Om man inte under ett långt liv nånsin sagt ”momentum” blir det svårt att börja nu. Man måste i alla fall ta reda på vad det betyder. I ”Våra ord, deras uttal och ursprung” (1960), av Elias Wessén, står att det betyder (betydde, då) "underavdelning, beståndsdel". Wessén lägger till att ordet, via tyskan, kommit från latinska ”momentum”, som i sin tur innebär ”rörelsemedel, vikt, betydelse, grad, punkt, ögonblick”. Släkt med det är ”momentan” som betyder ”ögonblicklig”.
En modernare beskrivning hittar man på Wikipedia:
Momentum är en anglicism som i svenskan har kommit att användas i överförd mening inom ekonomi, sport, organisationssammanhang med flera områden. I engelskan är ordets bokstavliga betydelse ett mekaniskt begrepp, rörelsemängd, och syftar oftast på en ”tröghetsprincip” " i de sammanhang en rörelse fortsätter i samma riktning när den väl kommit igång.
SO och SAOL har en mysigare förklaring av ordet: ”vändning till positiv trend”. Vilka är det då som dykt upp i mitt ”flöde” och som ”har momentum”, som det vanligen formuleras? Jo, den amerikanske presidenten, t ex. Liksom "aktivklubbarna", rejält uppmärksammade i medierna på sistone, och som ”just nu upplever någon form av momentum” (DN), enligt Christer Mattsson, som forskar om radikaliseringsprocesser och högerextremism.
Så trista saker, tänker jag och googlar ”har momentum”. Och hittar en artikel från 2016 där en hockeyspelare sa: ”Nu har vi momentum här”. Trots ett nästan aktivt ointresse för alla sporter gläds man över faktum. Men använda ordet utanför bloggen tänker jag inte göra.
