Ett av de ålderdomliga ord som åsyftades i går var ”tillönskan”. Var i h-e kom det ifrån plötsligt? undrade undertecknad som mest sett det på gratulations- och julkort samt dito adresser/etiketter för julklappar.
 |
| På etiketten t v står "God Jul tillönskar...", på den t h "...önskas...från..." |
Under lång tid redan har det känts som ett oskick att avsluta brev och mejl med frasen ”Med vänlig hälsning” eller, värre, MVH. Uppenbarligen är senare generationer (samt vissa överlöpare bland ens jämnåriga) förtjusta i detta enhetliga sätt att skriva ”hej då” på, men jag förblir kallsinnig.
”Hälsningar NN” är enligt sbråkmakarens kärva åsikt ett perfekt sätt att avsluta brev på.
Vill man dra på med ”många, kära” eller ”hjärtliga hälsningar” må det vara hänt, liksom en massa andra, egna, formuleringar. Men de kliniska och opersonliga ”Med vänlig hälsning” och MVH får andra stå för.
I ett mejl från ett försäkringsbolag nyligen avslutades meddelandet med: ”Med tillönskan om en trevlig dag!” OCH ”Med vänlig hälsning”. Så fort man uppmärksammar en sak, "tillönskan", i detta fall, så ser man plötsligt hur utbredd företeelsen är. I morgon ska bloggens läsare få se på fler tillönskningar av olika slag.
