Om inte världen trasades sönder skulle man skratta åt ”retoriken”

För mycket och för litet skymmer allt. Lagom är bäst. Egentligen är de båda föregående meningarna inget kul, de andas en präktighet som vi slashasar inte kan identifiera oss med, som det heter. Likafullt är de sanna. Detta kan slå en vareviga dag när man läser vad Den Störste Av Alla har yttrat. På sitt modersmål sa han nyligen: “The Military consequences to

Iran will be at a level never seen before”.

Inte för att det stämmer in exakt på just dessa skeenden, men tankarna leds till fabeln Pojken och vargen. De flesta känner till den, så jag ska inte dra den. Likheten mellan vad Trump säger och fabeln är att ingen längre tror ett skvatt på vad som sägs eftersom meddelandet upprepats alltför många gånger.

Sättet att tala finns hos de flesta krigsherrar: fienden ska få uppleva ”en aldrig tidigare skådad attack”. Ordvalet är i stort sett samma och i verkligheten sker flera gånger dagligen såna ”dödliga attacker som världen inte tidigare skådat”. Vore det inte en världskatastrof som utspelar sig inför ens ögon, skulle man kunna skratta sig fördärvad åt det barnsliga språket.

Informanten A P påminde om namnet på en ”militär operation”, Epic Fury. Man kommer från en annan tid, värld, tillvaro och vet inte vart man ska vända sig med allt som kallas episkt, ikoniskt, historiskt och magiskt. Moa Berglöf, ledarskribent i Sydsvenskan, skrev 6 mars en text med rubriken ”Epic fury! I Pete Hegseths värld är kriget bara coolt”.

Det här nya pojkrumsspråket är kanske till för att ”facilitera möjligheter”. Skjut inte på pianisten, d v s mig, det citatet är ett av miljarder som fyller medierymden. Facilitera borde innebära t ex ”förenkla”, enligt ens enkla mening, om det är svenska man vill tala. Men sepåfan, SAOL hänger med i det nya snacket och säger i sin senaste upplaga (i år) att det betyder ”underlätta el. möjliggöra process, grupputveckling m.m.” Det fanns alltså redan ett par svenska varianter för verbet i fråga!

I SO finns det inte med, men SAOB skrev i sin artikel om facilitera år 1919, att det betyder ”göra lätt(are); lätta, underlätta, befordra, befrämja”. Men en notering, märkt med ett kors, säger: "föråldrad betydelse eller användning”. Visst är det besynnerligt: ”Facilitera” beteck-

nades som föråldrat 1919, drygt hundra år senare hoppar det tillbaka! P g a engelskan.

Det kan vara stor skillnad på att lösa, lösa ut och lösa upp grejer

Bild Mario Majer, Unsplah

Bland alla småord, prepositioner och adverb, som befinner sig i fritt fall, finns kombinationen ”lojal till”. Det är ett av oräkneliga exempel på hur engelskan påverkar språket i stort och smått. De tre svenska ”stora” ordböckerna anser att det heter lojal mot någon, men lojal kan även, beroende på innebörd, användas självständigt: ”vara lojal i affärer” eller ”vara lojal i grunden”, t ex.

Engelska ”loyal” används på samma sätt, ”he is a loyal husband”. Skillnaden är att ”lojal mot” på engelska heter ”loyal to”, alltså ”he is loyal to his wife”. Om det här bidrar till vad man måste misstänka – att engelskpåverkan får folk att använda ”till” – känner färre svenskar till att ”mot” är det korrekta. Sånt kunde folk i gemen förr, och ordböckerna vittnar ännu om den saken.

En liknande historia var – och här kommer ett citat – ”Lösa ut en konflikt”. Så uttryckte sig en journalist som brukar analysera läget i världen och Sverige, vilken krigshärd det nu var där en konflikt skulle kunna ”lösas ut”. Här finns varken ut eller upp, man bara löser den (lättare sagt än gjort, förresten). Däremot löser man ut en fallskärm. Och man löser upp en knut.

