tisdag 14 april 2026

De flesta vill gärna äga prylar, men sakfrågor är skönt att slippa

I P1:s Nyheter från vetenskapsradion, intervjuades en docent, forskare i metaforskning: forskning om forskning. Här följer reflektioner (dubbelmetaforskning) från Sbråkbloggen. Docenten sa att det publiceras en mängd resultat från studier som bekräftar de hypoteser forskarna jobbat med. De händer även vanligt folk (mig) som googlar fram de svar de vill ha.

Man bör inte ta enstaka resultat från en studie på stort allvar ”förrän det har blivit replikerat av nån annan”, enligt docenten. Man kan ha åsikter om ”replikerat”, men kör i vind. Däremot kan en lyssnare behöva mer stöd av uttal hos, exempelvis, reportrar. Denna kanske ville ”förtydliga”, för hen replikerade ”en studie är ingen studie”, med jämn betoning i meningen.

Man ska väl inte överdriva, men om det gällde förtydliga borde ”en” ha betonats rejält. Som bekant låter det ofta så här i medier: ”vi HAR inte sett henne” och ”de ÄR hemma nu”. Sånt låter underligt, men får inga direkta konsekvenser, men här måste tryckas till, nämligen:
”EN studie är ingen studie”. Annars blir det konstigt. Nästa exempel är hämtat ur företagsfloskelfloran och även här stod en akademiker (professor) för snacket. Han sa:

Man behöver också vinna sakfrågeägarskapet kring ekonomifrågan och bevisa att man har ett starkt alternativ och att väljarna har förtroende för ens ekonomiska politik

Det är i och för sig så här många talar i dag, speciellt i höga platser. Nu direktöversatte jag lite skälmaktigt ”in high places”. Bara sådär, ”just like that”. Det engelska ord som förekom hos professorn är etablerat så det visslar om det, nämligen ”äga”, som kommit att sträcka sig lååångt utanför det materiella ägandet.

Minns när barn (som väl är medelålders i dag) började säga ”jag äger”. Få kommer nog ihåg att detta "ägande" kommer från engelskan. Av dataspelsungarna blev det kvinnor och män i staten och industrin. Det är f a de som ”äger frågor”. Eller inte, utan måste "vinna sakfrågeägarskapet kring ekonomifrågan”. Tänker man efter finns det många sakfrågor i ens liv man inte äger.

Ska inte göra mig överdrivet lustig, språket har gått den här vägen, men visst är det också överdrivet många bokstäver i exempelmeningen? Det skulle gott gå att skippa första tredjedelen och enbart säga: ”man behöver bevisa att man har ett starkt alternativ och att väljarna har förtroende för ens ekonomiska politik”. Åtminstone hade undertecknad fattat det bättre och inte behövt skriva om saken här. Och bena, som de nya människorna säger. Utan ut, med i.