Svensk adjektivböjning är ännu inte solklar för AI-hjälpredan

Nu rör sig bloggen – med luftig lätthet – från den avklädda modevärlden, till den ofta lika dåligt klädda språkvärlden. Dagens område är vädret, de två första exemplen kommer från väderleksrapporter. I den första sa en tv-meteorolog att något ”indikerade på” vad-det-nu-var. Med fermitet vill man påstå att det antingen heter ”indikerar”, utan preposition, eller ”tyder på”, som är en typisk idiomatisk fras, like it or not, som svensken säger!

Det andra exemplet kommer från väderleksrapporten i P1, där meteorologen sa att, vid någon tidpunkt, ”solen kan visar sig”. Så lätt hänt att råka säga fel, säger någon. Javisst, säger även jag, men detta fel är inte lätt hänt, fast numera ofta gjort. Informanten AC påpekade just det här för länge sen: ”varför använder så många presensform för verb efter hjälpverb? När det ska vara infinitiv”? En ganska anonym sajt skriver så här om saken:

Efter hjälpverbet så står alltid det "vanliga" verbet i naken form. Det saknar ändelse. Man kallar denna form infinitiv. Infinitiv står också tillsammans med ordet att. Man säger att ordet "att" är ett infinitivmärke.

Just i dag struntar vi i infinitivmärket att, det gör redan så många utbildade och bildade, vilket innebär att denna brist inte längre är möjlig att åtgärda. Som en liten AI-knorr (det kommer att finnas många framåt…) kan nämnas att den artificiella intelligensen kanske hittar samma Googleträffar som Sbråkmakaren. I frågan om verbform efter hjälpverb ger AI-översikten följande beskrivning:

Efter hjälpverb i svenskan står alltid huvudverbet i infinitiv (grundform), inte presens. Hjälpverbet böjs i tid (t.ex. presens: kan, ska, vill, måste eller preteritum: kunde, skulle, ville, måste), medan huvudverbet behåller sin "naken" grundform utan ändelser, ibland med "att" som infinitivmärke

Här finner vi två skojigheter: 1) AI måste lära sig kongruens, det heter ”sin nakna grundform”. 2) ”Naken form" är ett begrepp man sällan ser i grammatiska texter, men här var den. I två! Lustigt nog anknyter detta bakåt, till gårdagens inlägg om ”casual nakenhet”. Fast ändå inte. Men casual kan det kallas.

Gåta: Dagens feminister klär sig ofta som gårdagens sexobjekt

Så här kan det också bli: i går handlade rubriken om det som är på väg att bli dagens text. Allt började med att en skådespelare häromdagen påstod sig vara ”ganska casual kring nakenhet”, varvid jag lite skämtsamt skrev ner ordet casualkausualitet. Men så roligt är det inte, för jag vet knappt vad jag menar. 

Hon t h är klädd för kalas. Bild Lena Fedorov, Unsplash 

Det har dock med orsak och verkan att göra: ”Om kausalitet råder mellan två fenomen, kallas det ena orsak och det andra verkan” (upplyser Wikipedia). Utan att dra in Aristoteles och Kant ska några iakttagelser presenteras. Så länge man kan minnas verkar filmer, bilder, konserter m m sälja bättre om det finns mer eller mindre nakna brudar med.

Det är en gammal iakttagelse. För länge sedan, i ens ungdom, sas det att kvinnor utgjorde  sexobjekt i alla möjliga sammanhang. Nu styr flickor och kvinnor ut sig så att de ser ut som ännu tydligare sexobjekt, men de hävdar med kraftfull stämma att så inte är fallet. De bestämmer själva, säger de. Och tillägger ofta att de är feminister.

Man kan väl få bli förvånad? Som Sbråkläsare vet har ibland inläggen kommenterat popartister som uppträder i trosor och dansar runt i pornografiska koreografier. Det måste alla ha sett, eller har jag hittat på det? En koll på senare tids modevärld visar att trosklädseln även hör till det chica och fashionabla.

