Skelett i garderoben eller snarare i fataburen (ordförrådet, då!)

Det behövs en, åtminstone kortare, paus från ”dom”. Och apropå ”åtminstone” – det är ett ord som ofta uttalas fel, även om folk kan stava till det. Tror jag. 

Det rimmas lätt på lasarett

Hur språkligt behärskad man än anser sig vara åker det ändå ut i luften, särskilt vid irritation: ”Du kan väl åtminstonde ställa bort tallriken!” Hittade en (tyvärr nedlagd) blogg, "milkaddiction", där skribenten presenterar sin tio-i-topp-lista av felaktigt uttalade ord.

Där tas följande upp, vissa roligare än andra: bakrund (bakgrund), interjuv, medans, dektektiv, brevid, expresso, triumfkort, åtminstonde, sklett (skelett). Många skulle nog kunna fylla på listan. Själv har jag aldrig noterat ”sklett”, men en sådan eventuell felsägning passerar lätt eftersom den troligen är svår att uppfatta.

Från benranglen till andra skymford (”benrangel” kallades magra människor förr). "Okvädingsdito" (bloggen 18 mars) behöver en förklaring. Vanligen används varianten "okvädingsord". Första delen i den sammansättningen måste (sannerligen) betraktas. Ordböcker ger olika många alternativ: "Okvädings"- och "okvädningsord" är de vanligaste. Men även ”min” variant (den är förmodligen äldst), ”okvädinsord”, existerar.

SAOB berättar att ”okvädins” från början var adjektiv. Omkring år 1700 betydde ”okvädins ord” samma sak som ”smädligt ord”. Grundformen ”kväda” betydde ursprungligen ”säga, ljuda”,

m fl, och ”okväde” var något som ”inte kan eller får sägas”. Men det får "dito": i morrn!