 |
| Valet av bild kommer att få sin förklaring i morgon. Foto: Ben Wicks, Unsplash |
Informanten I sa häromdagen till sin äkta hälft: ”Kan vi inte låta bli att nämna Trump under en endaste dag?” Det är lättare sagt än gjort. Och många har sagt sig strunta i kanonlistan, jag själv, bl a. Och ändå babblar folk (liksom man själv) som attan om den. Här kommer genast en egen kommentar om den kulturkanon jag i förra inlägget påstod inte fanns mycket att säga om. I sanningens namn handlar det inte om kanonen i sig, utan vissa ord av typen politruksnack som känns störande för en gamling.
Mängder av politiker (och andra i upphöjda positioner) börjar för många meningar med ”givet”. Med liknande frenesi talades på kanondagen om ”inkludera/exkludera” (verb) och ”inkludering/exkludering” (substantiv). Avsikten är nog god, ändå kryper de in under skinnet som kletiga välgörenhetsord. Äldre kan minnas barndomens berättelser om välklädda och välbeställda damer som gick runt med fyllda matkorgar till Di Fattige. På julafton.
De moderna godhetsglosorna framkallar samma känsla av obehag. "Inkludera" betyder (SAOL) ”inberäkna, inbegripa, räkna med”. Den snabbare SO ger exempel av den nygoda sorten: ”hon inkluderar honom i sin vänkrets”, men även det ekonomiska språk där de två orden ofta varit centrala: ”priset inkluderar rum och frukost”. SAOB ger innebörd liknande SAOL:s, ”innefatta; inbegripa; medräkna”. Artikeln om ”inkludera” publiceras 1933, exempelmeningarna är påfallande få och har inte börjat omfatta (inkludera?) den mänskliga välviljan ännu.
”Exkludera”, med samma latinska ursprung som motsatsordet ”inkludera”, får i SAOL och SAOB betydelsen ”utesluta” (SAOB ger även ”utestänga”). Ett annat svenskt ord är ”utelämna”. SO:s exempel på innebörd lyser av den politiska nutiden: ”(formellt) tvångsmässigt avlägsna viss grupp”. Vi har massor av gamla synonymer som kan användas för att variera sitt språk. ”Utesluta” och ”utestänga” säger väl precis vad det är fråga om? För ”inkludera” funkar ”räkna med/in” och varför inte begrepp som ”ta med” och ”inbegripa”?
Kulturministern begagnade sig av ett eget ord under kanonpressträffen: i stället för substantivet ”inkludering” använde hon ”inklusion”. Detta är i sig inte inkluderat (förlåt…) i någon av de tre stora ordböckerna, men Wikipedia förklarar ordet så här: ”Inklusion är inom matematiken relationen ⊆ på mängden av delmängder till en given mängd”.
Med rötter i inte ett annat land men en annan tid, tycks det allt svårare att ha invändningar mot språkbruket utan att stoppas in i ett felaktigt fack. Det är som Orwells böcker fast med en ytterligare vridning.
