Men jag vet ju själv hur det påverkar en när folk säger underliga grejer: tänk om den ilskne morotsmannen känner likadant när någon säger eller skriver stötande ord som ”jämlikhet, förespråkare, historisk”. Fast i och för sig gäller det användandet i ”officiella myndighetsdokument”, stod att läsa nånstans. Om ordförbjudartrenden kommer hit drabbas nog inte Sbråk p g a sin obetydlighet i det stora hela.
För egen del tål jag en massa förargelseväckande ord från den amerikanska listan: ”äldre, kvinna*, jordnötsallergi, definition, samhälle, vaccin, föroreningar”. Det kan t o m hända att en del av dem använts i bloggen: här är oräddhet ett signum!
Däremot ställer det till problem när man passerar radion i samma ögonblick som en gubbe säger: ”Jag är trygg i att jag vet att…” Och därefter sa han vad det var han var trygg i att han visste. Något senare sa en annan röst i samma radio: ”Det handlar om så många parametrar som ska slå rätt.”
Intressant nog ekar morfars (död 1967!) ord i öronen: ”Dä ä på världens siste ti” (översättning: ”det är på världens sista tid”) Mer än ett halvsekel därefter undrar Karl Georgs barnbarn över hur ini helskotta mycket mer på världens siste ti det kan bli.
Man får travestera rösten ur radion och tänka på att även om man inte är trygg i dag så tycker man sig veta en del som man tycker. Och det som är lätt att tycka, eller snarare undra över, är varför man är så pass ensam om att höra och se all gallimatias. Kanske skulle bryozoerna förstå.
*Om "kvinna" inte ska användas, hur blir det då med ordet "man"?
