Ett klassikerskydd vore bra att kunna ta till när mångfalden hotas

Man får citera Heidenstam även om man är en lurk. Så, ungefär, löd domen när Svenska Akademien förlorade ett mål mot några föreningar som använt klassikertexter i, enligt akademin, tvivelaktiga sammanhang. Givetvis kan vem som helst citera äldre texter, vad vore t ex undertecknad utan ett sådant förfarande?

Samtidigt måste jag villigt erkänna att det är lätt att falla för hur klassikerskyddet formuleras, nämligen att något ”kränker den andliga ordningens intressen”. Är det något som denna blogg vore betjänt av så är det att dagligen och stundligen kunna tala om hur språkliga horrörer ”kränker den andliga ordningens intressen”.

Här kommer ett par citat ur verkliga livet som gör just detta. I första exemplet talades i ett program (radio) om ”diversiteten” i naturen. Engelska ”diversity” betyder inget mindre än ”mångfald”. Säger man ”biologisk mångfald” har man använt en så exakt beskrivning som bara går. Jag trodde f ö att ”mångfald” var ett ord i tiden.

Ett annat exempel på när ett språkets klassikerskydd kunde tas till var när en reporter sa: ”Han har spätt på ett narrativ”. Den tolkningen överlåts med varm hand till läsaren.