Det vore en allmän välgärning att inte forcera språkförändringar

En av dem som brukar citeras i denna blogg är Anders Svensson, chefredaktör för Språktid-

ningen. Han skriver även krönikor i DN: de är någon gång intressanta, men ofta störande 

p g a den våldsamt liberala språkhållningen. Undertecknad fortsätter på den motsträvigare vägen: ändras gör språket, men det är inte nödvändigt att gå bakom och skjuta på ”nyheterna” så att de rör sig fortare. Men det gör ju även Svenska Akademien, och det är sedan länge tydligt att man har de tyngsta "experterna” emot sig. I sin senaste DN-krönika hade A S (eller om det var en redigerare) skojat till ingressen, som löd:

När verbet ”att driva” blir substantivet ”driv” är det lätt att uppfatta svenska språket som på drift. Men det finns ingen orsak till drev, menar Språktidningens Anders Svensson.

En yngre släkting kommenterade något jag sa på följande vis: ”Nej, nu driver du!” Det lät jättekonstigt, men på stubben kan man räkna ut att det ingår i nya trenden ”skippa objekt efter verb som haft såna”. A S, frejdig tillskyndare av nymodigheter, skriver i krönikan:

På senare år har bruket av driva förändrats. Där äldre tenderar att använda verbet med objekt – som i ”Driver du med mig?” – slopar många yngre objektet för att uttrycka samma sak: ”Driver du?”

Som om det inte vore nog, puttrar han vidare med: ”När driva väl befriats från objektsbördan underlättas klivet över till det nybildade substantivet driv (skämt)”. Han påminner även om det numera etablerade ”lämnar” som uppträder utan något objekt som förklarar vad som lämnas. Det antas vara underförstått. Till de nya objektlösa verben hör även ”avlossar”, berättar han, i hockeysammanhang betyder det ”avlossar ett skott”.

Ett långsammare förhållningssätt till de här förändringarna är något att stilla bedja om. Den som specialintresserar sig för saken (jag, i detta fall) har inga svårigheter att uppfatta de nya ”trenderna”. Och det är kanske löjligt att värna om andra när det gäller de här snabba vänd-

ningarna, men krönikans sista ord klingar såväl kluvna som aningens von oben:

För den som däremot inte har koll på sammanhanget och det underförstådda objektet kan det bli svårbegripligt. Men det är också typiskt i ett läge när betydelserna och språkbruket är på driven.