Egentligen är det fantastiskt hur mycket folk kan av sitt modersmål utan att behöva tänka efter. Men det här kunnandet vacklar rejält när man blandar in andra språk i det som varit en överenskommelse hos ett lands ”språkbrukare”!

Det är knappast en mood enhancher. Så sa en gubbe, vem han nu var, lite lättsamt: ”det här är ingen mood enhancher”. Såvitt man kan begripa menade han ”humörhöjare”. Som kanske redan är ett översättningslån, det går inte att spåra allt.

Dagens ämne: Biffen och Bananen i ett språkligt sammanhang

Efter filosofiska utsvävningar vänder sig bloggen åter mot små felaktigheter (medveten om att det är hemskt att använda ett sånt ord i vår tid!) i språket. Få människor bryr sig om dem: huvudsaken är att man förstår, säger de. Det kan inte hjälpas, jag är desperat och i häpnad. Ja, här ska ”i häpnad” skärskådas, förstås.
   
Med tanke på att AI ibland går bananas vill man se hur riktiga människor fixar biffen. Kul, förresten, uttrycket ”fixa biffen”, har gått en omvänd väg. Från att slangmässigt betyda ”klara problemet”, används det ofta konkret som rubrik i den milt sagt matfixerade tillvaron!
        

”I häpnad”, var det. I en DN-notis häromdan stod: Irans ledare är ”desperata och i häpnad”, uppger Pete Hegseth. Ibland kollar jag nån dag senare om såna knasig-

heter rättas till i efterhand. Just i denna text hade i alla fall ett felaktigt ”sätt” ändrats till ett för meningen korrekt ”sett”. 

”I häpnad” stor kvar. Nu hör jag till dem som även reagerar för ”vara i chock”, men detta engelska idiom har fastnat i svenskan. Vi hade förr ”han chockades/blev chockad”. F ö fanns även ”chockerad” som var något liknande men hade annan valör. Man kunde bli chockerad av någons uppträdande, kläder eller dylikt.

Men jag går till botten, i den mån det finns någon botten som inte är botten (ordet betyder även ”något dåligt”). I engelskspråkiga blad stod att de iranska ledarna var ”desperate and scrambling”. Förutom en (möjligen AI) som skrev/läste att de var ”desperate and crumbling” (”söndersmulade”). Kollade såväl Merriam-Webster som ChatGPT.

M-W gav ”to move with urgency or panic”, och det är svårt att hitta något annat än ”flög upp” (exemplet i ordboken lyder: ”he scrambled to his feet”.) ChatGPT föreslog “desperat och i full panik” eller “desperat och famlande”. Själv är jag varken i chock eller häpnad, det här språket är numera vårt.

PS Rubriken är långsökt så det räcker och blir över. Biffen och Bananen var en tecknad serie (1936-1978) av Rit-Ola, signatur för Jan-Erik Garland

Vad har Zeke Varg, kung Midas och Disney gemensamt? Jo, guld!

Ju mer man håller på med såna här dagliga mer eller mindre intressanta språkiakttagelser, desto mer medveten blir man om hur omöjligt ett gemensamt modersmål är. Var det bättre förr? Det skedde inga stora förändringar i språket under ens barndom – sett i efterhand var det mesta skapligt beständigt i folks vardag.

Sen dess har det gått undan. Det verkar som om människor i ”sina” språkområden får svårare att förstå varann. Det inte går att ”backa bandet”, som det hetat sen bandspelarens dagar. Det uttrycket bör väl snart ändras när bandspelarna försvunnit? Säga att tekniska/digitala ”fram-

steg” är språkförbistringens förklaring är nog att slå in öppna dörrar.

Jag är väl inte dum i huvet heller (jo, på vissa områden) utan förstår att det inte går att som äldre människa sitta och bestämt veta hur svenskan låter i dag. På samma sätt som man själv har svårt att hänga med i mängderna av nya, ofta tillfälliga, glosor, fraser och meningar, förstår inte alltid yngre vad man själv säger.

