Upp flyger orden kring maten på faten

”Det handlar inte längre om att koncepta kring att man har krossat två olika länder.”

Orden kom inte från en journalist, det bör sägas. Sagespersonen var i matlagningsbranschen och talade om trenden att välja en särskild maträtt och tillaga den på bästa möjliga sätt utan att poängtera dess ursprung.

Det går faktiskt att förstå en sådan mening så in i h-e receptiv som tillvaron tvingar en att bli.

Ändå är ju ”krossa två länder” inte lättförståeligt. Men det handlar om s k ”crossover” inom matlagning: man låter olika länders rätter mötas, skulle man väl säga som invigd.

Men med bakgrund i en helt annan värld än den som konceptar och krossar länder gör denna språkliga nonchalans mig mållös. (Mållös? undrar släkt och vänner nu...)

Det är direkt klyftigt att tala på så vis, även om det kanske låter skithäftigt i ens matkretsar.

Konceptat och krossat med sill, oliver och basilika

Intressant dock: språket är inte längre en klassmarkör på samma sätt som förr. Prettobabbel (jag kan som sagt också) betyder inte längre automatiskt att man lätt kan placeras på samhällsstegen.

Det är i och för sig bra, men påfallande är att många faller i farstun för lufttugg.