Det är trist när ens världsbild går sönder. Och då pysslar man ändå inte med de större frågorna om krig och fred utan sitter och petar i bokstäver och ordsammanställningar. Andra tycker förstås att man inte rör sig ”framåt”, men att få på moppe för att inte vara anpasslig har aldrig känts störande.
 |
| Bild Wikipedia |
Häromdagen gick det så långt att jag nästan slogs för Jussi Björling, en person jag inte haft mer att göra med än att gilla hans sång i ”Till havs”. Ett radioprogram tog upp en ny föreställning om honom, där en av de medverkande bl a beskrev Jussi B som en ”hustler”* i ungdomen, och att denne dessutom ”var som en vanlig dude”*.
Utöver detta återgav man lite menande att sångaren redan av sin samtid och i något sammanhang kallats ”horkarl” och denna benämning återkom ett par gånger. Jussi B hade uppenbarligen i 20-årsåldern fått två barn med två olika kvinnor (jag tror man sa: ”gjort två kvinnor med barn”) – därav epitetet ”horkarl”.
Nej, det är inte enbart språkklyverier som sysselsätter mig, det är det även annat som gör: domen som fälls om den döde, bl a. I själva verket är det mer och mer besvärande att höra vår egen samtid bedöma och döma andra tiders människor efter våra måttstockar – som ju bildats oppanpå dem som levt före oss.
Utöver detta återgav man lite menande att sångaren redan av sin samtid och i något sammanhang kallats ”horkarl” och denna benämning återkom ett par gånger. Jussi B hade uppenbarligen i 20-årsåldern fått två barn med två olika kvinnor (jag tror man sa: ”gjort två kvinnor med barn”) – därav epitetet ”horkarl”.
Nej, det är inte enbart språkklyverier som sysselsätter mig, det är det även annat som gör: domen som fälls om den döde, bl a. I själva verket är det mer och mer besvärande att höra vår egen samtid bedöma och döma andra tiders människor efter våra måttstockar – som ju bildats oppanpå dem som levt före oss.
