Ja, förresten, parentesen nyss beskriver en bra idé. Från och med i dag införs kommentaren ”fuling” efter vissa ord som används, d v s det slags ord som undertecknad anser vara av invasivt slag och har negativ inverkan på den språkliga mångfalden (kanske redan en fuling: man kan säga variation!). Ibland gäller det engelska, men det kan även handla om begrepp av floskelkaraktär. Använd fantasin, man kan f ö inte missa dem!
Ett ord som jag vill gå efter (fuling, snott av ”go after”, som betyder ”jaga, förfölja” m m) är det våldsamt använda ”take”. Det kan väl hända att man är fördomsfull eller nåt, men det är speciellt trist att kulturjournalistiken faller i farstun för ett utländskt begrepp som bara betyder ”tolkning, variant av, syn på”.
Här den senaste meningen i genren: ”Deras take på Kapitalet…”. Det rör sig om Karl Marx Das Kapital, i dagarna spelad som dansteater på Dramaten. Min take på det hela är bl a att ord som take ogenerat kommit att användas i svenska kontexter (fuling, ”sammanhang” går bra).
När vi ändå befinner oss på kulturell mark, varför i faderuttan sägs författare i dag skriva FRAM händelser, situationer, skeenden? Vad gjorde de förr? I vilken riktning skrev de? Man undrar. Här är mer från den kulturella medievärlden, ett par citat, alltså: ”Han skriver fram en författare som skriver ut sig själv ur litteraturen”. Ålrajt, här skriver han (tror det handlade om Krasznahorkai) även UT UR, man tackar för variationen! Om samme författare sas också att ”han skriver fram änglar”.
Gissa vad jag gör. Jo, skriver fram viss irritation angående ett modersmål i upplösning.
PS I rubriken finns en titel till en 40-talslåt, oftast sjungen av Edvard Persson
