”Han har vant sig vid
volatiliteten”, stod det i bladet. Ett okänt ord för mig, men det var även
kryptoinvesterare, som artikeln visade sig handla om.
 |
| Domenico Mudogno, Wikipedia |
Fast förresten: krypto? Nu ringer några klockor. I SAOB förklaras förleden krypto- så här: ”hemlig, lönnlig, fördold, förborgad”. Och visst har många av oss förr i tiden hört sådant som kryptofascist, kryptoanarkist, kryptogay – ord yttrade av människor med starka åsikter om andra. Och den här användbara (?) förleden är f ö släkt med krypta. Inte så förvånande när man vet det.
Så kryptoinvestering får vara, ska här investeras ska det inte ske i lönn! Nåväl, skakar man runt lite på ens huvud som har en mängd data i sig – fast osorterad – ringer det även minnesklockor av ”volatiliteten”. Det inte bara klingar, det sjunger. En gammal låt från 50-talet seglar upp ur det fördolda: ”Nel blu dipinto di blu”, sjungen av Domenico Mudogno (1928-1994). Mest kallades den ”Volare” (efter refrängen) ett ord som betyder ”flyga” på italienska (latin, och därmed säkert några till).
SAOB beskriver ”Volatilitet” som ”egenskapen att vara volatil (flyktig l. obeständig l. instabil; särsk. dels om (kemiskt) ämne o. d.: som (lätt) avdunstar l. förångas.” Det är som att beskriva den värld vi kommit att leva i.
