Ibland är företeelser för konstiga för att kunna fångas i en rubrik

Listan över bloggämnen är lång nu, men så är det också dagen efter en uppmärksammad lista, den dag då kulturkanonen small. Och man själv small av, kan tilläggas. Projektet är något av det underligaste som skett inom den s k kultursfären på år och dar, det sticker verkligen ut! De sista orden där var, förstår en van läsare, ironi. ”Sticka ut” är en av tusentals styggelser som tagits upp på denna plats tidigare. Och snart dras upp igen ur det språklödder till utarmat modersmål vi får hålla till godo med.

Mitt i detta en kanon! Det ska icke bli långpratat om denna anomali, som många ger blanka fanken i, särskilt en rad s k kulturmänniskor – givetvis. De är kanske de första att förstå det meningslösa med så stort rabalder och mycket väsen för ingenting. Trots det satt undertecknad klistrad vid pressträffen och skälen var inte helt renhjärtade. Inte heller är känslan av vrede/

avsky mot kanonprojektet så himla jättestor heller, så egentligen finns inte mycket att säga. Jo, en sak: Nån av de klyftiga som tillfrågades sa att han kände sig nöjd med de hundra förslagen på listan och att han antagligen skulle ha varit nöjd med hundra helt andra också!

Ytterligare en klok person (som f ö undervisar på lärarhögskolan) sa att skolan är viktigare än det mesta på listan. Och i skolan svenskämnet särskilt. Det hon då förmodligen menar är att svenska språket är grunden för alla andra skolämnen samt grunden till den tanke-, yrkes- och individvärld var och en bygger åt sig. Skolan är viktigast av allt samt att barn inte ska hindras av låga betyg vid låg ålder utan ha fler chanser. Jo, en sak till. Under direktsändningen rullade en textremsa där det stod:

Den ständige sekreteraren Mats Malm deklarerade tidigt att Svenska akademien inte ville inte vara delaktiga i projektet

Min invärtes, och ännu delvis fungerande, korrekturläsare sa att Akademien skrivs med stort A, och att man glömt korrigera ”inte ville inte vara”. Dessutom är nämnda akademi ett entalsord (som innefattar ett flertal personer) och därför heter det ”S A ville inte vara delaktig…”. Det brukar folk i allmänhet strunta i numera, men på självaste kulturkanondagen kunde väl språket ha putsats på, när det ändå ska vara så flådigt. I vilket fall som helst var SAOB, bra verktyg för alla, ett av förslagen på kulturkanonlistan.

Frukten av ens möda: Bananer och jordgubbar fortsätter bråka

Ställer man frågor på nätet ramlar man givetvis över allehanda bi- och restprodukter. Senast gäller det bloggens efterforskningar angående vad som räknas som frukt respektive bär. På webbplatsen/diskussionsforumet Reddit (med säte i Kalifornien) visade sig en annan mänsklig varelse ha ställt frågan ”Hur kan en banan vara ett bär men inte en jordgubbe?” Forumet är översatt från engelska och originalet löd: ”How is a banana a berry and a strawberry not?”

Frågan låg under en särskild rubrik: ”Förklara som om jag vore fem” (original: ”Explain like I am five”). Det är en bussig rubrik som man skulle ha nytta av många gånger om dan. Och den blev genast aktuell för undertecknad som inte på egen hand kan räkna ut vad det är för fel på den svenska meningen ”Hur kan en banan vara ett bär men inte en jordgubbe?”

Vad är den grammatiska förklaringen till vad som är knas med den? Man har lärt sig begrepp utantill såsom (exempelvis) ”satsförkortning”, men är detta en sådan? Visst förstår de flesta svensktalande innebörden i meningen (även jag…), men vad gör den konstig? Man måste gå till botten med saken.

Frågade en representant för den mer språkkunniga omgivningen, informanten A, som genast ropade till: ”Satsförkortning, nejnej, det är bara en klantigt formulerad mening!” Och fortsatte: ”Det är ju enkelt, flytta bara på inte: Hur kan en banan vara ett bär, men en jordgubbe inte?” Nu låter den inte så vidare värst ändå, men betonar man inte är saken är biff.

Anledningen till språkdebaclet kan vara intressant: Förmodligen är denna amerikanska webbplats översatt av ett AI-program som ”vet” att formuleringen ”how is a banana etc…” inte kan översättas med ”hur är en banan o s v...” utan måste skrivas som ”hur kan en banan vara…”. Jahapp, sen går det ändå fel. Om valet av ”men” istället för ”och” har med det hela att göra vet jag inte. Däremot står klart att om denna AI i just detta fall ägnat sig åt vad som vanligen går fel, nämligen direktöversättning, så hade meningen, just i detta fall,  blivit rätt”.

Det här väcker tankar som knappt går att tänka färdigt kring. Liksom.

Är man på ett bra ställe eller mår man finfint i största allmänhet?

Det finns ännu översättare som klarar av en bra svenska, en sån som det blir intressant att se hur AI ska få till inom den närmsta tiden. I och för sig kommer språket att ständigt knådas om, och framtidens människor tala på ett sätt som inte går att föreställa sig i dag.

Bloggen har tagit upp de löjliga direktöversättningarna av ”I’m in a good place now” och ”I know where you’re coming from”. Dessa har då låtit: ”Jag är på en bra plats nu” samt ”Jag vet varifrån du kommer”. Naturligtvis kan de också vara relevanta: i första exemplet kanske någon är på en bra/trevlig plats. Vi kan gissa på en äng i Alperna, en liten by i Anderna, under en palm i Långtbortistan.

I de flesta fall bör den första meningen översättas med ”Jag mår bra nu” eller ”Jag har det toppen nu”. Eller liknande. I det andra fallet ”jag vet varifrån du kommer”, och med sammanhanget tydligt i en film eller vad det nu var, hade en översättare valt det påfallande enkla och korrekta: ”Jag vet hur det är”.

Tro på mej (jag är tjej*) – det kommer att vara MYCKET svårt att förstå vad som meddelas en framöver, från såväl medier som resten av mänskligheten, även den svenska delen. En tröst är att alla kommer att få det lika svårt. De flesta språk (i alla fall många) påverkas på liknande sätt av engelska, mest den amerikanska varianten.

I min dunkla kammare funderar jag ibland på alla möjliga språkkollisioner. Om låt oss säga tyskan drabbas på liknande vis, kommer ”I know where you’re coming from” att heta ”Ich weiss wo du herkommst”, vilket betyder ”jag vet varifrån du kommer”. Vid tillfälle ska jag försöka hitta nån modern tysk och fråga den om det förutom att man säger sig veta varifrån nån kommer också kan betyda ”Jag vet hur det är” alt ”jag vet hur du har det”.


*Ur en låt som sjöngs av den kvittrande Gunwer Bergqvist (född 1932) i en Knäppupprevy (1960–61) och börjar med ett spralligt utrop: ”Livet är stenkul, tro på mej jag är tjej”. Frasen sitter i ens i huvud, vare sig man vill eller ej. Tro på mej, jag är tjej.