Nå. Inledningen var bara en tröskel på vilken jag snubblade! Avsikten var att skriva om annat jag inte fattar, särskilt de verb som nämnts ett par gånger på sista tiden: referera och relatera, vanligen med ett till bakom sig. Eftersom det språk som kom till en som barn och ung tränger sig på och bråkar med det moderna, kan man minnas – ibland undra – vad ”man sa förr”. T ex betydde då ”referera till” vanligen ”hänvisa till”. Och ”referera något” kunde innebära ”ge/skriva ett referat av” en bok, artikel, essä. En sammanfattning, helt enkelt.
Men relatera känns relativt (haha) ny: nu relateras det i kubik. Eller rättare sagt relateras det INTE. Antagligen hör man en mening som ”jag kan/ inte/ relatera till det här” mellan 13 och ett par tusen gånger om dan. En nästan tjugofem år gammal ordbok över konstruktioner och fraser i svenskan ger följande för relatera: ”sätta i samband, ha en relation till” eller ”återge”.
Vad som nu upptar de hjärnceller man har kvar är: Varför i helsefyr relaterade vi inte till nåt för? Förr? Som man minns det var man själv och andra människor som folk var mest: hade kontakter, släktingar, känslor, intressen som musik, litteratur, konst – namnge det om du kan! (You name it!) Och där gick vi runt och relaterade inte till ett enda jota!? Å andra sidan är det numera en tid när man kan ta igen bristen. Googlar man ”relatera till” finns bl a träffen:
Säger du "relatera till" eller "relatera till"?
Tips: Om du uttrycker empati, använd ”relatera till”. Om du uttrycker interaktion eller att du samarbetar bra med någon, använd ”relatera till”.
Har någon av läsarna svårt med utsagan utlovas den som klipphängare inför morgondagens epistel. Liksom den huvudfråga som antyddes i går. (Guuud, vad jag själv aldrig skulle läsa den här bloggen!)
