Med skapligt normal muskelfunktion gnäller man om ”leg day”...

”Leg day”, var det (se gårdagens inlägg). Vad sjutton är en leg day, undrade jag, och den visade sig, som mycket annat, inte vara någon ny företeelse. Hoppade över AI:s förklaring och hittade istället en träningsgrabb som skrev så här 2021 på sin blogg:

Det uttjatade konceptet leg day är skapat av och för människor som betraktar benträning som ett beklagligt ont som måste göras, och det motverkar exakt vad det avser att uppmuntra.

Prima. Man får lära sig av andras erfarenheter som emellanåt förklarar uttryck snodda från engelskan. Det gör att man kan glömma dem direkt om de inte är viktiga alls för en själv. Man behöver ingen leg day, kan man tycka, fullt upp som det är med total body days. Däremot kom en annan påminnelse och knackade på dörren.

Mitt bland andra träffar på ”leg day” fanns Niclas Widholm. I Facebook-gruppen ”Resa med rullstol” skriver han (6 juli): ”Åkte T-banan i Stockholm och såg det här.” Därefter har han lagt in en bild som bl a visar hela texten på den reklamskylt jag beskärmade mig över i går: ”För normal muskelfunktion och för dig som undviker leg day som det vore ett ex”.

Det krävs inte många tankar för att förstå att Niclas måste färdas i rullstol: reklamen var placerad i vagnen, med symbolerna för barnvagn och rullstol strax därunder, på väggen. Själv sitter man och hojtar om språket, jojo. Det är faktiskt bra att man ibland får läsa FB-inlägg även om man själv inte befinner sig i det mediet.

I en kommentar till Niclas, skriver Andreas R: ”Får man normal muskelfunktion av dem? [Han menar då kosttillskottspillren] I så fall vill jag gärna ha”.

Ibland kan man känna sig som ett känt norskt konstverk ser ut

Om man tänker på större delen av det politikerprat som nu flödar ur medierna och hur trött folket, vi, kan bli av alla upprepningar och klyschor, så måste man ändå beklaga politiker som tvingas uttala dem. Och låta som om de menar allt som sägs. Själv kan man stänga av, låsa in sig i en garderob eller gå ut i skogen.
 

När en av de svenska politikerna säger: ”Vi är beredda att vidta de åtgärder som krävs”, känner man sig som Munchs Skriet ser ut. Det spelar ingen roll vem som sa det den här gången, de flesta inom skrået kan nog få till meningen.

Tänk så många gånger de måste säga samma sak, om och om igen. Häromdagen var en europeisk makthavare nödgad att kommentera en terror-

handling som lett till att personer dödades och skadades. I tidningen stod: ”Han beskrev det inträffade som en fruktansvärd handling.” Ibland räcker inte orden för att beskriva tragedier, utan låter torftiga. Och ändå ska politiker och andra tvingas haspla ur sig något passande!

Ämnesbyte! Det är dumt att reta sig även på andra gruppers språk, ett stort knippe influerare hör dit. För att inte tala om reklamens babbel. Men det är trots allt lättare att stå ut med helt engelsktalande inslag. På en buss hängde nyligen en skylt som tyckte att man skulle köpa ett sånt där s k kosttillskott i pillerform och som kostar skjortan. Där stod: ”För dig som undviker leg day som det vore ett ex”.

En sjuklig (?), inneboende nyfikenhet fick mig att försöka förstå vad för slags piller man ska köpa till sin leg day och, framför allt, vad en leg day innebär. Har hört om folk som har ”dåliga hårdagar” (raktavöversatt från engelska, förstås), men här gick jag bet. Tills jag forskade vidare och blev rejält upplyst. Återkommer.

PS Edvard M:s tavla Skriet är kopierad från Wikipedia och "beskurits" lite samt "ljusats upp"

Är man lätt och blöt på brott faller man inte politiker på läppen

Här sitter man och hoppar högt av politikerspråket. Tänk att det ska vara så svårt att vänja sig! I samband med den pågående kriminalitets- och straffdiskussionen pratade statsministern om någon (några, möjligen ”fiender”) som var ”soft on crime”. Det är ganska lätt engelska, men OM man inte skulle förstå, och googlade, skulle AI-översikten svara:

Uttrycket "soft on crime" (lätt eller blöt på brott) används ofta i den svenska debatten om kriminalpolitik för att anklaga partier för att inte vara tillräckligt hårda mot gängkriminalitet och våld

”Lätt eller blöt på brott”, hm. På ett ställe läste jag en svensk variant, ”mild kriminalpolitik”, ett uttryck bland flera som den konstgjorda intelligensen nu får ”absorbera” och skippa lätt eller blöt. För det är väl så att den lär sig saker av texter som slängs ut på nätet? Men mig ska den inte lyssna på, då blir det stilbrott på stilbrott.