Referensramarna, mina damer och herrar, eller för all del hela världsbilden, rör på sig fortare än fattbart. Jag menar, här får man googla sig fram till vad en kulturprofil menar när hon säger ”ni hade mig vid hallå” (bloggen 25, 27 feb). Men en tanke kom smygande efter att Fantomen och Zeke Varg nämndes i en rubrik (här, i bloggen).

”Fantomen” är, om än inte arketyp, så ändå en ”levande legend”, tänkte jag först skriva och sen lägga till ”legend, äsch”. Men AI har samma formulering, ”en levande legend”, ska man bli rädd eller glad? Artificiella smartskallen skriver:

Fantomen, även känd som "Den vandrande vålnaden", är en levande legend inom serievärlden som firar stora framgångar även i modern tid.

Min inte alltför artificiella tanke drog vidare: Zeke Varg då, kan man bli förstådd av stora grupper om man hänvisar till honom? Fantomen och Zeke är ungefär lika gamla, uppemot 80 år, men Fantomen tycks vara ett större ”kulturfenomen”. Tidningen Kalle Anka /med Zeke V) har nästan försvunnit till förmån för andra Disneyprodukter som passar en senkapitalistisk tid.

Betraktar man penningens avancemang till gudom passar egentligen Zeke bra in i vår tid. Jag hade glömt att hans mellannamn är Midas, Zeke M Varg. Midas, förresten, vore inte den pajsarn given i en ny Disneyfilm? En modern, alltså. Surprise, som svensken säger, jag hittar en kortfilm om guldkungen från 1935. Av Disney.

Man ska inte vara bakåtsträvande och nobba fantastiska nyord!

Nyss satte jag på radion och hamnade i ett inslag där en välkänd programledarröst sa: ”Jag vågar stå upp för mig själv”. Då stängde jag av (det är förresten en riktig radioapparat). Många människor ogillar managementkonsultparadigmspråket (hittade på namnet i ögonblicket), men även folk i gemen, de gemena rackarna, pratar nån slags folklig floskelsvenska (de står upp sig, är vem (d v s den) de är och all möjlig slags upprepad nonsens).

Vänder mig från radion till tv-n, d v s de nedkrafsade anteckningar som ligger framför den. Tja, man är inte glasklar själv, ibland är det lika svårt att tyda sin egen skrift som att förstå vad eterns journalister och programledare säger. T ex var det en som sa att något var ”helt delulu”.

Trög som man är har det enda delulu som nått en på senare tid varit en av Melodifestivalens kvalitetslåtar. Jag hittade texten som även den är en upplevelse. Mer tänkvärd än Diggi-loo diggi-ley. Men betyder delulu något? Jo, hos EF, ett utbytesprogram som står för Education First (!), skriver Sonja om ”10 engelska slangord som du behöver känna till 2024” (sent ute är man, som sagt). Där finns ordet som, enligt Sonja

har sitt ursprung i K-pop och är en förkortning för ordet "delusional". Det finns många användningsområden för detta ord - det kan användas i alla situationer där du känner att någon är helt orealistisk.

Kan man lägga någon mer kunskap till denna dag, något mer man ”behöver känna till”, även om det hunnit bli 2026? De här glosorna faller som ett ständigt regn över oss alla, och en av mina yngre informanter, P, nämnde att en person hen träffat var npc. Eller NPC, kanske.

Brydd av världens ökande mängd initialförkortningar undrar man förstås. Computer Sweden förklarar: ”agerande figur som inte styrs av en mänsklig spelare, utan av ett dator­program som ingår i spelets programkod”. En icke-spelbar ”karaktär” (som man säger i dag), med andra ord. En vanlig gammal människa kan säga ”tråkig” eller ”trist” person.

För den som undrar över annat: en initialförkortning är precis vad den heter, akronym är en förkortning som kan uttalas som ett ord: Saab, ufo, Ikea.

När postilskan slår en darrar Fantomen och ryter Zeke Varg

Att drabbas av en postilska är intressant, men först ska det påhittade ordet förklaras. Det gäller alltså inte den ilska som är orsakad av dålig postgång – en känd vrede annars bland överåriga. Nej, det finns en ilska som blommar ut flera år senare än den hade bort, allt beroende på ens egen senfärdighet.

