Att bottna i språket – en expedition ner mot det stora djupet

Gnatiga språkpetimätrar som en annan måste skifta perspektiv någon gång ibland, ställa in öron (och ögon) på andra frekvenser än de inkörda (kanske ingen hört talas om inkörda frekvenser, men det bjuder vi på, som populasen säger).

Till saken. Som bekant kommer mycket flygande ur radion och får en att hoppa till, vanligen så ofta att man sitter där som en guttaperkaboll. Och se, där angavs tonen för dagens glädjehopp, de sällan förekommande. Guttaperkaboll är inget man säger ofta. Men vad vet jag, "det är inte upp till mig att bedöma", som en politiker svarade flera gånger på en reporters frågor.

Upp till mig eller ej, dessa ord sa nån i radion: Först ”expedition”, som i ”skolans expedition”. Ursprungliga (möjligen) innebörden, anges av Wikipedia vara: ”Expedition (från latinska expedi'tio, 'verkställande', 'lösgörande') är ett kontor, där saker och ting expedieras”.

En högst vetenskaplig expedition, en utflykt till Kungliga bibliotekets dagstidningsdatabas ger vid handen att de flesta ”expeditioner” i slutet av 1800-talet, gällde tidningsexpeditioner (uppgifter om öppettider, prenumerationer, lösnummerpris etc). Några handlade om Andrées ballongexpedition och liknande äventyr.

Av skolexpeditioner o dyl, nämns få i modern tid i tidningsarkivet, vanligare är underhållnings-

expeditioner: Robinson, Vildmark. Konstigt hur ord hoppar ur radiolan och sänder en tillbaka till flydda dar. Detsamma gäller ett verb som inte är så vanligt i dag.

Förmodligen hör det till dem som undfått överförd innebörd i våra dar: "bottna". Samman-

hanget noterade jag inte: det var väl nåt som bottnade i nåt. I mitt minne finns riktiga ”bottna”. När vi badade i barndomen kollade vi vattendjupet med varann: "Öööh! Bottnar du därute?"

Kanske inte konstigt att man inte hört "bottna” på länge, det var ett tag sen man befann sig i vilda vatten. Förresten: bottna och bottna! Ibland stod man i blålera och då var bottna inget bra verb. Det var mer likt ett gungfly, som dagens språk ungefär (hm, krystad slutkläm…).