"Här och där" är ett svenskt idiom, inte "där och då" & "här och nu"

En modern stolsdyna

Man läser/hör mer och mer någon slags halvengelska som en variant av svenska i medierna, så varför inte pröva på ett litet experiment. Ta
t ex meningarna ”där och då bestämde jag mig för att sluta röka” och ”här och nu bestämmer jag mig för att sluta röka”. De verkar betyda i stort sett samma sak, inte sant? 

I den första kan man använda många av de synonymer förra inlägget innehöll: ”Omedelbart/genast/på fläcken bestämde jag mig…” Att däremot stoppa in något av dessa ord i stället för ”här och nu” blir inte lika bra. Om någon säger ””Genast (på momangen/meddetsamma m fl) bestämmer jag mig för att sluta röka” förstår man vad som menas, men det låter konstlat, lite teatralt. 

I vilket fall som helst är bara där-et och här-et i vägen, det räcker ju med ”då” och ”nu”. De översatta fraserna låter antagligen lite flådiga för vissa. Känslan av att man måste hänga med ligger bakom månget fjantigt uttryck. Sådan är människan, rädd att verka efter och bakom.

För engelsktalande är uttrycken vanliga och inget bevis på att man hajar klyket. Till ” there and then” ger lexikonet Merriam-Webster den prosaiska definitionen ”immediately at that place”. Svenskar har länge vetat att ”då” räcker och att platsen inte måste beskrivas med ett ”där”. Likaså behöver "nu" knappast ett "här".

För ”here and now” ges bl a synonymerna ”now” (enbart) och ”today”. Vanligen används uttrycket med ett ”the”, alltså ”the here and now” och man illustrerar med ett citat från 1829: "man's obligation is in the here and now" (W. H. Whyte, vem det nu var).

Letar man på svenska ”här och nu” får man först upp en mängd träffar om mindfulness (medveten närvaro som den mindre säljande översättningen lyder), carpe diem och liknande. Ja, varför inte.

Där och då gjorde mig nästan våldsamt irriterad här och nu

Med ett par dagars mellanrum hände följande: I en tidnings sommarföljetong – deckare, givetvis – hade författaren redan inledningsvis med två ”där och då”. Ett av dem följdes genast av ett ”över tid”. Den minnesgode läsaren (en klyscha, vill jag påpeka) vet att den ord-för-ord-översatta engelskan kan få denna bloggare att gå bananer! (eventuellt nytillkomna felfinnare måste upplysas om att man aldrig vet när jag skämtar, går på minor eller gör något annat okontrollerat)

”Över tid” – engelska ”over time” – kan med fördel översättas med ”med tiden, under tidens lopp, efterhand”, ja, kanske t o m ”successivt”.

Det numera ständiga ”där och då” kan översättas med varianter som: "genast, omedelbart, omgående, på direkten, ögonblickligen, snart, med en gång, direkt, strax, meddetsamma, tvärt, på fläcken, på stående fot, ofördröjligen, på stört, på rak arm, skyndsamt”.

De här synonymerna täcker uttrycket inom en mängd olika stilnivåer (hos texter eller i talat språk) och dessutom förklarar Glosbe (översättningssajten som bidrar med alla de som nyss räknats upp) att någon av dem säkert bör fungera som svensk översättning för "där och då", men tillägger: ”var försiktig”.

Försiktig kan man inte kalla författaren, en inte purung person som bl a skrivit (ungefär) ”men spåren slutade där och då”.Pröva med synonymerna från Glosbe och se hur de sliriga, eller slöa, kanske, engelskinfluerade uttrycken förvandlar svenskan till ett oerhört torftigt idiom!

Sen tog det, som sagt, bara ett par dar innan det var dags för näste man till rakning. Denne visade sig vara en litteraturrecensent som lät två meningar i rad inledas med ”där och då”.

Detta språkbruk irriterat mig något våldsamt här och nu. Och om detta ska morgondagens inlägg handla. I och för sig kommer det att ske där och då, men ämnet ska vara här och nu. (Ja, ni hör ju hur det går när man snor andra språks specialuttryck!)

Bra översättare sysslar inte med tunna linjer om de inte är just det

Men kära nån, så man klagar och går på! För balansens skull kommer här några bevis på att det faktiskt går att göra prima svenska av engelska.