De här tankarna kom till av ordet ”flasha”,

som bl a betyder ”blotta sig”. Och så av skådespelaren med en casual nakenhet. Mig

är bekant att även männen är på god väg in i sexojektsvärlden. Men för alla kön verkar casual nakenhet bara finnas hos dem som

inte är särskilt gamla samt har vissa utseenden,

både vad gäller plyte och kropp.

Många unga flickor plågas av "förebilderna", och det talas om det hela tiden. Inget kommer att ändras, för människans hjärna är så "casual" att det stänker om det. Läs: Pengar styr.

I slutet av dagen vinner kausal nakenhet i mode och annorstädes

En gammal klagande mänska kan ibland (sällan) bli väldigt upplyft av klartänkt ungdom.

Efter att för femtionde gången ha irriterats av uttrycket ”i slutet av dan” (yttrat av något slags influerare), googlade jag frasen och fick, tack och lov, upp en text i Ergo. Det är en tidning som enligt uppgift bevakar Uppsalastudenternas intressen. Artikeln var inte purfärsk, den skrevs 2020, och inledningen lyder:

Utveckling av språket i all ära, men ibland går det lite väl fort. Det är en sak att slänga in lite etablerade anglicismer här och där eller riktiga engelska ord och fraser (ibland saknas ju faktiskt en bra svensk motsvarighet), men ofta blir det bara fult eller rakt av fel. Vi har listat några halvdana översättningar och felanvändningar av engelska uttryck som vi stör oss på.

Nummer ett på den listan är alltså just det där med ”i slutet av dagen”. Här överlåts åter åt de Uppsalastudenter som imponerade med Ergos text:

En kvantitativ språkanalys av årets Paradise hotel har visat att “i slutet av dagen” är ett av de mest förekommande uttrycken. Det låter som den svenska klarspråksversionen av boken “The remains of the day”, men är i själva verket bara en usel tolkning av “at the end of the day” som engelskspråkiga använder sig av som avrundning inför en sensmoral eller slutsats. Det finns utmärkta uttryck med samma innebörd på svenska – “när allt kommer omkring” eller varför inte det beprövade “till syvende och sist”?

Egentligen skulle dagens Sbråkepistel ha haft ett vrålfeministiskt anslag, men det får vänta tills det går att formulera sig utan att ilska spränger sönder en. Det gäller förrgårstextens ”casual nakenhet” som frambringade en och annan tanke hos en som varit med länge.


PS Förbryllens ej av rubriken, förklaring kommer, vid någon dags slut

Svenska ordbrukare borde förkasta "spela ner" och "dubbla ner"

Att använda eller översätta engelska partikelverb är inget lyckat tilltag. Detta slags fraser är oftast starkt idiomatiska och låter fel på andra språk. Prepositioner och adverb, småord kallade ibland, kan ge märkliga intryck, liksom för all del även knasiga direktöversättningar av verben.

En mycket använd variant nu för tiden är att man ”spelar ner” betydelser, uttalanden, händelser etc. Engelskan har förstås ”play down”, men vår bästa motsvarighet är ”tona ner”. Man kan säkert även säga ”dämpa” eller andra begrepp/fraser som innebär att något mildras.

Av alla ordchocker man drabbas av dagligen hörde ”triple down” till de grövre. En infödd svensk använde just de orden och det ledde till ett väldigt letande. På Reddit fanns en som haft problem med vad hans kompis sagt: ”dubbla ner” något. Originalet var förstås ”double down”. En användare svarade: "Dubbla ner är en fras som kommer från spel. Det hänvisar till att ha ett befintligt spel och sedan öka beloppet på det spelet”. 

