Sidan i fråga var en engelsklektion, f a riktad till engelsktalande. På det språket kan man för ”relatera till” använda ”relate to” eller ”relate with”. Mellan dem finns en liten betydelseskillnad (som intresserade själva kan leta upp). Datorernas översättningsmekanism översätter till svenskans enda prepositionsverbsvariant för frasen ifråga. Vi säger ”relatera till” men inte ”relatera med/på/i” eller annat. Därav den knäppa fråga man får i träffen.
Det var det. Sen skulle huvudfrågan som nämndes 7 april tas upp, dryftas och manglas, nämligen den om vad folk i allmänhet förväntas känna till när man talar eller skriver till dem. Här går vi alla bet. Vi kan inte ha samma referenspunkter, i alla fall inte innan vi övergått till maskinstadiet och har tillgång till all kunskap och okunskap i hela världen! Då när vi byggt ihop oss människor med datorerna!
Egentligen är detta snack en rannsakningsresa. Nu använde jag ”resa” på det moderna sättet. Det gör inte alla, en del undrar varför det talas om en massa resor som inte är resor. I inlägget den 7 april skrev jag ”det dunkelt sagda”. På det finns en fortsättning som några känner till, andra inte. De som känner till det vet ofta vem det tillskrivs. Många vet inte vad tillskrivs är.
Så håller min rannsakningsstund på. Tydligare: hur kan man sitta och bli förbannad på att folk skriver/talar så man inte förstår? Så gör man ju själv. Ju. Ska man ta detta filosoferande på allvar bör man sluta kommunicera (tala med, skriva för/till) med folk. Alltså har en sån här blogg inget intresse för nån annan än skribenten.
Förmodligen fortsätter den. Som något organiskt, rentav. En organism som i alla fall förstår hur det är. Hur landet ligger. Och vilken resa vi alla gör.
