Men trots detta är man ändå och även bra på att chilla och carpa,
det bör framhållas. En kompis föreslog ett biobesök och eftersom dagen ändå var
vikt åt att chilla drog sig undertecknad ut ur sitt bo. Väl på biografen pekade kompisen på några plakat där
fördelar med att gå på bio stod uppräknade: Avkoppling, nya perspektiv och allt det
nu var. Men där stod också att biogåendet var ett sätt att ”carpa” på. Vi gissade på detta okända och nya ords innehåll och visst gissade vi rätt! Men särskilt nytt var det inte.
I en tidning som handlar
nästan uteslutande om språk, främst det svenska, fanns en förklaring till ordet redan 2013, vilket är länge sen i dessa snabba tider. Jag citerar:
Latinets carpe diem, ’fånga dagen’, har
gett upphov till det svenska verbet carpa, ’ta till vara på, passa
på, njuta av’. ”Klev upp tidigt imorse för att carpa dagen på bildmuseet”,
skriver en bloggare. Verbet används ofta i sammansättningar. På mikrobloggen Twitter
skriver en användare ”Här sitter jag och hammockcarpar sommaren i sovtröja”,
och en annan ”Och här sitter jag och ensamcarpar i baren”.
 |
| Ett par nygifta chillar, carpar och glor i mobilen |
Så långt denna språktidning vars rykte är bättre än
några av oss (någon, kanske…) anser att det borde vara. Den där förklaringen luktar ordboksbeskrivning
lång väg och kan få en att tro att ordet är rejält etablerat. Bäst
att slå i lexikonen. Ett bra ställe är där SAOB, SAOL och SO gifter sig, som
det skulle heta om man talade om smaker i matrecept.
Förresten, vadå "det svenska verbet carpa"? Dessutom heter det inte"ta tillvara på". Aja baja, språktidning.
Mer chilla och carpa i morgon, även om det är denna dag som i dag är som brukar carpas.
