Rik på år, erfarenhet och kunskap? "Årsrik” blir nog ingen succé

 Här är två rubriker samt ett kort utdrag ur en text:

Vi måste sluta se våra årsrika som en belastning för samhället/ Årsrika människor bör bidra till att förändra bild av äldre/… och både unga och årsrika har kunnat mötas… 

Försöker snoka fram ursprunget till ”årsrika” och hittar från ett almedalsseminarium förra året: "Barbro Westerholm berättade om ordet ”årsrik” som hon under tiden som ordförande i SPF fick patent på att marknadsföra av upphovsmakaren och SPFaren Peo Magnusson."

Då hade ordet presenterats ett par år innan. Det är intressant att se hur B W resonerar vidare i den text som just citerats. I ett försök att få in ordet i SAOL blir det nobben. Hon ställer det mot ett annat ord som accepterats för ordlistan: ”direktare”. Och när man läser vad en direktare är måste man hålla med om hennes förvåning. Här är inlägget: https://www.senioren.se/nyheter/unga-och-aldre-gor-gemensam-sak/

Årsring på årsring på årsring - vem bryr sig?

Trots den goda avsikten är nog ordet chanslöst. Byta ”gammal” eller ”äldre” mot ”årsrik” ändrar inget. Alla vet att det handlar om gamla människor som gjort sitt. Sverige har sedan länge, mer än andra länder kanske, varit besatt av Det Ungdomliga. Och det är inte ungdomens fel, den är fostrad i ett land där äldre springer benen av sig (så gott de nu kan) för att verka ungdomliga i utseende, hänga med i teknik och, fasa: anamma mode- och dagsländespråk.


Om nu den äldre ska kallas ”årsrik” så bör väl den unge heta ”årfattig”. Det hörs direkt vilken jord det kommer att falla i. Rent språkligt undrade jag över varför s-et i ”årsrik” låter okej, medan ”årsfattig” låter fel. Antar ett ens språköra inte vill ha ett dubbel-r i ”årrik”.