En eller ett par gånger om dan kommer ett ord eller begrepp gående, uttryck man tidigare inte hört. I samband med att svenskar skulle flygas hem från krigsdrabbade länder, berättade nån (som hade hand om’et) på nyheterna att arbetet var ”minutoperativt”.

I den stund ordet ”minutoperativt” skrivs fram (nu) på dataskärmen fylls jag av en helig vrede och inser att vissa fånighetsglosor är arton gånger värre än att nån drar in horder av mer eller mindre översatta engelska ord i sin svenska. Det kräver att man hittar på nåt annat: tar ett bad, drar nåt gammalt över sig, dricker två flaskor vin – nåt som tar en bort från det minutoperativa.

Men vad gör man? Jo, tränger vidare in i frågan, som ledd av en masochistisk inre general. Skriver ordet i Google och som vanligt svarar AI först:

Minutoperativ innebär arbete med extremt högt tempo och tajt tidsplanering, ofta där varje minut eller korta tidsintervaller räknas.

Och pang! Där kom nästa vredesvåg. Man hör ju för tusan på det ord som skapats av en illvilligt påhittig dåre vad som menas. När AI tar sig ton med sin mest pseudovetande lena röst måste en normal människa bli vansinnig. Det här AI-pladdret är bara början (ja, eller så är vi redan vid mitten) av avvecklingen av den tänkande människan.

En annan träff är mer än tio år gammal. Under lång tid har jag levt ovetande om det minutoperativa, men förstod (💪) genast betydelsen: ”intensivt arbete”. Vreden man hamnar i är sekundoperativ! Den som har invändningar ska bara veta att detta "är en stor del av vem jag är”, som nån sa, lätt översatt. En svensk (jag) säger: ”Det är en stor del av den jag är”. Eller det enkla: Äh, sån är jag”. Zeke Vargs vässar sitt kraftuttryck och ryter: ”Flerfaldigt BAH!”

Vesslor och kompissvikare som kan användas för ens egna syften

Två stjärnor, asterisker, skulle förklaras i dag, stod det i gårdagens blogg. De var inget mindre än vad som brukar kallas kulturella referenser, men hör egentligen inte till något bildningsarv utan är sånt som glider in i mångas språkförråd utan att bakgrunden alltid blir bekant.

Nåväl, den första, i rubriken, ”även du min tidning”, är en parafras på vad kejsaren Julius Caesar (C blev sedermera ordet för kejsare) sa när han blev sviken (och mördad) av sin bäste vän, Marcus Brutus. Drabbad av insikten utbrast han: ”Även du, min Brutus”. Men säg den som får tro på vad den hör. Enligt en artikel hos förlaget Historiska Media ska Caesar ha sagt ”även du mitt barn”, när han såg Brutus bland mördarna:

Men inte heller uppgiften om att Caesar ska ha ropat ”även du mitt barn” på grekiska kan tas för riktig. Däremot kan den indirekt ligga till grund för det – sannolikt – falska citatet ”et tu, Brute”. Dessa bevingade ord myntades dock inte under antiken utan kommer från William Shakespeares drama Julius Caesar, som skrevs omkring 1599.

Det påminner om ett annat felcitat, ”play it again, Sam”, som är tillrättalagt på drösvis av sidor på nätet. Min favorit Faktoider finns bland dem som skriver det korrekta ur Casablanca: Play it, Sam. Play 'As Time Goes By'. Man får instämma i såväl Hoola Bandoolas som Di Levas undringar om vem man kan lita och tro på. 

Bild: Keven Law, Wikipedia

Den andra asterisken lägger tillvaron mer till rätta. Den hade Ture Sventons återkommande kommentar till grund: ”Ständigt denna vessla”. Detektiven Ture Sventon var huvudperson i Åke Holmbergs böcker som utkom mellan 1948 och 1973. 

Vesslan är skurken Ville Vessla som ”temmelfantasten” Ture Sventon ständigt jagar. I böckerna står det svart på vitt: ”Ständigt denna vessla”. Som man likt Brutus-citatet också kan roa sig med att parafrasera.