Hur ska vi ha det? Byta svenskan mot engelska och/eller bilder?

Apropå gårdagens I’m all over the place! Jag skriver som bekant ibland ner exempel på de tusentals engelska inskott som andra (eller jag själv för den delen) kan få till. Det som nu följer är en sån där typiskt beng (bäng?) variant. En kvinna berättade om något som var lite jobbigt för henne mentalt och hon sa: ”Nu är jag lite touchy”.

Det här är mycket konstigt. Sammanhanget minns jag inte, men har för mig att hon mycket väl kunnat välja ord som ”rörd” eller ”känslosam” i situationen i fråga. Vad är det som gör att man i ett dylikt läge tar till ett annat språk? Känns det bättre att på nåt vänster ”distansera” sig eftersom det man berättar går en för nära, eller hur ska man se saken? Men man har ju kunnat prata förr utan att blanda in engelska!?

Det här påminner om det ökande användandet av citationstecken i tal. Egentligen syns de förstås inte när man pratar och det är därför folk gör den där fåniga gesten med händerna. Enligt undertecknad lyckas de bäst som med en glidning på rösten gör att en lyssnare uppfattar de ”talade” citationstecknen.

Det är en konst som bör utvecklas! Hellre än att börja babbla engelska eller vifta. Men det är ju jag som tycker så. Inte så många andra efter vad man kan se omkring sig bland människorna. Och om man nu ändå är inne på vad som blandas in i språket. Från en stor affärskedja kom i e-posten ett meddelande (uppenbarligen kan figurerna inte överföras, men de klyftigare av läsarna kommer nog att fatta galoppen):

Snart kommer och lägger under .

Jag brukar inte vara bra på gåtor, men tydde slutligen detta kluriga meddelande till ”snart kommer tomten och lägger klappar under granen”. Säga vad man vill, men tappad bakom en folkvagn är man inte!


😱 (och det var en bild av mina känslor just nu...)