Man hittar även att nämnde Ulf K använt uttrycket ”soft on crime” ett flertal gånger. Den är vad man kallar en ”catch frase”, eller ”slagord”, som det kunde få heta på svenska. Man kan lika gärna kalla det en ”klyscha” när den – som ofta i valtider – upprepas gång på gång. Samme Ulf K har också haft en fäbless för frasen ”man måste kunna ha två tankar i huvet samtidigt”. Men upprepande sig själv som jag är ska man kanske låta bli att kasta sten i glashus.

En amerikansk president säger ”weak on crime” när han, exempelvis, hånar påven för att denne inte intresserar sig för/uttalar sig om hårdare tag. Konstig påve, va, som säger att politik inte ingår i hans yrkesroll? Men det är bäst att sluta här, börjar man diskutera påvens roll och eventuella åsikter, hamnar man i en surrande bikupa, kan man misstänka.

Bloggen hänger med* Dante till mörka platser och AI till bra ställen

Bloggen rör sig mot mörka platser. Det handlar inte om källarhål utan själens hemvist ibland. Jag har skrivit om det förr, och nu igen: ”en mörk plats (ett mörkt ställe)” är ett av alla nutida och avpersonifierade bildliga uttryck. Med det avses att såna klyschor tar bort en personlig och individuell svenska. Dante är dock ursäktad i Divina Commedia som inleds så här (1321):

Dante målad av S Botticelli. Wikipedia

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana /.../

Inte för att han skriver "mörk plats", men likafullt målar han upp en bild av en förvirrad själ. Egentligen är ”nermörk skog” ganska snyggt och suggestivt samt skulle säga mer än den ”mörka plats” alla pratar om i medierna. Det tycks f ö mest vara sjungande och rätt unga artister som befinner sig på, 

eller ”kommer från”, sådana platser.

Man skulle självsvåldigt kunna travestera en svensk poet: engelskan är given människan som lån. Denna mörka plats, om nu någon undrar, kan beskrivas på miljoner sätt som berättar att man (eller nån annan) haft det svårt, mobbats, terroriserats, varit med om krig, plågats av sjukdom – den

där ”mörka platsen” de varit på täcker väldigt lite av det som förevarit. ”Jag har haft det svårt/inte mått bra” – vad sägs om enkla beskrivningar utan att man konstrar till dem?

I dag pratade en it-gubbe (i P1) om hur man skulle komma till rätta med att ai-intelligenser ”rymmer” och ställer till oreda. Om man vidtog vad det nu var för åtgärder, skulle man, sa han, kunna komma ut på ett bra ställe. Det är så att jag vill utbrista ”hiss” för bra ställen och platser och ”diss” för mörka diton. Vadå ”hur skriver jag egentligen?” Tja, så här har mitt språk blivit, och ”jag vill bara bli sedd för vem jag är”, som folk säger utan att blinka.


*Här ska med ha "tryckbetoning", inte hänger,  som det moderna verbet, vilket betonas. Då måste prepositionen ändras: ”Bloggen hänger med Dante på diverse mörka platser”

Den björn som nyligen gick hårt åt en bärplockare hittades inte åt!

Ens egna kunskaper är inte alltid lika med de enda, sanna, rätta, eviga, sköna och goda. Många tror det, ibland är det jag själv. Men nu har AI (av alla) visat mig att det ändock händer, hör bara: En notis i tidningen handlade om en bärplockare som attackerats av en björn.

Polisens expert sa att den borde avlivas. Trots medlidande och respekt för den person som råkat illa ut, undrar man varför. Björnar gör väl så här? De har visserligen tagit sig för nära människorna, men det kanske inte är deras "fel". I alla fall berättade experten att eftersöks-

jägarna misslyckats: ”Man bedömde att den här björnen hittar vi inte åt”.

I ett litet hörn långt från norrländska skogar, satte bloggaren igång sitt vanliga eftersök: hitta åt? Modersmålstalande kanske inte reagerar, och absolut inte de som har konstruktionen i sin dialekt. Ett ”annat” åt använde en gammal kompis från Mellansverige som sa att han ”gjorde åt” pengar – när han i själva verket (d v s tycker jag) gjorde av med dem. AI, som jag egentligen tänkte sluta använda, har två saker att säga om hitta-åt-et, dels:

Regionalt bruk: Uttrycket är mycket vanligt i folkmun, inte minst i norra och mellersta delarna av landet, för att betona att man lyckas lokalisera något som är borttappat eller svårt att upptäcka.

Hela min kunskapsbas (två exempel!) visade sig alltså solid: I allet, det med björnen, hade frasen uttalats av en norrlänning, i det andra var sagespersonen, den som gjorde åt pengar, från mellersta Sverige. Och hör förresten på den allvetande AI-ns råd angående det stilmässiga:

Stilnivå: Det fungerar bra i tal och ledig konversation, men bör undvikas i formell text eller myndighetsspråk där enklare verb som "hitta", "hitta (något) åt någon" eller "lokalisera" rekommenderas.

