Sexiga kvinnor, män och andra föremål såsom sportbilar o dyl

Man är en tråkig sate, så är det bara. När betydelser för ord glider iväg lite väl långt från ursprungsinnebörden händer det att man vill ropa: ”Men hallå där!” Det exempel jag tänker på är inte speciellt nytt. Adjektivet ”sexig” har gått en lång väg från utmanande persedlar och sig-kråmande kvinnokroppar. Nu börjar i och för sig även män åla och kråma sig på likartat sätt. Allt i den omfamnande ekonomismens namn och tecken.

”Vi ska prata om nåt som inte är så sexigt”, sa kulturjournalisten. Jag skrev inte ner vad det handlade om, utan noterade bara att det inte alls gällde det man annars föreställde sig. Mig stör denna innebördsförskjutning: nu betyder ordet i senaste ”upplagan” av SAOL, 2026, förutom det vanliga kroppsliga sexeriet, även ”spännande, intressant”. Och SO (likaså från i år) har exempel som ”en sexig sportbil; företaget har försökt göra sin image lite sexigare”.

Belysande nog skriver SO om denna ”andra”, icke-kroppsliga innebörd: ibland äv. allmänt positivt om (andra) föremål. Föremål som föremål, objekt som objekt: kroppar och sportbilar.

Tankar komma smygande när ett mejl, Språkbrevet från SVT, SR och UR, berättar hur VM-sportorter, sommarpratare och andra artister samt diverse blandgrejs uttalas: Özgür Özel, bundibugyo, Vancouver. Men hallå en andra gång: uttal på allt möjligt är ofta lätt framgooglat. Om inte annat så ilar AI till ens tjänst innan man hinner säga morfar Ginko. 

Nu är det förstås otacksamt, men visst vore det kul att höra språkvårdares kommentarer kring de sexigt (menar bara ”spännande”) flytande innebörderna och en massa större händelser i svenska språket som får en att tro att det snart kajkar. Men se på fan! SO förklarar mitt, trodde jag, slang-verb: ⟨vardagligt⟩ förflytta sig på vattnet utan mål.

Gå till botten med kraschen: eller kanske dags för efterstupan?

En felsägning eller inte? I ett samtal med en person ville jag uttrycka något om forna dagars ättestupa. Det grånande minnet kom inte på ordet och jag försökte förklara vad jag var ute efter. Jaha, sa den något yngre människan, du menar efterstupa?

Häpen som attan sa jag: javisstja! Det var nämligen svårt att urskilja om huruvida jag hört rätt eller fel. Kanske sa hon ”ättestupa”, kanske ”efterstupa”, som jag tyckte mig höra. Inte bara minnet glider in i skuggorna, det gäller även hörseln. Men lite roligt var det ändå: Efterstupa, det låter som en trolig synonym om inte annat.

Till dagens ämne: ”Krasch”. Nu har ordet förekommit på många ställen i så (för mig) ovanliga sammanhang att det är nödvändigt att gå till botten med kraschen. Rubrik i en blaska: ”Macron undvek en krasch – med en fest på slottet”.

I exempelmeningen är tankstrecket använt på det vanliga, nutida, feliga sättet, men nu skulle det handla om ”krasch”. Av våra stora ordböcker säger SAOL: 1) kraschande ljud, brak, skräll 2) våldsam sammanstötning 3) sammanbrott. SO hade endast med ljudhärmande ”krasch” samt sammanstötning mellan fordon.

I ”historiska” SAOB, gavs ordet innebörden ”skräll, sammanbrott”. Intressant eftersom artikeln om "krasch" skrevs 1937. Som ursprung gavs tyska och engelska motsvarigheter, och beläggen kom från mellan 1849 och 1932. Exempel var börs-, bank och byggnadskrasch.

Bara att konstatera: en hel del ord med engelskt ursprung har existerat i svenskan, försvunnit, och kommit tillbaka igen. Numera används kraschen ofta om mänskliga kollisioner: För Macrons del gällde det att inte reta Trump. I P1-programmet ”Krasch eller konsensus” handlar det likaså om människors eventuella sammanstötningar. Eller krockar, men den ”nyare” syno-

nymen, krasch, har svårt att fastna i min hjärna.

Varför låta folk dejta själva? Pitcha en kompis – sälj in och ut den!

Rubrik i SvD: ”Singeltjejer flockas runt skådisen efter pitchen”. Artikeln handlade om trafficking light (ens svenska är oslagbar!) – om man vill spetsa till saken. Eller åtminstone en slags försäljning av människor, så här beskrivs händelsen: Här ska tolv singlar ”auktioneras ut” från scen av en nära vän med hjälp av en power point-presentation.

