Från hästens mun via äppelskrutt till Kolingen

Anledningen till de senaste fem inläggen är alltså att en person som gav en häst morötter ansåg att det lät ”krantsch” när hästen tuggade (18 mars). Dessutom påstod sig hästmataren i ungdomen ha hört verbet ”kruncha” för ”äta”. Nätet ger ett par enstaka exempel från -50-60-tal beträffande kruncha som lär ha existerat/existerar i dialekter – speciellt i och runt huvudstaden - parallellt med "krubba". Det senare låter kanske som slang, men är ett mycket gammalt ord för "äta" (Svensk etymologisk ordbok 1922).

Hittar även ett "Krunsch" i tyskan, och nu blir det till att dyka ner i det folkliga vill jag lova! Ordet är nämligen en av många tyska dialektala varianter för äppelskrutt - något som säkert också kan heta en jädra massa saker i svenska dialekter. Det är i Ostpreussen man använder Krunsch – eller Apfelgriepsch!

För att nu äntligen runda av engelska ”crunch” som inte enbart betyder ”tugga med ett krasande ljud”: Det betecknar också en slags magövning. I en vanlig situp (som svensken säger) ”går man hela vägen upp”, men i en crunch ”går man halvvägs upp och tillbaka igen”.

Ordet kan även betyda kris, krux, konfrontation och säkert ännu mer.

I övrigt får det vara färdigknaprat för ett bra tag framöver, så crunch på er, grevar och baroner!*



*Jag lånade meningen av Albert Engströms tecknade figur Kolingen som går förbi Operakällaren i Stockholm, tittar in, ser välklädda herrar sitta vid borden och utbrister: "Putell på er, grevar och baroner".