När gen X pratar lika häftigt som gen Z blir det svårt för boomers

Inga brasklappar, skrev jag i går. Mja. Har man åsikter om andras språkbruk är det trots allt en del brasklappande man får ägna sig åt. Det kan annars framstå som övermaga och förmätet att liksom lite vänligt berätta om vad andra förstår och inte. Sånt är både omöjligt och dumt.

MEN. Och det är ett stort men: I min omgivning finns rätt många personer ur den s k boomers-generationen som är vänner, bekanta, släktingar. Bloggens informanter ofta. Dessutom går det att få viss hjälp av informant-representanter från generationerna X (nämnd i går), Y (födda 1981–96) och (födda 1997–2010).

Den ”kulturprofil” som omtalades i förra inlägget hör till generation X och talar gärna som en gen Z-person. Med tanke på hjälpen av ovanstående informanter samt det faktum att viss tid varje dag går åt att rota i/notera samtidens språk i medierna, vill jag blygsamt påstå att jag fått viss kläm på vad folk i allmänhet, särskilt de ungefärligen jämnåriga, anser vara svårt att förstå.

Nu några fraser och ord som två av ”spanarna” bidrog med. En kommentar från ”kultur-

profilen" löd: ”backdoor bragging kallar vi det där”. Frasen betyder ungefär ”förklätt skryt”. Intressant nog sa samma person senare det ordagranna ”det som är botten i dig, o s v”. Som

är en rad ur en Gunnar Ekelöf-dikt, och utan någon förklaring, låter lite frontdoor bragging...

Detta enligt mig som just berättade att även jag kände till den, men är högfärdig nog att inte tro att den hör till vanlig allmänbildning. De två balla spanarna talade om ”gen-Z-hand-screamen” (man för upp händerna framför munnen och det lär betyda att man ” skriker tyst”), "jazz-hands" (en likande rörelse) och så var något cringe: ”jag blir lite cringe”. Men det blir inte jag (cringe=pinsam) utan mer förbenad och fortsätter i morrn. "Gen Z" uttalades f ö på engelska, det låter [djenn-dsii], ganska svårtolkbart.