Ber om ursäkt, men orkade inte läsa hur auktionen ”vinns”, om pengar är inblandade etc. Mitt intresse ligger som alltid på hur folk talar, inte hur de beter sig, men i detta fall smälte de båda ihop. Vad man kan lägga märke till av en sån här artikel i en av landets största tidningar är att ”pitch” (substantiv) är så vanligt i svenskan att det inte behöver förklaras.

År 2026, innevarande år, kom glosan in i svenska ordböcker. I SAOL ges tre innebörder för ”pitch” 1) tonhöjd 2) presentation av filmidé och 3) kort golfslag mot green. SAOL har samma förklaringar, men nummer 2 är lite mer ”arbetad”: kort presentation av idé bakom manus, produkt, tjänst eller dylikt; i syfte att övertyga tänkbar finansiär, producent m.m.

Vare sig SAOL eller SO har med verbet ”pitcha”, bara substantivet. Men i SvD-artikeln används det som verb samt även ”titel” på hallicken (det måste väl vara en synonym?): ”pitchare”. Att anpassa engelska ord till svenska är en barnlek, kolla verben reclaima, surfa, peppa, streama.

För vilken gång i ordningen jag skriver det är obekant, men är det inte snart dags att slå ihop svenska ordböcker med engelska? Och inte gå den här plågsamma vägen med ett språk som är en godtycklig blandning av de två?

Vem kunde ana att man skulle hamna mitt i inomhussnickerier?

Artikeln som beskrevs såväl i går som i förrgår, handlade om det slags babbelmakare (i går hette han Sven) många försöker undvika på fester, släktsammankomster o dyl. Ofta är det en äldre person som upprepar sina många decennier gamla käpphästar ur det egna livet.

Epitetet ”monologist” för dessa pratsamma hade jag inte stött på tidigare. Däremot är det tydligen så att deltagare i paneler numera kallas "panelister" (stavningen panellist före-

kommer). Det händer att någon reagerar, så t ex på sajten Mediespråk (augusti 2925):

Paneldeltagare, debattör eller helt enkelt deltagare (i panel eller paneldebatt) är

bättre alternativ än "panelist" som benämningar på den som deltar i en paneldebatt. 
Ordet "panelist" är troligtvis ett inlån av finskans panelisti eller engelskans panelist.

Här jobbas kanske med panellister?  Bild Jessica Haern, Unsplash

Det näst sista måste kunna kallas en from förhoppning: vi har nog inte lånat ordet från finskan, snarare består oss engelskan med detta inlån bland många. Som svensk undrar man först vad det var man hörde (jag, t ex): ”Va, säger de pennalist”?

När poletten trillat ner, den som säger att det är en person i en panel som begåvats med påhänget -ist (bigamist, alkoholist, dietist), så låter det ändå inte särskilt bra ihop med panel.

Panelist låter som en vara hos byggföretag. Panel-list? Ja, det går att köpa panellister, ser en byggfirma förklara vad sådana är: ”En panellist är en typ av listverk som används för att rama in paneler på väggarna eller som ett avslut på en bröstpanel”.

Och vad en bröstpanel är framgår av Wikipedia: ”En bröstpanel är en panel på innerväggar som täcker väggen mellan golvsockel och fönsterbänk”. Och allt började med Sven, en pest på fest!

Det lättare nervsammanbrottet efter tidningsläsning fortsätter

Nästa exempel ur artikeln som togs upp i gårdagens blogg: ”Monologisterna är alltså vana vid att deras samtalspartners zonar ut”. Ålrajt, ”monologist” finns inte i Svenska Akademiens ordböcker. I SAOB finns adjektivet ”monologisk” som sägs innebära ”som har avseende på eller liknar monolog”. Tre belägg finns med, alla från 1800-talet. I övrigt tycks ”monologist” användas sparsamt på engelska och innebär då personer som utför monologer av olika slag. Vilket är möjligt att räkna ut själv. Ett ytterligare exempel ur texten lyder: 

Just det här sista är en särskilt krävande teknik, nämligen att leta efter känslan bakom det sagda och validera den genom ett tentativt påstående. 

Tekniken går ut på att förvåna den jobbige genom att lyssna på vad han säger samt konversera lite. Vi benar upp det: ”validera” (inlånat) betyder i detta fall ”bekräfta”. ”Tentativ” betyder enligt alla tre stora ordböckerna ”som har karaktär av försök, försöksmässig”. SAOB har med en etymologisk notering om att det rör sig om engelska ordet (som kommit via latin) ”tentative”.

Jag fortsätter förklara: Man försöker förstå vad Sven (den alltför pratsamme) vill säga, och bekräftar detta genom att pröva sig fram med ett påstående, d v s något som får Sven att tro att man lyssnar. Detta liknar s k lågaffektivt bemötande. Vanligt folk kan sätta helt vanliga ord på den här ”tekniken”, men just nu snurrar det runt i skallen – mina vanliga ord har zoomats ut.

