Förmiddag med P1. Det handlade om ”hjärtemojin som erövrat världen” och inslag i det ligger kvar i tankarna och gror. Först ska sägas att programledaren denna gång, Olle Wiberg, behandlar ”sina” ämnen mycket väl.
Man ska inte avfärda alla emojier, men det är nog så att de flesta känslosamma yttringar kan utsägas med ord. Den företeelse som kallas kärleksbombning/kärleksbombande får en att vilja instämma i ungdomens ”cringe” (engelska för ”pinsamt").
I den digitala eran har känslosamheter blaskats ut till oigenkänn-
 |
| Det gick snabbt att anamma andra traditioner. Bild Wikipedia |
I den digitala eran har känslosamheter blaskats ut till oigenkänn-
lighet. Och väldigt många människor verkar gilla blask, så vad ska man säga och göra? Jag noterade vad en ung person sa apropå hjärtemojier: ”Man vill gärna skicka kärlek till sin mormor”.
Det är inte längre konstigt att säga och göra så, men för den som kommer från en annan tid känns det trots allt som en ganska mager kärlek. Och det gör även de betygelser som övergått till att betyda ”hej då" i telefon: ”Älskar dig!”.
Känslosamheterna kommer som väl alla vet från USA och har
Det är inte längre konstigt att säga och göra så, men för den som kommer från en annan tid känns det trots allt som en ganska mager kärlek. Och det gör även de betygelser som övergått till att betyda ”hej då" i telefon: ”Älskar dig!”.
Känslosamheterna kommer som väl alla vet från USA och har
inte haft samma grogrund här lika länge. Men, som sagt, de
gulliga symbolerna och orden färdas nu en masse, och fort. Baksidan och avarterna av allt jolm kan man se i den trendiga
"teori" som kallas ”swag gap”, så upprörande att den får ligga till sig en dag eller två!