Man önskar att det skulle bli uppenbart för alla som på något sätt är inblandade i språk och översätteri hur viktigt det är med god utbildning och fina löner för dem som sköter den handfasta och verkliga språkvården!

Här följer nu några exempel som visar hur det går när översättaren tänker och inte tar den enklaste och sämsta vägen.

I en deckare sa polisen: ”vi tar över nu”. På engelska sas ”we’ll take it from here” och det är mycket vanligt att den orutinerade översätter med ”vi tar det härifrån”.

”Gränsen är hårfin” löd den svenska meningen för ”it’s a thin line”. Påfallande ofta har jag hört ”det är en tunn linje”. Google gärna exakt den ordalydelsen och kolla själv!

Någon skådis tilläts säga: ”Jag har varit i samma situation som du” där engelskan löd ”I have been there”. Man nästan jublar över den person som lät bli ”jag har också varit där” som tyvärr och likaså är en vanlig slafsöversättning.

Och slutligen, kors i taket, någon valde uttrycket ”reservplan” för engelska ”plan B”.

De skickliga översättarna – hur länge ska de få finnas kvar? Jag vet att väldigt få människor bryr sig om detta, därför finns varken huvudplan eller reservplan.

  

Detta är en tunn linje, en "hårfri gräns" är nåt bildligt. Men engelska "a thin line" kan också betyda "en hårfin gräns". 

Rätt eller fel? Man famlar, förtvivlar, men förtynar gör man ej

Ja, man har att göra om man ska ta hand om alla miljarder texter och yttranden på svenska, det ska gudarna veta. I går citerades Wikipedia som skriver om Narkissos att han

förtynade inför den damm där han fick se sig själv och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn: narcisser 

Häpen betraktar jag ordet ”förtyna” och vet inte vilket ben att stå på. Det är jättebra att man använder sig av äldre ord, men ibland är de så gamla att det knappt går att finna dem. Svensk etymologisk ordbok (ursprungligen från 1922, lagd på nätet av Projekt Runeberg, där ideella krafter digitaliserar gammal nordisk litteratur: man lyfter på hatten) har inte med ordet hur man än letar.

SAOB, där det finns – liksom även ”häntyna” – betraktade det (ja, både ”förtyna” och ”häntyna”) redan för länge sedan som ålderdomligt bruk. Själv skulle jag ha använt ”tynade bort” eller, möjligen, ”förtvinade”. Ofta har man personliga preferenser och varför vete gudarna: ”tyna bort” låter som om det passar en mänsklig varelse (eller ett djur), medan ”förtvina” snarare bör användas om växter.

Jag kan ha fel. Eller rätt. Eller bådadera.

Däremot skulle det kännas omöjligt att skriva ”inför en damm”. Det måste heta ”framför” en damm, jädraremej. ”Inför” är adverb och har betydelsen av något ”större” än enbart att vara en platsangivelse – vilket ”framför” är. Om detta har bloggen handlat förr, förresten.

Slutligen vill man gärna ge sig på ett kongruensfel: ”En” (1) pingstlilja som fått Narkissos namn heter ”narciss”, givetvis, en blomma heter sällan ”solrosor”.

Man vill så gärna att allt ska vara ”korrekt rätt”, som en glad lax en gång skrev.

En intressant fyrklöver och därtill en bukett med narcisser

Marshall McLuhan, som dykt upp i bloggen ett par dar, var född i början av 1900-talet. ”Mediet är budskapet”, har folk sagt i några decennier nu. Det har skett automatiskt när de hört hans namn nämnas. Frågan är om de tänker vidare på citatet – man undrar, med tanke på hur lite man märker av funderingar som liknar hans. Om man bortser från såna som jag själv och generationskamrater som sitter och gnäller om nymodigheter sen videon kom (eller så) så finns, tack och lov, ändå ett par stycken alerta typer. En nu levande person med en gedigen bakgrund i det han nu livligt kritiserar är Jaron Lanier. Av och om honom finns mycket att läsa – eller lyssna på, bl a ett s k TED-talk.

Men läsaren ska inte inbilla sig att undertecknad sitter här och studerar internetkritiker på internet, jag måste påminner mig själv om allt som finns att läsa men som försvinner i ett töcken av annat!