Ytterligare en sa: ”Och som en metafor, när människor fortsätter ett visst argument eller en viss handling istället för att backa eller ändra kurs, kallas det för doubling down". Av ”triple down” hittar man vid en hastig titt enbart ett svar i det som kallas AI-översikt:

Triple down (trippelned) betyder att stärka sitt engagemang eller satsning ännu mer på något, ofta efter att ha varit osäker eller fått motstånd, likt hur man dubblar sin insats i kortspel och nu tripplar den – det finns ingen exakt svensk översättning, men uttryck som "ta ännu starkare ställning" eller "satsa ännu hårdare" fångar innebörden, enligt Språktidningen.

AI-översiktens försök till svensk översättning, ”trippelned” är inget man vill ska accepteras av svenska ordbrukare. De andra förslagen låter mycket bättre. Och så kan man påminna om att tredubbla, fyrdubbla, femdubbla o s v bör heta trefaldiga, fyrfaldiga, femfaldiga. Om nu rätt får vara rätt.

Batch, flash, casual: själv framlever man sina dagar i en pilsnerfilm

Gårdagens glosa var ”batch”, och här kommer (som vanligt) mer om det ord som är på väg in i svenska ordböcker. Att det står på en varas etikett är inget vi direkt behöver bry oss om, utom när en producent kan behöva veta ett ”batch”-nummer p g a ett salmonellautbrott. Eller nåt.

Det exempel som användes igår, det jag hörde nån matlagare säga till en annan var: ”Fick du då slänga hela batchen”? Där skulle inte vanliga dödliga säga ”parti”, eftersom det säkert gällde en deg eller maträtt som gått åt skogen. Vi har alla varit med om att tvingas slänga hela batchen, men vi har utbrustit något annat (än så länge..).

Personligen kanske jag säger (ilsket): ”Så jag fick slänga hela skiten!” Berättar jag det för någon som inte är familjemedlem eller kompis skulle meningen låta: ”Jag var tvungen att slänga hela degen”, eller: ”Jag fick slänga ALLT”. Vägra säga ”batch”, det är mitt råd inför julen när många batchar kan pajas. Pajen, t ex (nej, ska sluta med pilsnerfilmshumorn…)

Ett likalydande ord fick den journalist till som sa: ”Kommunistpartiet flashar korten”. Det där flasha (skulle på svenska skrivas med sch) tycks användbart om allt man visar/visar upp. Det kan tydligen gälla kortspel men även – om man spelar klädpoker – att man flashar delar av sin kropp: ett populärt nutida beteende. Eller, ett annat populärt beteende, ”visar upp” sina nya skor, sin nya LV-väska etc.

Apropå ”flashar” berättade en skådespelare häromdan om en pjäs hon var med i: ”Vi är ganska casual kring nakenheten”. Många svenska ord skulle passa, bland dem: ”obekymrad, obesvärad, ledig, avslappnad”. Personligen är jag inte lika ”casual” när det gäller underhållningsindustrins nakenhet. Har man varit med ett tag ser det snarare kausualt (förlåt, nu pilsnerskojas igen) ut. Mer om casualkausaliteten längre fram.

Här är en inplanerad mänsklig bearbetning utan digital interaktion

Fick du då slänga hela batchen? undrade en matlagare nånstans i ett gammelmedium. Vi har sett ordet på varor under rätt många års tid, men på etiketter står det så mycket att man varken kan eller vill läsa. Men tjoff, bara, nu hör ”batchen” till det svenska språket. SO tog in ordet 2021 och har två betydelser för det:

1) på för­hand in­planerad (i all­mänhet resurs­krävande eller ofta åter­kommande) data­bearbetning som ut­förs av dator utan mänsklig inter­aktion. 
2) parti av lika­dana enheter som ofta förses med speciell märkning för ökad spårbarhet.

Den ”batch” jag talar om är nummer 2, ett parti av något: snus, mjölk, korv, barnmat. Ofta dras ett parti tillbaka om man funnit fel i det, glasbitar i en syltburk, maskar i mjölken (hittade bara på det för att roa mig). Är egentligen inte ”parti” en väldigt bra beteckning på ett parti?

