Innan man hinner säga orden cybernetik och cyborg så är de borta

Informanten M gick in i en herraffär och frågade om de hade svångremmar. Expediten, högst 25 år, såg frågande ut. ”Skärp”, förstod hon dock, och det visade sig finnas några. ”Svångrem”, antagligen ett ord som snart är borta, finns ännu i alla tre stora ordböckerna, liksom några intressanta detaljer kring dem.

I SAOL beskrivs ”svångrem” med en synonym, ”livrem”. I SO är synonymen ”läderrem”. Samt bälte och skärp. SAOB beskriver ”livrem” som en ”rem eller bälte att fästa om livet”. Tydlig förklaring. I den här ordboken, som även kallas ”den historiska”, får man även veta att förleden ”svång-” är ett gammalt ord för (bl a) ”veka livet”. Både skärpet och bältet har ”ovisst ursprung”. Veka livet betecknar i sin tur ett ”mer eller mindre mjukt kroppsparti, särskilt om parti dels mellan bröstkorgens nedre kant och höftbenet”.

Nog om bälten, skärp och kanske utrotningshotade svångremmar, och över till inte lika gamla, men likväl bleknande ord. ”Cyberrymd”, använder jag tanklöst glatt med den fåkunniges svaga aning om vad ordet betyder egentligen. Det ska ha myntats 1982 av den amerikanske science-fiction-författaren William Gibson och det har kommit att likställas med internet.

Tankarna kring cyberorden började med att en äldre person (i Ring P1) talade om cybernetik och det slog mig att man inte längre hör dem: för några decennier sen spelade varelsen ”cyborg” många roller i den s k underhållningskulturen. I form av Terminator, bl a. Min ytterst skarp-

sinniga iakttagelse gäller det faktum att ord som kommer och går nu för tiden har betydligt kortare livslängd – än, t ex, ”svångrem”.

Första gången det märktes (för mitt vidkommande) var när ordet snuttifiering plötsligt blev något folk reagerade inför. Den moderna människan började få väldigt bråttom och därmed uppstod tydligen behovet att komprimera sina upplevelser. Och när denna snuttifiering s a s vann terräng, minskade användningen av ordet.

Det är intressant som tusan: Något som nästan känns skrämmande och hotande får ett stort genomslag, börjar existera ”på riktigt”, som politikerna säger, några år senare upphör såväl hotet som termen. Bloggen får ibland spanarkaraktär, och inte mig emot. Det blir nog mer snabba blickar in i spåkulan.