Här var det såväl snösmockor som ett jädrans gap!

Snösmockan (se gårdagens inlägg) har slagit till. En del tycker att det är snyggt och uppfriskande, men sbråkmakaren känner sig mer på sin mammas gata om hon får stanna inomhus och ägna sig åt
allmänt språkgnöl om den urtråkiga nutida svenskan.

Det är allom (en gammal dativ, se där!) bekant att man kan falla i gropar man gräver åt andra. Jag lyssnar och lär: det där ska jag aaaldrig nånsin säga, tänker jag när jag hör hur vännerna åkt dit. Det går sisådär, man är som sagt anfrätt av sin tids fulbabbel.

Så talade exempelvis NN häromdagen om ”gapet” mellan vad-det-nu-var och vad-det-nu-var. Det kan också möjligen ha handlat om generationsgapet eller nåt annat gap. Det har brukat heta "klyfta" på svenska och borde skrivas in i språklagen. Men ”gap” har däremot tagits upp i SAOL fr o m 2015 med den bildliga betydelsen ”stor skillnad”.

I gapet mellan vinter och vår slår snösmockan plötsligt till på balkongen

I föregående ordlistor från Svenska Akademien betydde gap bara gap. Men det engelska ordet ”gap” förstår ni, gott folk, betyder ”stor skillnad, klyfta” och liknande.

Vill gärna upprepa förslaget till den svenska språkvården och dem som har hand om’et: slå ihop engelska och svenska ordlistor helt, för fasiken!
Det är bättre än nuvarande halvmesyrer.