Vilsen sitter man och vill, men kan inte, tala tillbaka till världen

När stora, otäcka saker händer, då går det undan i mediebranschen, då översätts texter direkt från engelska. Antagligen är det AI som jobbar, människor är för långsamma och dyra. Men så blir det inget vidare heller.

Amerikanske presidenten sa efter attacken mot Iran till det iranska folket, enligt ett av våra riksblad: ”När vi är klara: Ta över er regering. Den är er att ta”. D v s ”it is yours to take”. Knappast svensk meningsbyggnad. Dock ändrades den senare på dagen av någon på redaktionen som behärskar modersmålet. Det är glädjande.

Andra tidningar och nyhetsförmedlingar hade kvar det underliga ”Den är er att ta”. Förvånande och glädjande har ändå inlägg på Facebook och poddar, bloggar vloggar – jag vet inte ens vilka de är och vad de heter – formulerat om uttalandet till det elegantare (d v s riktigare): ”ta över er regering när vi är klara, den är er”. Innehållet är svårt att kommentera, annat än att det uppenbarligen är en vänlig, vacker (beautiful) och fredsälskande makt som ligger bakom.

En av nämnde presidents tillbedjare citerades i ett annat riksblad, eller om det var samma, det finns ingen skillnad längre: ”När jag ser och följer den här historiska operationen är jag i beundran över president Trumps beslutsamhet /…/” Prepositioner, ordval och meningsbyggnad – hjälp! Det verkar inte ens finnas engelska under detta yttrande där en person säger sig vara ”i beundran över” presidenten.

Vi flyttar oss till ett lägre plan, min hemtrakts dito. Två tonåringar satt och gnabbades i min närhet. Den ene sa irriterat: ”Du ska alltid prata tillbaka till mig!” Den andra sa, lika irriterat: ”Det är ju du som alltid pratar tillbaka till mig”. Och jag satt där som ett vilset fån och pratade inte tillbaka till nån av dem.

Vis av gigantisk erfarenhet vet jag att det inte går att säga emot längre. Och säga att det heter ”säga emot”. Som lök på laxen funkade ett inlägg på webbplatsen Reddit. Det skrevs för tre år sen av en lärare till en ”jobbig” elev (av en lärare, var det): ”Han lyssnar inte eller respekterar mig och pratar ständigt tillbaka”.



PS ”Talk back (to)” betyder ”säga/käfta emot”

Det är viktigt att påminna sig om att världens företag har sin stund

Inte bara en, utan kanske två av bloggens fem läsare, tyckte eventuellt att texten i gårdagens drapa var att ta i, att den handlade om petitesser. Då är det bäst att påminna om att det mesta i Sbråk handlar om ”småsaker”. Men, som bekant, blir många bäckar små till slut en stor å. Här skriver jag för att svenska språket forsar i väg till oigenkännlighet.

Varken institutioner, inte ens de som har hand om språket, medier eller myndigheter är på långa vägar lika noga och nitiska som förr – det bidrar till språkförbistring. Skolan kan inte, bekant för de flesta, hantera samtidens barns läs-, skriv- och förståelsefärdigheter: nu är rubrikerna om saken många igen. I min generation, ja, t o m den något yngre, borde rätt många märka att det nutida ytterst individuella språket gjort att stora delar av vad som sägs och skrivs inte uppfattas av dem som lyssnar eller läser.

Sysslan med bloggen, och för all del visst umgänge med unga människor, gör att jag emellanåt får agera tolk åt jämnåriga pangschisar. Och även åt unga som inte förstår gammalmodiga (vanliga) svenska ord. Det inte fett fräsigt att ungdoms- och jargongspråk används i offentliga sammanhang. Det sker ibland i denna slutna blogg och avsikten är då att vara ironisk-rolig, vad än läsarna av den tycker*. Ibland är syftet ett högre – fula språkexempel tas upp, androm till varnagel. Hoppsan, nu blev det en programförklaring igen!

Men man får behärska sig, som det antyds i Predikaren: ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen”. Det där var ur nya bibelöversättningen. Märkligt nog låter 1917 års översättning mer anpassad till en tid när ekonomistiska religioner tagit över: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

*Tänkte att jag skulle stå upp för vem jag är och inte ta nån skit, tro på mig själv och inte vara rädd för att vara annorlunda utan sticka ut och visa min inre styrka. (Har snott lite bara ur dagens artisters förklaringar när de berättar vad deras låter handlar om. Själv skulle jag inte kunna säga "stå upp för vem jag är". Bland annat...)