Varken institutioner, inte ens de som har hand om språket, medier eller myndigheter är på långa vägar lika noga och nitiska som förr – det bidrar till språkförbistring. Skolan kan inte, bekant för de flesta, hantera samtidens barns läs-, skriv- och förståelsefärdigheter: nu är rubrikerna om saken många igen. I min generation, ja, t o m den något yngre, borde rätt många märka att det nutida ytterst individuella språket gjort att stora delar av vad som sägs och skrivs inte uppfattas av dem som lyssnar eller läser.
Sysslan med bloggen, och för all del visst umgänge med unga människor, gör att jag emellanåt får agera tolk åt jämnåriga pangschisar. Och även åt unga som inte förstår gammalmodiga (vanliga) svenska ord. Det inte fett fräsigt att ungdoms- och jargongspråk används i offentliga sammanhang. Det sker ibland i denna slutna blogg och avsikten är då att vara ironisk-rolig, vad än läsarna av den tycker*. Ibland är syftet ett högre – fula språkexempel tas upp, androm till varnagel. Hoppsan, nu blev det en programförklaring igen!
Men man får behärska sig, som det antyds i Predikaren: ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen”. Det där var ur nya bibelöversättningen. Märkligt nog låter 1917 års översättning mer anpassad till en tid när ekonomistiska religioner tagit över: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
*Tänkte att jag skulle stå upp för vem jag är och inte ta nån skit, tro på mig själv och inte vara rädd för att vara annorlunda utan sticka ut och visa min inre styrka. (Har snott lite bara ur dagens artisters förklaringar när de berättar vad deras låter handlar om. Själv skulle jag inte kunna säga "stå upp för vem jag är". Bland annat...)