Men varför inte ”hitta åt” när det finns ”göra ngt åt, komma åt, dra åt”? Och så finns ”gå (hårt) åt (ngt)”. Nu blir det dock gå ut (promenix).

PS Vill gärna tillägga följande: bloggen har ofta en lättsam ton, men olyckor är inget att skämta om. Bärplockaren kan dessutom vara en av dem som lockas till Sverige och sen drabbas av orättvisa, för att inte säga fula, villkor 

Förslag till nästa års nyordslista: ytterligare betydelse av ”haspel”

I går komplicerade konspirationsteorier, i dag vanligt lättsamt gnäll: bloggen har något för alla! Måste ändå återknyta till det radioprogram som kommenterade politikers språk och där, enligt min åsikt, även de deltagande stundtals talade på ett obegripligt sätt. Eller obegripligt och obe-

gripligt – vad vet en som mestadels vistats i en värld där krigen inte var så nära, tågen gick i tid och det fanns insekter som skitade ner bilarnas vindrutor.

Man är inte ett med modersmålet längre, märker man dagarna i ända. Nå. En av de här deltagarna sa om en politiker att den hade en särskild usp. Trots att uspen presenterats i Sbråk-

bloggen minns inte dess skribent vad det betydde. Ordet låter ju annars rätt bra: ”Har du lagt uspen på dess plats?” Eller: ”Glöm inte att montera uspen på dassdörren!”

Vi har ju visp och hasp (asp, bisp, rasp, risp m fl) – även om jag sa fel i ett gammalt talesätt till helt nyligen: ”Så kan det gå när inte haspeln är på”. Sa jag. Som i barn- och ungdomen trakte-

rade såväl dasshaspar som haspelspön. Sån koppling i huvudet är känd som folketymologi:

man tar nåt som låter som nåt man kan. Wikipedia skriver att haspeln är:

en maskin eller maskindel för upplindning av garn, linor, papper med mera och består vanligen av en vals, som kan fås att rotera kring sin egen axel. Inom textilindustrin har haspel använts som längdmått på garn.

Så tokigt var det inte egentligen. Det blir inte bra när haspeln inte funkar, det vet fiskare. Lika illa när haspen är svår att sätta på – det vet dassbesökare. Det går nog ändå inte att snacka sig ur den här missen. Men uspen då, undrar någon. Jo, det är bara en av de nya, talrika förkort-

ningarna på engelska – som om det inte var nog med hela ord och uttryck från det språket.

Samma Wikipedia som här ovan, förklarar för en svensk fåkunnig att usp betyder ”unik konkurrensfördel eller unik säljfördel” och ”innebär att en vara eller tjänst har en fördel som konkurrenterna saknar”/---/ Den engelska internationella facktermen är unique selling proposition eller point, förkortat till usp.

Vi borde göra som islänningarna och hitta på ett inhemskt ord för denna utrikiska förkortning, men min stukade hjärna kan inte komma på nåt bra. Fast kanske haspel, och med en ny politisk innebörd? Alltså "en vals, som kan fås att rotera kring sin egen axel?"

Läsa detta inlägg kan den göra som fattar. Inget ska korrigeras!

Nu blir det inget mindre (eller större) än vad andra uppfattar som konspirationsteori. Det vill säga: de uppfattar mig som konspirationsteoretiker (mja, teoretiker är att ta i, rättshaverist är en bättre titel), inte tvärtom. (Se vad svårt det blivit att skriva som folk!)

”Tankar komma smygande”, som det står i en hit från förra seklets främre hälft. De handlar om nutidens efterhandskorrigeringar i medierna. Naturligtvis ska felaktigheter rättas till, men börjar man inte undra över sakernas tillstånd när rättelserna är så många?

Eftersom jag ”förföljer” en del felaktigheter händer att jag ser – eller hör – dem ”rättade” i efterhand. Språkliga fel, ibland mycket grova, försvinner/förtigs: det går ju inte att använda rubriken ”rättelse” för allt! Det skulle bli ett omöjligt jobb samt få folk att undra över de många felen. Eventuellt. Inte många undrar över särskilt mycket.

Har inte så mycket med texten att göra egentligen. 
Bild Wikipedia

Dessa tankar dök upp när informanten A påmint om att Rolf Lassgård heter så, och inte Lars Lassgård, som det stod i bloggen den 21 juli. ”Men äsch”, kan läsaren tycka; ”det är väl bara att korrigera det som blivit fel?” Jo, i princip. Men även om denna princip betyder att misstag inte spelar roll – eftersom de blir rättade – kan folk ändå hunnit bilda en uppfattning grundad på felaktigheter. Och kanske aldrig ser rättelserna.

Varför tänker jag då så här? Jo, det sköter korrekturläsaren som bor kvar i en och säger att allt skrivet och sagt ska vara rätt från början. Även om man själv bidrar till den nya floden av ”fake news”, fast med andra grunder för den farhågan än USA:s president.