Det är förstås larvigt av mig att för nittifjärde gången undra över hur en svensk ordbok snart kommer att se ut. Rimligen måste den kallas ”Svensk Och Engelsk Ordbok” (SOEO), eller hur? Men titta på ”batch” nr 1 i SO! Är inte den en bra summering av vår nuvarande tillvaro: på för­hand in­planerad (i all­mänhet resurs­krävande eller ofta åter­kommande) data­bearbetning som ut­förs av dator utan mänsklig inter­aktion.

Om man inte var livrädd skulle man kunna skratta sig till döds hela tiden. Ta t ex explosionen av julfilmer. JULFILMER! Hur är det möjligt? En text från TT, vilket innebär att den når många tidningar, har rubriken ”Frossa i julfilmer”. Det måste vara något fel på en när man känner kräkningar av tre enkla ord!? Varför inte även kränkningar?

Nu har dagens Sbråkinlägg tydligen formats till allmän vilken-skitvärld-text, så det är bara att köra på. Följande har stått i en blaska (flera, säkert) nyligen: "Ska man uppmuntra eller avråda barn från att räkna på fingrarna? En ny studie kan ge svar".

Utan många tankar eller studier alls kommer på stört en kommentar från Sbråk: Ta och gissa mitt svar på frågan. Använd gärna fingrarna om det behövs. Och avråd er själva från att ge råd.

Nyheter om och från skolan är alltid upplysande och intressanta

Koncentrerad skolklass i 1920-talets Finland. Bild: Wikipedia

  
En av miljoner jobbiga grejer för äldre (mig) är att det blivit svårt att veta om huruvida folk skämtar eller ej när de säger något roligt. Sånt som de kanske möjligen inte själva avser vara kul. Häromsistens diskuterades en app som skolan använder för kommunikation, information etc. Programledaren (radio, vad annars?) sa vid ett tillfälle: ”Nu är inte just den här appen här och kan försvara sig”.

Skriver man ner det låter det självklart, givetvis skämtade journalisten! Problemet är att det inte fanns något alls som tydde på det. Vi har ju alla hört till leda att ”den och den, det och det, inte är här och kan försvara sig”.

En favorit i ämnet är (omnämnd i Sbråk förr…) när Försvarsmakten kritiserats för skjutningar över Vättern, och en radiomänniska sa ”nu är ju inte försvaret här och kan försvara sig”. Osis. Men ursäkta en fråga: varför fick folk aldrig försvara sig förr? Man undrar.

Håller med den expert (på nåt, och inte var det språk) som sa: ”Jag blir lite weary”. Ja, vem blir inte trött? Men för all del, det är fult att häckla andra när man själv faller i samma grop om och om igen: Vi är många i övrigt medvetna medborgare som rätt vad det är kastar ur oss engelska glosor. Just like that. Bloggen ska ses som en allmän uppsträckning. Och hör sen.

Men visst fan blir man weary. I dag berättades på nyheterna om en undersökning som visat att när barn lägger mycket tid på sociala medier får de svårt att koncentrera sig i skolan. Jag vill inte skriva ut VA? trettiosju gånger, men sanna mina ord: denna tid är omöjlig att ta på allvar.

Ett vanligt mångordigt pladder som skulle tjäna på effektivisering

Man hoppas ibland att något överraskande i språk- och talväg ska hända. Men mycket av kommunikationen mellan människor tycks så utstakad och fastlagd, för att inte säga fastnaglad, att minsta avvikelse tycks omöjlig.

Dagens exempel handlar om människor som bjudits in till pratshower i radio/tv eller intervjuer i samma medier (eller andra, poddar, t ex). Den genomtrevliga värden säger avslutningsvis: ”Tack för att du kom!” I vad som numera är 100 procent av fallen säger den inbjudne: ”Tack för att jag fick komma” (På engelska lyder frasen ”thanks for having me”).

