Ett stycke samtidsidyll som innefattar såväl fiskmåsar som trutar

Till och med envetna typer som en annan kan överfallas av leda inför det tvångsmässiga att här i bloggen skriva ner exempel på primitivt utformade rubriker i tidningar. Som denna: ”Är musik om att vara snäll och glad bättre än Yasin?” I artikeln beskrivs det intressanta (mja) faktumet på ett vettigt sätt, men rubriken är formulerad med vår tids vansinnigt och naivt förenklade språk. Förr (ca två decennier sen, ”förr” är inte lika långt bort som det var förr) var rubriksättning en mycket svår konst som folk på redaktioner utbildades i ständigt.

Men ursäkta föralldel att en elitist sitter och kräver ett ordentligt språk för det som meddelas oss genom medier. Kanske vore bättre att löpa förenklingslinan ut och enbart använda emojier och bilder som kan ersätta de lite mer komplicerade bokstäverna, deras formationer och – ska vi inte tala om! – hur man kombinerar ord för att bilda meningar. Med innebörd. Mening.

Det fattar ju en idiot att, i den värld vi nu fått med svinpälsar och diktatoriskt hjärnmässiga kretiner lurandes bakom varje krök, allt med språk är skit samma. Folk i alla länder (främst de som kallas ”rika” och ”utvecklade”) går med på vad som helst. Att så många med skaplig tankeverksamhet frivilligt sänker sin hjärnkapacitet till IQ fiskmås – det är icke-fattbart. Undantas måste fattiga, krigsdrabbade och de förtryckta som has ihjäl om de hyser andra åsikter än styrande dårar. 

Mycket i det här inlägget är säkert fördomsfullt skrivet, t ex bör man inte chikanera fiskmåsar, de sköter sitt jobb som de ska. Jag använde bara det allmänna och för fiskmåsar kränkande uttrycket med IQ i. På tal om det: Den hjärna som ligger bakom den här förvirrat ilskna bloggen är skraj inför den s k utveckling som nu pågår. På alla fronter. Och den rädslan är svår att formulera i både bild och ord. Det kan möjligen även vidlåda medie- och politikerspråk-

användarna: rädsla kanske inte bara urholkar själen, utan även truten.