Varför säger ingen "han är (längre, dummare klyftigare) än jag är"?

I dag ska Sbråk handla om det tjatigt trista ”större än jag/mig”. Jag hör till dem som säger fel, enligt dem som korrigerar mig. Vad anser då de stora proffselefanterna? Just de brukar höra till vad som bloggen lite vårdslöst kan kalla ”språkfolket”. Den nonchalansen kommer sig av att jag, i och för sig mindre vetande, inte håller med elefanterna. Kanske är det ett barnsligt presidentbeteende (en särskild president avses): ”de som inte är med mig är mot mig”.

Dagens stora elefant är språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson. I en GP-krönika (september 2025) inleder han med en av de eviga och stora stötestenarna: före/innan. Men just i dag var frågan en annan. Minns jag rätt har han skrivit tidigare om den, kanske flera gånger. Nu är rätt tillfälle att åter hänvisa till honom: krönikan fortsätter med större-än-problematiken.

Han skriver att många förr ”fick lära sig att det heter 'längre än jag' eftersom det är en förkortning av 'längre än jag är'. Så sa fröken; ingen av oss frågade varför”. Utan att falla offer för självbeundran (mja, kanske lite) måste jag inflika att jag alltid undrat vem som NÅNSIN har sagt ut det som anses vara det korrekta, hela ”han är större än jag är”. Professorn förklarar att 

Robert och Harold
 Wadlow, Wikipedia

”än” kan vara såväl konjunktion som preposition. Och hör på det här: I en del fall föredrar vi (alla?) att använda än som preposition, till exempel i meningen ”Olle är längre än sin bror”. Detta är knappast en förkortning av ”än sin bror är”. Alternativet ”än hans bror (är)” leder tankarna till någon annans bror.

Somliga väljer det ena, andra det andra! L-G A: ”Det klokaste är att låta kartan (grammatiken) spegla verkligheten (språkbruket) och säga att än kan vara både preposition och konjunktion”. Han kallar det ”missriktat pedagogiskt nit att påstå att än jag är det enda grammatiskt korrekta alternativet”. Och tillägger att det inte är konstigt ”att två alternativ båda är korrekta”. Krönikan utmynnar i:

det finns tusentals regler i språket som vi följer varje dag utan att fundera på saken. Vi behöver inte hitta på nya. Det riskerar bara att öka den språkliga osäkerheten.

Det är här man vill lägga in ett litet veto som gäller de ”tusentals regler” en modersmålstalande svensk följer. Det som i dag i lika

hög grad ökar den språkliga osäkerheten är de tusentals regler vi INTE följer.