Detta är ett besynnerligt beteende. Om man tänker sig en inbjudan hos kamrater som, när man går hem, säger: ”Tack för att du kom”, skulle man bli jätteförvånad. För att inte tala om vad man skulle tänka om någon går hem från ens eget partaj och säger ”tack för att jag fick komma”. Man hade ju bjudit in personen förisjuttons järnvägar.

Vad hände med alla andra alternativ: ”Kul att du kunde komma, roligt att ha dig här, skoj att träffas/att det passade” Här finns en mängd individuella sätt att tacka och bocka med. Herregud. För att inte tala om radiomänniskan som gjort en grej (felgrammatiskt putslustig) av att säga ”Tack som kom”. Herregud, en gång till.

Nu ska här inte lämnas bloggens vanliga mission, åtagande, menar jag, så här kommer ett par vanliga reta-sig-på-uttryck. Man kan väl få vara lite statisk även här? Såg just en ny variant på objektsförlust, en sån som i ”chefen har lämnat”. (Jobbet? Huset? Festen? Frun?) Den nya löd: ”Israel har jämnat byar”.

Det är en enkel match att säkra ursprunget, man googlar bara ”Israel levelled”. Träffarna på engelska kan bl a vara ”levelled Gaza/whole neighbourhoods/a Gaza district”. På engelska jämnar man alltså inget med marken, man bara jämnar. Och snart kommer det att låta likadant i Sverige: ”Grävskoporna jämnade”. Det går säkert att förstå av sammanhanget (kontexten) vad som jämnas, så det är väl bara att glädjas åt ett effektivare språk. Tack för att du läste. Ha en bra dag. Och en fortsatt fin kväll.

Varför duger inte den beprövade omeletten längre, kan man undra

Ja, sannerligen är man sent ute! När en programledare i radio kallade något ”ostigt” var det inte första gången det hamnat i mitt syn- och hörfält. Dock hade jag ännu inte specialstuderat det, eftersom ordet  ”cheesy” finns på engelska och beskriver något obehagligt eller äckligt.

Men det visade sig ha existerat länge i vårt språkområde. Förstås. På en blogg med namnet ”Say Cheese” skrev ”Anna” i fem års tid om enbart ost: riktiga ostar, uttryck med ost i och allt hon kunde finna i ämnet. År 2014, för mer än ett decennium sen, skrev hon att "engelska ordet:

'cheesy' låter som något nice, men betyder typ 'sliskig/banal/uppenbart överdriven/

klichéartad'. Taskigt tycker jag. Vad har osten gjort för ont? Som de flesta amerikanska slangord har det inte bara slagit rot här i Sverige utan även fått den direkta översättningen 'ostigt' och används om något som är…ja, cheesy. Men var kommer uttrycket ifrån?

Den som vill veta kan leta upp bloggen. Till mitt eget ordförråd har inte "ostigt" nått. Engelska ”cheesy”, däremot, har man hört fladdra runt i ungdomsspråk (sånt som f ö snabbt tas över av urballa äldre…) tillsammans med ”creepy, cringe” och man vet inte allt. De två senare har inte fått någon direktöversättning, såvitt jag hört. Och det är klart, vilken person med självaktning vill säga så löjliga saker som ”kusligt” och ”pinsamt”? Det kan ju bara de göra på det språk som kallar det creepy och cringe.

Förhoppningsvis lyser ens återhållna vrede ändå starkt ur dessa rader. Det gäller dem av oss som håller med kristdemokraten (gårdagens inlägg) som vill ”ta vara på de goda ting som funnits i Sverige och försöka embrejsa dem framåt…” Trots en ofta använd blandning av högstämd ton och blajblaj från folk i hennes läger ska hon ha krädd (!) för något hon sa, nämligen ”ta vara på”. Det är ett fåtal svenskar, oavsett ålder, som inte trycker ihop ”ta tillvara” och ”ta vara på” till ”ta tillvara på”. Så: äras den som äras bör.

Men vänta, ett ilskeutbrott till! Sen länge har vi tydligen snott vad engelsktalande använder för att få folk att ”le” inför kameran: ”Cheeeeese”, säger de. Vad i helskotta var det för fel på vårt gamla ”omelett”?

