Trilogi, del 3: Från totalgrepp över världssituationen till kanelbullar

Nej, jag ljög igen i går. Det blir inte mer sexvåld, nu får vi räta upp oss och återgå till språkvåld. Den här bloggen är dock inte främmande för att ta stora grepp och har nu, om än kort, berört klimat- och underhållningsförstörelse. Och det faktum att så många när de har möjlighet att välja ur den digitala godispåsen påfallande ofta väljer exakt samma karameller!

Människor i min närhet brukar påminna om att det även finns fattigdom och penningkrafter som drar ner andra i drogmissbruk och alla slags slavhandel. Jag har hört talas om det. Hej då avokadon, bricka i knarkmaffiors spel, adjö kokosmjölken (apor tvingas plocka kokosnötter).

Och så har vi då sättet vi talar till varann på. Inte bara de konstiga orden och uttrycken, inte enbart floderna av anglicismer och allt luftbabbel à la corporate bullshit som även ”vanligt” folk använder! Nej, låt mig lägga till den stora mängden av individuella sätt att tala. Betoningar hos journalister (vanligen i radio) som inte ger lyssnaren en chans att förstå innehållet. Jag menar inte dialekter eller brytningar hos dem med andra modersmål.

Allt det här tillsammans kan knäcka vem som helst. Jag säger som Edith Södergran: ”Jag är främmande i detta land”. Och jag menar nog inte ”land” utan ”värld”. 

För att citera en annan litterär storhet: ”Våld och förtryck det gör mej ledsen, men kaffe och bullar gör mej glad”


PS Informanten T tycker att mycket gått framåt i den s k
kvinnosaken. Vi sitter med olika utsikt, han och jag!