En annan gubbe i gemet är Nicholas G Carr som för elva år sen skrev en bok där han i titeln undrade om Google gör oss dumma i huvudet (vilket nog tyvärr verkar stämma). Den tredje intressanta personen, nämnd i går, är läkaren och psykiatrikern m m, Anders Hansen, en svensk som bedriver liknande kritik.

Men detta är en språkblogg, så vi måste tillbaka till en fjärde man, likaså omskriven i gårdagens blogg, nämligen Narkissos. På Wikipedia står: ”N förtynade inför den damm där han fick se sig själv och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn: narcisser”.

Den meningen ska bloggen ha som material för morgondagens inlägg.

Lite tips för hängmattan när programmet Sommar klingat ut

Hänvisande till gårdagen: Jovisst har det funnits – och finns – de som förmår tänka klart kring den enorma stridsvagnen internet som vältrar sig över hela jorden, jämnar marken där den går fram och skickar ut sina mördarkulor.

För att uttrycka saken mindre svulstigt: Människan är förmodligen inte kapabel att ta emot information från hela världen rakt in i sin begränsade hjärna varje millisekund. Men så fort man andas om något sådant måste man också tillägga att man själv är jätteglad för att det finns mejl och Skype men att det räcker så.

Att man f ö alltid måste lägga till dessa förb-e förbehåll. Man kan ju inte ens säga att det är tråkigt med regn innan nån messerschmitt måste påpeka att det också är bra och nyttigt.

Nej, låt oss lära oss att gnälla högt och fritt om högt och lågt!

Det är i alla fall en lisa att läsa McLuhan fast han kommer från för länge sen! I sin mest kända bok, Understanding Media (1964), skriver han om mediers påbyggnad och utbyggnad av vårt medvetande och våra sinnen: ”När vi en gång byggt ut eller överfört vårt centrala nervsystem i elektronisk form, är det bara ytterligare ett steg kvar att överföra också själva medvetandet till datamaskinernas värld. Då kommer vi äntligen att kunna programmera medvetandet på ett sådant sätt att det inte kan bli bedövat eller distraherat av nöjesvärldens narkissosillusioner* som drabbar människan när hon möter sig själv i sina egna uppriggade grejor.”

Avslutningsvis: Så lustigt det kan bli här i världen. Efter att ha nämnt programmet Sommar – nu senast i rubriken – visade sig dagens värd vara Anders Hansen, en av det här landets vettigare debattörer och vetenskapspersoner när det gäller psyket, fysiken och tekniken.

* För den som inte känner till myten om Narkissos: Han var en grekisk grabb som blev så kär i sig själv att han dog. Oförmögen att slita sig från sin spegelbild i vattnet svalt han ihjäl. Så illa kan det gå. Men han fick i alla fall ge namn åt det som är vår tids stora sjuka: narcissism.
 

En gång var Sommar i balans med den omgivande sommaren

Som man sitter och funderar över vart människan själv tagit vägen i mediesamhället kommer Marshall Mc Luhan och knackar på, ber att få stiga in och hjälpa till.

Först har kanske en person som den som här skriver suttit och funderat över mediernas hopsmältning och ömsesidiga beroende, deras snyltande och symbiotiska tuggande på varann som lämnar en enkel läsare, lyssnare eller tittare i förtvivlan över sakernas tillstånd.

En sorgsenhet kommer av det faktum att det trots otaliga publiceringsmöjligheter och -ställen huggs ut ett språk så torftigt att det inte går att beskriva med ord (för de är borta!). En annan bedrövelse är att innehållet går samma väg och banaliseras intill grav fördumning av de ”konsumenter” som villigt marscherar rakt in i skiten.

Det här kommer över en när man inser hur mycket som går runt, runt, runt. Inte för att det är nåt nytt, men ta alla eländiga verklighetssåpor (eller vad de kallas numera) som först ska ut i tv och andra bildmedier och sen manglas omkring i pressen. Relationer samt sexuella åtbörder eller händelser är mest poppis.

Inte ens ett så gammalt gammalmedium som radion går fri. Ta nu senast radioprogrammet Sommar, en gång ett överraskande och intressant inslag. Det ska nu förannonseras intill uttråkning, sen ska det sändas och sen recenseras. Ofta under rubriken ”Så bra var sommarpratare NN”.

Den spännande frågan är: kan McLuhan, en så gammal gubbe att han varit död i flera decennier, erbjuda någon tröst?

Med denna klipphängare uppmanas läsaren att återkomma i morgon.