Som av en tillfällighet hoppar ett skamligt förslag ut ur det förflutna

Efter fem år med Sbråkbloggen har den tidigare bistra men ändå lättsamma attityden omvandlats till en lika bister men mer uppgiven dito. Den som följer den sammanlagda storleken (XXXXXXXL) av engelska språkets påverkan (läs gärna hela artikeln under ”lånord” på Wikipedia) tänker lätt i banor som: Jamen få det gjort då! Ersätt svenska med engelska för i sjutton eftersom det här bara ett plågsammare och plågsammare mellanting!

 
Sittande i såna dystra tankar drog jag mig till minnes en nationalekonom som föreslagit att Sverige skulle byta huvudspråk, från svenska till engelska. Tyvärr hade jag glömt hans namn och skulle just till att leta efter det när informanten T skickar ett mejl som innehåller just den texten, skriven av Marian Radetzki (DN, 2007) ! Här måste man erkänna sin stora fäbless för synkroniciteter (slå upp, om det behövs!). I alla fall, detta skriver Radezki:

Där engelska är mer (mörkblått) eller mindre officiellt   Bild: Wikipedia

Hur stort är egentligen det svenska språkets egenvärde? Behövs svenskan över huvud taget? Skulle inte fördelarna överväga massivt om engelskan gjordes till Sveriges huvudspråk i alla väsentliga sammanhang, medan fortsatt odling av det svenska språket överläts åt grupper med särskilt historiskt eller kulturellt intresse för dess bevarande? 

Man svimmar av en kort stund, men hittar så meningen: ”Språkets viktigaste uppgift är att underlätta kommunikation”. Se där en punkt vi är överens om till hundra procent.

Men när nationalekonomen i sin kristallkula förutspår att engelska skulle bli ett ”levande världsspråk som hjälpte att rasera det existerande babelstornet” har undertecknad helt andra siar-bollar. De ska kastas imorgon.

Apropå: I dag är det biologiska mångfaldens dag. Människor är biologiska.