Visst, ja: de som lyssnar på monologisterna ”zonar ut” i dagens inledande citat. Heter det inte ”zooma ut”? tänker man kortsynt. Nej. Amerikanska ordboken Merriam-Webster berättar att ”zone out” betyder ”bli ofokuserad och ouppmärksam”.

Nu ska jag begå allt som slutar med ut och zoomar därför ut samt zonar ut och får en black out. Roger out. Slå upp det. På internet finns alla svar man både söker och inte.

Bloggen rantar inte runt och pratar strunt, den försöker förstå!

Det händer att exemplen på nyspråk i mina anteckningar är trista och oinspirerande. Då är det i allmänhet bara att närlyssna på nåt eller närläsa en tidningsartikel så kommer de farande. ”Närlyssna” markeras av Word, jag har skapat det själv (wow, va?) efter ”närläsning”.

Det senast citerade ordet markeras inte med rött. Letar man efter en förklaring blir banalaste förklaringen av ordet att man läser noga (wow igen). Detsamma har jag tänkt mig angående närlyssning: man lyssnar noga. För dem av läsarna som inte ligger på golvet avsvimmade eller skriker av skratt utan fortsätter att närläsa bloggen kommer det mer av vrålkoncentrerat content (som betyder innehåll).

En artikel som fångade mitt intresse handlade om ”lågaffektivt beteende”. Termen används vanligen för barn och unga med olika grad av autism. Så här: I stället för att gaffla hysteriskt tillbaka när barnen gafflar hysteriskt, försöker man lugna ner sig själv. Något politiker och andra kombattanter bör pröva på (för egen del går det inte bra, men råd kan man alltid ge).

Artikeln gick ut på att hantera jättejobbiga släktingar och vänner som, på fester t ex, drar upp sina välkända klagomål och diskussionsämnen i samtal som inte tar slut. (För min del kan det vara språkgrejs.) Det var skapligt bra råd från artikelförfattaren, tillika psykologen. Men med ett språk som måste översättas. Här ett citat:

Vad händer med puls och andning när du förstår att Svens rant om tidningsbudet kan komma att kräva en kvarts välvillig lyssning?

”Rant”, tänker nog många, ”vad är det?” De vet vad ”ranta omkring” betyder, men det här är inte samma ord. SAOL har dock med det i 2026 års upplaga. Bredvid vanliga ”ranta” betyder det ”utgjuta sig om, lägga ut orden om”. Ordboken ger exemplet: ”ranta om inflationen”. En amerikansk ordbok förklarar engelska verbet ”rant” med ”klaga högt, vara oresonlig”. Ordet är inlånat m a o, fast vi har flera svenska varianter.

I morgon kommer några ytterligare exempel ur artikeln som kan vara intressanta att förstå för den som vill lära sig att stå ut med jobbiga släktingar och vänner, Sven bland andra, på kommande kalas. Tipsen är bra att ladda med inför midsommar.

Orden låter likaratade, men ett är adverb, det andra interjektion!

Inte bara orden och meningarna är annorlunda: även språkljuden kan vara betydelsebärande och kräva förklaring. Skolavslutningsperioden har inneburit att en del av oss vistats bland landets yngre språkbrukare. Det innebär "en resa", som alla upplevelser kallas, för öronen.

Drar mig till minnes tidiga användningar av ”engelskspråkiga” utrop som fick de inhemska att försvinna. Nu är det väl inte många som ropar AJ! när de slår sig, utan AOUTSCH! – hur det nu blir på skriven svenska. På engelska stavas det ”ouch”. Mycket att hålla reda på...

De yngre var det, de som sagt ouch för aj i hela sitt liv. Ett par tonåringar råkade i samspråk över tårtan (i form av en studentmössa) eftersom en av dem klagade på en annans vidlyftiga användning av -ish, som (sedan länge) ersatt typ. Som i sin tur ersatte liksom.

Den kritiska kamraten kändes som tröst för ett tigerhjärta: en ungdom som klagar på -ish! Men säg den glädje som varar för evigt! ”Iisharen” nöjde sig inte med den enkla varianten utan drämde ibland i med tårta-på-tårta-konstruktionen ”typ-ish”. Som äldre tänker man på Povel Ramels och Wenche Myhres fantastiska uppvisning i låten ”Jag diggar dej” (1974).

Förresten, -ishandet” tycks släkt med det -ick som gjorde en influerare känd (krävs inte mycket i dag) genom att hon i SVT-s Skavlan tyckte att det var en "-ick" med män som har med sig matlåda till jobbet. Bloggen skrev om fenomenet 17 januari i år.

Det finns inte mer att tillägga i detta högintressanta (höhö) ämne än att "ick-et" stavas ”yuck” på engelska. Hos nutidsmänniskan närmar sig uttalet hos de båda språken. Själv skulle man yttra ljudet för avsky enbart om det var en äcklig maträtt i killens matlåda. Men folk är olika...