Tidens nya utmaningar: Hur planera för sin digitala hädanfärd?

”Kom ihåg ordet planlöst” till idag, löd en bön i gårdagens inlägg. Men det räcker med ”plan”, ty en mening med ordet i, en rubrik, jävlas med mig. Egentligen sker detta var dag numera: rubriker i tidningar blir alltmer kryptiska. Man måste egentligen ha en liten handbok som förklarar vad rubriken försöker rubricera. Verkar inte det fel?

 

Bild Ryunosuke Kikuno, Unsplash

Så här stod det: Många svenskar saknar plan på nätet efter döden

Nej, förresten, ska genast ta tillbaka, såklart man förstår! Det betyder att man inte har planerat för hur man ska ta bort – i den mån man kan – sina digitala spår. Innan man går hädan. Men ändå, är det inte nåt märkligt med ”saknar plan på nätet efter döden”? Ett varv till: ”plan på nätet”?

Det här händer oss lite till mans, i och för sig: man sitter och stirrar på ett eller flera ord och tycker plötsligt att det ser främmande eller jättekonstigt ut. Man blir mentalbanal, eller banalmental. Fast det går

inte att backa, den där rubriken låter som vore den skriven av en marsian.

Till nästa språkgåta! Som bekant verkar det konstigt när en ordmänniska (i detta fall en författare och journalist, samt inte helt ung) säger märkliga grejer.

I en radiokrönika yttrade personen: ”icke desto trots har vi givit namn till…” Där sitter en lyssnare och gapar. Inte skriker, utan gapar av förvåning, tappar hakan. Skulle uttrycket ”icke desto trots” existera utan att man hört det?

Bland drivor av okända ord brukar man ändå inte ha missat vanliga svenska uttryck. Men det finns faktiskt ganska så många Googleträffar där folk skrivit (eller sagt) ”icke desto trots”. Lusläser SAOB:s texter om ”desto” och ”trots”. Den här märkliga ordkombinationen går inte att finna, men icke desto mindre känner man sig märkligt osäker.