Via fajn och pitcha till kvittra, via människors språk till fåglarnas

Inte känner jag mig fajn med ordet pitch/a. Inte heller känner jag mig bekväm med bekväm och väljer därför det inte mycket bättre fajn. De föregående meningarna hade man inte kunnat skriva i en uppsats under sens barn- och ungdomstid. Vad sa vi då i stället (en undring som återkommer)? Kanske det våldsamt svåra och uppstyltade (ironi!) ”det känns inte bra att använda det här ordet”. Å andra sidan så ”kände” vi inte så förbannat mycket heller, okänsliga som vi var. Tänk om vi sa ”jag tycker inte om pitcha” eller ”pitcha är väl inget bra ord?"

Det började med att nån pitchade nåt i radion för femtielfte gången och dess innebörd glider undan hela tiden. Detta pitchande visar sig kunna ha en massa betydelser på såväl engelska som svenska. Det är säkrast att ta den innebörd som presenteras av ett riskkapitalbolag, Almi. Ett sådant är nog bäst på att ge den förklaring som är mest i svang: 

Att pitcha betyder att på ett övertygande och kortfattat sätt presentera sin affärsidé för potentiella investerare med målet att få finansiering. Men vad är en pitch? Det är enkelt uttryckt din möjlighet att på några minuter visa varför just din idé är värd att satsa på

Lär räkna till sju. Bild Andreas Trepte, Wikipedia

Men det är väl inte värt att göra sig lustig när man själv säger fajn och använder diffusa ord som ”grej, pryl, mojäng, pinal, grunka” m fl. Vänder nu på en femöring (en stor en, det myntet försvann 1985) och försöker, trött på människor språk, få kläm på såna som piper och har sig när de meddelar sig: fåglarna.

Inte för att man är någon fågelmänniska, men efter att ha lyssnat på dem mer än vanligt, dök frågan upp: Hur tillförlitliga är de översatta – transkriberade – ljud som folk hittar på för fåglars läten: ”Klävitt, klävitt, "en-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu?" Spännande fortsättning...