Ska samtiden smekas medhårs eller mothårs eller embrejsas?

Språkkaosets grund är ett virrvarr av finlir (här skriver en ekvilibrist, som märks. Med betoning på brist, höhö). Det är inte enbart engelska inflytandet som ställer till det, förmodligen får man även skylla på globalistiskan. Hur eller hur, som smålänningen säger: det finns gott om liknande feluppfattningar som gårdagens ”oaser av tid”.

Informanten M fann en annan variant i en DN-krönika: ”/…/ högerns mediesatsningar verkar mest handla om att smeka sig själva, näringslivslobbyister och välfärdskapitalister medhårs.”

”Smeka sig medhårs”? Äldre, eventuellt några yngre, läsare åkallas härmed: Heter det verkligen ”smeka medhårs”? Då bör det rimligen också heta ”smeka mothårs”, vilket känns som en dubbelbottnad verksamhet. Får man vara bombsäker med två pappersordböcker som vittnen? Det heter stryka medhårs. Punkt.

Men hör här, hur det också kan gå! I morse intervjuades en ung kristdemokrat med anledning av ungdomars fäbless för konservatism. Vid deltagande i ett möte lovade kristdemokraten sin ”internationella sekreterare som råddar i det här” att klä sig lite proprare än vanligt.

Hon (KD-aren var en ung kvinna), fick då ”deala” till sig ”sneakers”. Som svar på frågan om vad hon menar med att se sig som konservativ, svarade hon att det är ”ett pragmatiskt sätt att se på verkligheten, att ta vara på de goda ting som funnits i Sverige och försöka embrejsa dem framåt…” Jag (Sbråkbloggaren, alltså) vet en del sätt att embrejsa goda ting framåt. Ett är att ta vara på det språk som funnits i landet och gärna embrejsa framåt.

För engelska verbet ”embrace” finns följande översättningar hos bab.la: ”ta vara på, omfatta, anta, anamma, hylla, innefatta, begagna sig av, ” med flera. Det går även att ersätta ”framåt med ”i framtiden” och få meningar som ”försöka omfatta/ ta vara på/begagna sig av dem i framtiden”. Med flera. Man vill inte vara övertydlig, men nog skulle de exemplen passa ett språk för dem som säger sig ha konservativa värderingar.

Embrace betyder även ”omfamna” som är ett översättningslån jag som språkpurist ännu är kallsinnig inför. Ifall man nu inte talar om det ”riktiga” omfamna. Sånt som Östermalmstanter gör och samtidigt säger: ”söta du”! (Ursäkta, det är en barndomsiakttagelse som blivit kvar.)

Det har nog inte varit så gott om grodor (språkditon) som numera

Tidigare (just i dag avses tjugo–fyrtio år sen) skrattade människan åt grodor. Inte de riktiga, utan språkgrodorna. Om dem skriver Wikipedia: 

Bild Jack Hamilton, Unsplash

En groda är ett dumt, plumpt, grovt felaktigt eller platt yttrande eller påstående, som beror på okunnighet eller bristande eftertanke. Det kan även vara en utsaga som på grund av felaktig grammatik eller olämpligt ordval betyder (eller kan tolkas som) något annat än det som egentligen avses. Ordet "groda" i denna bemärkelse är belagt i svenska språket sedan 1844, efter en folksaga om en elak dotter som det hoppade grodor ur munnen på när hon skrattade.

Språkgrodor befinner sig, liksom de verkliga, på listor över utdöende arter. Färre och färre har möjlighet att lägga märke till dem – den slutsatsen går att dra om man ser till det allmänna språkbruket och dito kunskaperna.

Ur radion hoppade följande groda nyligen: ”Det finns oaser av tid”.

Även man själv hoppar till: heter det inte ”oceaner av tid”? I konstruktionsordboken Svenskt språkbruk finns uttrycket med, boken håller med: det är oceaner av tid man kan ha. Slår man på ”oas” kommer exemplet att något kan vara ”en oas för själen”.

