Först en liten inledning. Det är trevligt att ha radion på som ett bakgrundsbrus i vardagen, men ibland har man inte lust att höra det som sägs. Då kan man förstås välja ett musikprogram, men lika bra är att lyssna på vad som helst på ett mycket främmande språk. En röst talar ut i rummet, det låter trevligt och man har ingen aning om innehållet.
![]() |
Grått är också vackert |
Beteckningarna snödjup och snöhöjd går att stå ut med i teorin, en vinterhatare ogillar dock snön hur den än mäts. "Men det lyser ju upp", kommer folk att säga när det vita eländet väl ligger där. Försökte räkna ut hur många gånger jag hört den meningen. Låt os först ta 40 vintrar (i ungdomen talade vi sällan om snö som lyste upp). Eftersom sbråkmakaren alltid invänder mot vinterromatikerna kan det väl bli sådär - i värsta fall (mycket snö) - 30-40-50 gånger per säsong.
Mellan 1 500 och 2 000 gånger har jag fått höra att "det blir ju ändå lite ljusare". Mitt inre mörker växer...