Men jag har ändrat rubriklängden under åren. Lustigt nog kändes det om än inte nödvändigt så kul att utnyttja hela raden. Nog om det. Ibland försöker jag vara lite skämtsam, men putslustigheten faller lätt på hälleberget: man kan inte räkna med att andra har lika rörigt funtade hjärnor som man själv!
Vara rolig i rubriker sågs nästan som en styggelse förr – om det inte gällde en text på ”lätta sidan”, den som hade olika namn i olika blaskor. Häromdan fanns dock en svåravgörbar (hm, ingen markering från stavningskollen) rubrik i DN: ”Nattligt utegångsförbud kan pågå i dagar”. Det handlade om kaoset i Los Angeles och den aningens ofrivilligt (?) komiska kombinationen av ord skulle ha undvikits förr i världen.
En annan, mer stilmässig historia var rubriken ”Skattesänkningar tar ner regeringens betyg”. Vaddå ”tar ner”, tänker man först, men det vore inte snyggt att skriva ”Skattesänkningar sänker regeringens betyg”. Men, se! Tryckte man på rubriken i webbtidningen ändrades den till en annan, när man väl var ”inne” i artikeln: ”Skattesänkningar och utsläpp ger regeringen lågt betyg”. Enkel och elegant lösning.
Ett sista exempel som man kan studsa till lite av om man är lagd åt sådant finlir: ”Bil har kört ner i vattnet i Norge – allvarligt”. Så där blir det ofta av den nya vrålsnabba rapportering som inte känner till vidden av olyckan genast. Ändå är det något som verkar fel: har en bil kört ner i vattnet så är det nästan alltid allvarligt. Om inte nån knuffat ner en tom bil (i Norge), vilket kanske inte skulle vara en nyhet i en rikstidning i Sverige.