Wikipedia, ännu en gång, skriver att den konkreta oasen ” är ett grönskande och bördigt område i en öken, vilket uppstår tack vare lokalt god tillgång till sötvatten. En oas uppkommer kring en vattenkälla, där grundvatten når markytan”.

Grodor gillar säkert lite sand ibland, men föredrar nog vatten. Och i det bildliga uttrycket vinner, än så länge, oceanerna av tid före oaserna av tid. Men många väljer tidsoaser, även om detta som språklig bild är både oemotståndligt och diametralt till sin karaktär.

Att ”underhållas” i vår tid är ungefär som att vistas i en skräckfilm!

Här tittas som bekant bakåt – till i förrgår, t ex. Då skrev bloggen ordet ”good enough-förklaring”. Hälften engelska, hälften svenska. En kompis kallade mig häromdagen ”ett rättshaveristiskt fall”, med tanke på den frenesi som driver denna blogg. Försvar: Tänker man på ord som ”good enough-förklaring”  uppfylls man av en helig vrede. "En tillräckligt bra förklaring” – låter det fel i ett land med svenska som modersmål? Va? Va? Va?

Bäst att lugna ner sig med en portion allmänkverulans, inför sånt som går vid sidan av de riktigt allvarliga samtidshoten. Dem får man lämna till experterna och glädjas åt att det än så länge finns åtminstone några seriösa, bildade och utbildade sådana.

Värre är det med den ”underhållning” de flesta medier utsätter* oss för. Och vi ska inte tala om dem som kallas "nya makthavarna": influerare av slag som är bäst att likaså glömma – de får läggas ihop med de stora och allvarliga hoten. I dag är tyngdpunkten tidsfördriv.

Egentligen är det ett av språkets fulaste ord: vem fanken vill fördriva tiden? Utom de som har en riktig anledning, som väntar på medicinska provsvar för egen eller anhörigas del. Det kan finnas anledningar till att vilja sakta ner tiden för somliga, det är förståeligt.

Många gillar sport i alla former, och det får/kan man inte säga något om. Men om man nu inte hör till dem som ivrigt glor på andra som åker skidor och skjuter, nästan samtidigt, är det svårt att föreställa sig underhållningsvärdet. Och ta fotboll och ishockey: när säsongen slutat så börjar den strax om igen. Det är så vi upplever det, vi som saknar läggning för sport.

Detsamma gäller vad som numera alltid går under namnet Mello. Knappt har man andats ut för att eländet slutat så börjar det om igen. Som representant för den tid som på allvar (i stort sett…) frambringade en låt som ”Doin' the omoralisk schlagerfestival”, blir det en pågående skräckfilm att se denna s k sång- och musiktävling varje år snabbt dö för att strax och hux-flux återuppstå som en annan fågel Fenix: en monstruös skräcködla, närmare bestämt.

*Vi utsätts inte. "Ge folk vad folk vill ha", lyder en cynisk mediefloskel. Jo, vi får det vi vill ha!

AI ”skriver” pinsamt utförligt och skrämmer dem som tänker framåt

I går återgavs en sångtitel, ”Kaffe och bullar gör mig glad”, och i försöken att ta reda på när den skrevs och i vilket sammanhang, kom som första träff en AI-text om låten. Den texten kan säkert skrämma ihjäl fler än mig. Nu är man inte den vassaste analytikern i analytikerlådan, men AI-snacket pekar fram emot något förfärligt som ska beskrivas en annan dag. Det händer så mycket nu som en vanlig dödlig saknar ord för. Återkommer i ämnet.

