Åter till McLuhan som han skriver om i sin bok The Shallows (2011). Denne resonerade kring vad som händer så fort ett nytt medium – radio och tv, t ex – får genomslag. Det bär med sig ett särskilt innehåll som folk i förstone blir glada över att ta del av. Ja, inte alla, somliga skeptiker håller fast vid ”det gamla” och förutspår att det nya mediet kommer att innebära fördumning av folk (lite som jag brukar tänka).
Förespråkarna säger att allt kommer att bli jättebra, vi kommer att få ta del av SÅ MYCKET. Och vi kommer att ha kontroll över det nya mediet. Hur många gånger har man inte hört att tekniken ska tjäna oss, inte tvärtom?
Men nu kommer Carrs tolkning av McLuhan och jag översätter lite fritt: ”I det långa loppet kommer mediets innehåll att spela mindre roll än den påverkan mediet självt kommer att ha angående hur vi tänker och handlar”.
Som äldre kan man se bakåt: vad hände när tv-n kom in i hemmen? En sån här tillbakablick är naturligtvis välkänd för sbråkmakarens jämnåriga, men jag tänker ändå citera min mor som en gång, det kan ha varit på 90-talet, sa att ”allt var roligare innan tv-n kom”. Dessförinnan kunde man inte sakna något man inte hade.Inte för att vårt hem sjöd av kulturella eller intellektuella samtal, men ändå. Min mor beskrev hur umgängeslivet snabbt ändrades: från att försiggå runt ett bord till att alla satt bredvid varandra som i en biosalong med huvud och uppmärksamhet vänd mot en skärm. I hemmen fylldes tv-kannan före sändningarna så man slapp resa sig för att koka kaffe mitt i programmet.
* Såväl Carr som McLuhan figurerade förresten i bloggen 26 juni
