammal: Hon dedicerade boken till sin mor. Tidigare stavades det med c, medan en ”dedikation” skrevs med k. Det nya populära adjektivet, som det om sömnens dedikerade rum stavas numera med k. För "dedicera" ger SAOL och SO både c och k som stavningsalternativ. Och har lite mer utarbetad innebörd, förutom "hängiven" även "avsedd för en speciell användning".

Själv är jag förvirrad. Men som bekant även en dedikerad språkbråkare, så ordet är inte helt färdigbehandlat än. Men nog kan man bli trött på eländet ibland och vill uppsöka sömnens dedikerade rum.

Än slinker orden hit, än slinker de dit och ibland rätt ner i diket

I ett nyligt radioprogram om klimateländet användes tre olika ord om det som snart (eller redan har) passerats: ”tippningsgränsen, tippunkten, the tipping point”. En vid-sidan-om-iakttagelse är att om svenskan mister väldigt många ord p g a engelska "lånord", ökar i gengäld mängden av likartade begrepp som de tre nämnda i förra meningen. Frågar man sakkunskapen verkar Språkrådet föredra ”tippningspunkt”, men skriver också så här:

I sammanhang där man med det engelska tipping point avser ett mer generellt tillstånd, som på grund av en förändring övergår till ett annat tillstånd, används ibland den svenska motsvarigheten kritisk brytpunkt. Ett annat svenskt ord som ibland används för begreppet i denna termpost är tröskelpunkt.

En annan ”expert”, WWF, förklarar saken på följande vis:

Tipping points, som även kallas tröskelvärden eller brytpunkter, är kritiska trösklar i ett system, där en liten förändring kan orsaka stora och ofta oåterkalleliga konsekvenser.

  

Bild GerardM, Wikipedia

Och nu sker en oortodox och ofrivilligt skämtsam s k övergång, d v s växling till ett annat ämne, som har mer eller mindre släktskap med natur- och klimatfenomen/problem: diken. Anledning till detta är ett ord som letat sig in i svenskan: att någon är ”ditchad”.

Slangopedias första belägg kommer från 2008, och 2012 skriver en användare: ”Ditcha kan till exempel vara att lämna ett ställe eller en person/personer. Man kan också ditcha sin flickvän/pojkvän”. Andra sajter ger ”överge, lämna, kasta bort” eller ”tränga sig före i kön”. Det senare återges på Reddit av en inflyttad amerikan: ”Han ditch:ade en grupp människor i kön för att komma närmare fram”.

 
Engelska ”ditch” kan vara både substantiv och verb. På svenska betyder det "dike", och med ändrad slutvokal bildas ett verb, exempelvis använd i sammansättningar som ”dika ut marker”. Amerikanska Merriam-Webster visar fler innebörder för verbet ”ditch, där ingår (förstås) den som nu används när svenskan ”lånar” ordet: ”lämna, skippa”. Egentligen borde en svensk kanske säga ”dika” istället för ”ditcha”. I den mån vi behöver ytterligare ett ord för "lämna, överge" och ett antal andra synonymer.

Egen åsikt, AI:s märkliga bidrag och SAOB:s gamla text om fåter

Ordet ”fåter” har tidigare varit med i bloggen, som dock inte skyr upprepningar. Det är den f ö inte ensam om. Bortsett från det: man glömmer ibland (kanske mer som äldre…) sånt man lärt sig och får då vara med om överraskningar om och om igen.

”Fåter” ingår i mitt aktiva ordförråd, men verkar inte vara allmänt bekant. Det kan vara svårt att spåra den sortens ord (dialektala, skitgamla?) som kan ha kommit in i hjärnan av en endaste familjemedlem, kompis, geografisk plats. I alla fall är inte fåterna lättfunna på nätet. AI, som inte är någon att hålla i när åskan går, är ute och cyklar i sitt svar:

Ordet "fåter" verkar vara en felstavning. Baserat på din sökning är det mest troliga att du avsåg fötter (plural av fot), eller eventuellt uttrycket "får fötter".

Bloggen ”Petra – i ord och bild” har nog mer rätt, om det nu går att ha rättare än rätt. Hon berättar om att hon följt med sin ”älskling” till hans föräldrar på östgötska landsbygden och de använder roliga och speciella ord:

Fåter [få:ter] (t ex; ”(Vad är det för) fåter han/hon har för sig?” = ”Vad är det för olat, konstig grej, han/hon gör?”, t ex något slags underligt ljud eller annat konstigt man säger/gör.

Dialektal förankring förekommer i några träffar på nätet, och några ordböcker visar det man redan vet: man talar till viss del en sekelgammal svenska! Svensk etymologisk ordbok från 1922 har med ordet! ”Fåt” får där innebörden ”fel”, med franska ”faute” som ursprung.

I min användning vore betydelsen ”fel” lite för stark, mer passande är ”knasigt beteende, olater”. Och glädjande nog finns det även i SAOB, som skriver så här:

fel, felsteg; förr äv.: förseelse, brott, ävensom felaktighet (i räkenskap, avskrift o. d.); numera blott om relativt oskyldig handling som snarast förråder dålig uppfattning eller bristande omdöme o. dyl. eller. bristande takt (uppfostran); missgrepp; misstag.

Första belägget är från 1556 och det sista från 1905. Detta i den SAOB-artikel som skrevs om ordet år 1926. Gammalt språk, var det.