Först ska texten från den konstgjorda intelligensen återges. Och nog för att det innehållet kan kallas konstgjort. Här är det i sin helhet:

"Kaffe och bullar" är en känd text från en revysång av Hasse och Tage, som handlar om hur man kan hitta små glädjeämnen i tillvaron trots världens elände. Låten kontrasterar negativa händelser med en upplyftande känsla som "kaffe och bullar gör mig glad". Texten handlar om:

Kontraster: Låten ställer upp negativa händelser som krig, våldtäkt och pest mot små, positiva saker som att ta en fika eller äta en bulle.

Glädjeämnen: Refrängen "Men kaffe och bullar gör mig glad!" är en viktig del som visar hur man kan hitta ljuspunkter i en annars dyster verklighet.

Reaktioner: Sången beskriver olika reaktioner på världens elände, som att man blir ledsen, förfärad eller arg, men att en fika kan ändra humöret.

Exempel: Sången nämner specifika exempel som "mazarin" eller "en påse gott" som en kompensation för negativa nyheter.

De här AI-förklaringarna av världen kommer snart att göra slut på det mänskliga tänkandet. Ironi och satir kan vi glömma, alla slags nyanser och individuella skillnader likaså. En märklig sak, förresten: det var omöjligt att åter hitta samma text som den ovan, vilken kopierades på vanligt vis. När jag sökte efter den på samma sätt, lika vanligt: kopierade stycken med citattecken runt, fanns den inte. Det världsvida nätet har aldrig varit ens bästa kamrat, men att använda det är mycket svårare nu än för något halvår sen. Trots AI:s överdrivna hjälpservice!

Visst ja, tillbaka till ursprungsfrågan: vilket år är kaffe- och bullelåten från? Titeln lyder egentligen "Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar", och den uppfördes först i revyn Lådan, 1966.

När man ännu inte förstått hur mycket lökhackare det gick att bli

Eftersom jag alltid via texterna i bloggen hamnar på nya ord-banor så tar inläggen ofta i varann. Skriver gör jag för att inte bli galen. Eller så blir jag galen av att skriva. Alla nya ”hacks” går en på nerverna. Först var det datahackare som ägnade sig åt hacks och man vande sig vid den saken utan att fatta nåt. En vanlig erfarenhet i dessa dagar.

Ska skalas och hackas. Mockup Graphics, Unsplash

När hackarna hackat klart (det har de inte, det var bara kul att skriva) dyker det upp nya hacks. Det betyder egentligen ”tips” eller ”knep” och kan utföras överallt: när man lagar mat, bakar, sysslar med trädgård, gymmar, pysslar, skriver – allt som, (jag sa det nyss, va?) heter tips eller knep. Ta det här med när man ska skala en motvillig lök. Eller hur man hackar den bäst: det blir lökhacks.

Det finns hacks för oss alla och alltid: lifehacks och biohacks – de omfattar allt en människa gör. Och jag är som vanligt sent ute. Redan 2018 hade veckotidningen Allas (av alla) 59 lifehacks som ”kan förändra ditt liv”. Lovade tidningen. Till dessa lifehacks hör:

18. Hejdå våta fläckar på rumpan

Ha alltid en disktrasa fastsatt på cykelns paket­hållare för att kunna torka av sadel och styrets handtag med när det regnat.

27. Sloknar dina rosor?
Gör en ny snittyta och låt dem sen ligga i kallt vatten över natten. Nästa dag är de fina igen!

Mina rosar sloknar aldrig, de slokar. Ett av mina lifehacks var att lära mig uppskatta modersmålet lika mycket som rosorna vid vägen och törnet ibland dem. Ja, det hörs väl att hela ens hjärna är sönderhackad. Man tappar det, helt enkelt. Om någon undrar VAD jag tappat så förtäljer det icke historien. Med tanke på vårt nuvarande språks tillstånd måste det var en good-enough-beskrivning (hörde liknande sammansättning nyss).

För att nu inte tappa det helt: bäst att ta till ett av sina bästa lifehacks (lärt av Tage D, möjligen även Hasse A…): Kaffe och bullar. I den mån läsaren inte känner till detta lifehack följer en fortsättning i morgon. Återkom då, missa det inte!