Högt & lågt, engelskt & svenskt på B: beef, bye west & bevisribba

Tänker först undanta svenskar som lever sina liv på den internationella scenen och i intervjuer pratar ungefär så här: ”Well, jag gick ut in the morning och of course I brought hunden”. Men förutom dessa (vanligen unga kvinnor med vissa utseenden) händer det ofta att journalister säger ett ord eller begrepp på engelska och genast, nästan simultant, översätter till svenska. De verkar inte ens märka det.

Lite roligt var det då med programledaren som gjorde tvärtom: ”Ska vi slå vad – eller betta”? Som lyssnare tänker jag ibland: Jamen bestäm dig för svenska ELLER engelska, inte detta fucking mellanting!

 
 

Bild: Eiliv Aceron, Unsplash

I samma program sa en representant för den växande ”yrkesgruppen” bisittare: ”.. om han nu ligger nåt slags beef med…” Va? Ja, så tänkte jag: Va? I meningen därpå förtydligade han om någon som ”ligger med beef med” någon annan. Jag slog upp bisittaren i fråga, han är bl a författare, och sen slog jag upp ”ligga beef”.

Det var inte lätt. En träff på Urban dictionary noterar engelsk (mest nordamerikansk) slang, ”lay beef” (som tydligen betyder ”fisa”). Däremot betyder ”have beef” sådant som ”vara oense, osams”, så bisittaren borde sagt ”ha beef”. Alltså: Om vi ska få allas olika tolkning av inte bara engelska i sig utan även slangvarianter som sen halvöversätts till svenska, då är vi bye west (gammal svensk slang, googla gärna Sjömanstermer, Sjöfartsverket, för översättning).

När vi ändå håller på med ord på b: något som kommer och går är ”bevisribba”. Förhållandevis lätt att begripa, men ordet finns inte i någon ordbok och ej heller i ”Juridisk ordlista” hos Sveriges domstolar. Men föralldel, så här kan man göra med språket och ibland blir det bra, ibland inte.